Johan Peter Emilius Hartmann
| Johan Peter Emilius Hartmann | |
 | |
| Född | 14 maj 1805[1][2][3] Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 10 mars 1900[1][2][4] (94 år) Köpenhamn |
| Begravd | Garnisons Kirkegård[5] |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Sysselsättning | Kompositör[6], musikpedagog |
| Arbetsgivare | Köpenhamns universitet |
| Maka | Emma Hartmann |
| Barn | Emil Hartmann (f. 1836) Carl Hartmann (f. 1837) |
| Släktingar | Niels Viggo Bentzon |
| Utmärkelser | |
| Professors namn (1849)[5] Dannebrogsmännens hederstecken (1852)[5] Hedersdoktor vid Köpenhamns universitet (1874)[7] Förtjänstmedaljen i guld (1885)[5] Storkors i briljanter av Dannebrogorden (1895)[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Johann Peter Emilius Hartmann, vanligen skrivet J.P.E. Hartmann, född 14 maj 1805, död 10 mars 1900, var en av Danmarks mest inflytelserika tonsättare. Hans körverk Vølvens spådom är upptagen i Danmarks kulturkanon.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Han var son till August Wilhelm Hartmann, gift med Emma Hartmann samt far till Emil och Carl Christian Ernst Hartmann. Han utbildade sig först till jurist. Han var också en skicklig organist och blev redan som 19-åring utnämnd till organist i Garnisonskirken i Köpenhamn. Han efterträdde där sin far. År 1827 blev han lärare vid det nyligen inrättade Det Kongelige Danske Musikkonservatorium.
Befattningen som organist behöll han till sent i livet, men efter hand kom det egna komponerandet att ta allt större plats. Han blev professor vid Köpenhamns universitet 1849 och direktör för Musikkonservatoriet 1867. År 1836 deltog Hartmann i bildandet av Musikforeningen i Köpenhamn och 1839 var han också med och bildade Studenter-Sangforeningen. Sedermera blev han ordförande i bägge dessa föreningar.
Som tonsättare stod Hartmann på romantisk grund men utvecklade en personlig stil som pekar fram emot Carl Nielsens. Han producerade i de flesta musikaliska genrer. Hartmann invaldes som utländsk ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien 1857.
Melodramen Guldhornene (1832) räknas som hans genombrott. Operan Liden Kirsten (1846) är ett av huvudverken i dansk musik. Hartman skapade också baletter i nordisk stil tillsammans med Bournonville. Hans kantater och körverk utgjorde betydande inslag i kulturlivet i Köpenhamn. Många av hans sånger och psalmer vann bestående popularitet i Danmark.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Bra Böckers lexikon, 1975
- Hartmann, Johann Peter Emil i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w62z1j1j, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Hartmann,_Johan_Peter_Emilius, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 12295504, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Discogs, Discogs artist-ID: 999705, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Dansk biografisk Leksikon-ID: J.P.E._Hartmann, läst: 27 oktober 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Operone, Operone kompositörs-ID: hartmannjohpe, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Litteraturpriser.dk, läs online, läst: 28 oktober 2024.[källa från Wikidata]