Philip Nordencreutz
Philip Nordencreutz (före adlandet Schultz), född den 24 december 1682 i Turinge socken, död den 18 juni 1742[1], var en svensk karolin, som bland annat deltog under Karl XII:s andra norska fälttåg 1718, då han bevittnade kungens död utanför fästningen Fredriksten[1][2].
Nordencreutz föddes på Nykvarns bruk i Turinge socken och blev student vid Uppsala universitet den 24 juni 1687. År 1699 blev han furir vid fortifikationsstaten och befordrades den 8 augusti 1700 fortifikationsadjutant vid Malmö fästning, där han även blev konduktör den 4 juni 1701. Den 27 oktober 1706 blev Nordencreutz fortifikationslöjtnant i Viborg och 1708 även i Riga[1]. 1710 blev Nordencreutz tillfångatagen av ryssarna, då Viborg kapitulerade, men han lyckades fly hem till Sverige 1711[3]. Den 3 april 1712 blev Nordencreutz befordrad till fortifikationskapten[1] och 1714 ledde han provisoriska förstärkningsarbeten vid Kastelholm på Åland[3]. 1717-1718 arbetade Nordencreutz vid Eda skans i Värmland. I egenskap av fortifikationskapten medföljde Nordencreutz kung Karl XII:s trupper till Norge under senhösten 1718. När kungen den 30 november, blev skjuten till döds i löpgraven utanför den norska fästningen, befann sig Nordencreutz och en mängd officerare under kungen i löpgraven. Nordencreutz hjälpte sedan till att bära bort det kungliga liket till högkvarteret i Tistedalen[1].
Nordencreutz blev adlad den 2 december 1719 och året därpå, kommenderades han till Vaxholms fästning och Fredriksborgs fästning för att arbeta med fästningsverkens anläggande. Vidare blev Nordencreutz den 5 juni 1739 major vid fortifikationsbrigaden i Göteborg och samma år blev han ordförande i fästningskommissionen, som skulle ge förslag och ritningar till Nyköpings, Norrköpings och Södertäljes försvar mot kusten. Den 3 december 1740 blev Nordencreutz generalkvartermästarlöjtnant vid finska brigaden. Han förflyttades den 3 april 1742 till Stockholmsbrigaden. Nordencreutz fick order att utstaka ett läger för svenska trupper vid Kvarnby i Vekkelaks och under natten till den 18 juni 1742, blev han överfallen och dödad i sin säng av ryska kosacker, vilka även dödade Nordencreutz' dräng. Han begravdes i Fredrikshamns kyrka och liket brann inne, då både kyrkan och staden Fredrikshamn brändes av ryssarna. Nordencreutz ritade även en mängd kartor, vilka förvarades på fortifikationskontoret i Stockholm[1].
Nordencreutz var gift med en styvotter till Jacob Nordencreutz, Anna Hackman (född 1686), med vilken han hade nio barn. Sonen Fredric Jacob blev överste och en uppskattad fortifikationsofficer.[1] Dottern Ulrica Sophia (1715–1782) var medarbetare i Sions sånger och blev gift med Didrik Blomcreutz.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] ”Nordencreutz nr 1697”. http://www.adelsvapen.com/genealogi/Nordencreutz_nr_1697#TAB_3. Läst 7 september 2015.
- ^ Liljegren, Bengt (2010). Karl XII: En biografi. Lund: Historiska media. ISBN 978-91-89442-65-8
- ^ [a b c] ”Nordencreutz”. http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8204. Läst 7 september 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Nordencreutz, 2. Filip i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)