Hoppa till innehållet

Rödbrun jätteflygekorre

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Petaurista petaurista)
Rödbrun jätteflygekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteJätteflygekorrar
Petaurista
ArtRödbrun jätteflygekorre
P. petaurista
Vetenskapligt namn
§ Petaurista petaurista
Auktor(Pallas, 1766)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rödbrun jätteflygekorre (Petaurista petaurista[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1766. Petaurista petaurista ingår i släktet jätteflygekorrar och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 18 underarter.[3]

Denna flygekorre förekommer i Asien från östra Afghanistan och norra Pakistan till sydöstra Kina och söderut till Borneo och Java. Arten vistas där i kulliga regioner och i bergstrakter där den når 3100 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar och av angränsande områden med buskar.[1]

Som namnet antyder är rödbrun jätteflygekorre en stor art i familjen ekorrar. Den blir i genomsnitt 40 cm lång (huvud och bål), har en cirka 42 cm lång svans och väger ungefär 1,75 kg. Liksom andra flygekorrar har den en flygmembran som är fäst vid extremiteterna. Dessutom förekommer ett hudveck mellan svansroten och bakbenen som gör ytan ännu större. Pälsen på ovansidan är allmänt rödbrun men kan variera lite mellan olika populationer. Arten har fyra fingrar vid framtassarna och fem tår vid bakfötterna. De är utrustade med kraftiga böjda klor.[7]

Individerna klättrar i växtligheten och svävar ibland från träd till träd. De kan segla upp till 75 meter. Rödbrun jätteflygekorre är aktiv på kvällen och under natten. I vissa regioner där arten lever förekommer kalla vintrar. Flygekorren håller ingen vinterdvala men flyttar vanligen till områden med bättre tillgång till föda. Utanför parningstiden lever varje individ ensam. Födan utgörs av frön från barrträd, unga växtskott, blad, kvistar, frukter och nötter. Djur i fångenskap åt däremot inga växtdelar med mycket cellulosa.[7]

Fortplantningssättet är föga känt. Antagligen har honor mellan mars och augusti en eller två kullar med 2 till 3 ungar per kull. Födelsen sker i moderns näste och ungarna diar sin mor cirka 2,5 månader. Med människans vård kan arten leva 16 år.[7]

  1. ^ [a b c] 2008 Petaurista petaurista Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ [a b] (2005) , website Petaurista petaurista, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c] Newlin & Bradshaw (28 november 1999). Petaurista petaurista (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Petaurista_petaurista/. Läst 25 november 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]