Partido Justicialista
| Justicialistpartiet Partido Justicialista | |
 | |
| Förkortning | PJ |
|---|---|
| Land |  Argentina |
| Partiordförande | Alberto Fernández |
| Vice partiordförande | Daniel Scioli |
| Grundat | 21 november 1946 |
| Grundare | Juan Perón |
| Huvudkontor | Matheu 130, Buenos Aires |
| Antal medlemmar | 3 626 728 (2012)[1] |
| Politisk ideologi | Peronism[2] |
| Politisk position | Synkretisk[3] |
| Färg(er) | Blå |
| Ungdomsförbund | Juventud Peronista (Peronistisk ungdom) |
| Argentinas senat | |
| Mandat | 36 / 72
|
| Argentinas deputeradekammare | |
| Mandat | 91 / 257
|
| Webbplats | |
| Officiell webbplats | |
| Argentinsk politik Politiska partier Val | |
Partido Justicialista (PJ, ordagrant ”Justicialispartiet”; av spanskans justicia, ”rättvisa”), i folkmun även Partido Peronista (”Peronistpartiet”), är ett politiskt parti i Argentina, grundat 1946.[4]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Partido Justicialista grundades av Juan Perón 1946, genom en sammanslagning av flera politiska partier som ställt sig bakom honom i presidentvalet samma år, och med stöd från fackföreningen CGT.[4] Sedan grundandet är partiet en av de ledande politiska krafterna i Argentina, med undantag för åren 1955–73, då partiet förbjöds efter en statskupp, samt under militärjuntan 1976–83.[5]
Partiet representerar huvudfåran inom peronismen, och rymmer, likt peronismen i allmänhet, en mängd olika ideologiska inriktningar och fraktioner.[5] Flera av de presidenter som representerat partiet har fört en politik som kan betecknas som mitten-vänster, med statliga åtgärder i ekonomin och fördelningspolitiska åtgärder till förmån för arbetarklassen; hit hör, förutom Perón själv, makarna Nestor och Cristina Fernández de Kirchner (president 2003–07 respektive 2007–15). På samma gång kom Carlos Menem, som var president 1989–99, att föra en nyliberal politik, med avregleringar och privatiseringar som betydande inslag.[6]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Estadística de Afiliados. Primer Semestre 2012”, Registro Nacional de Afiliados a los Partidos Políticos (Secretaría de Actuación Judicial, 2013), s. 115. Arkiverad från originalet 18 januari 2013. Läst 9 juni 2023.
- ^ Charles D. Ameringer, Political Parties of the Americas, 1980s to 1990s: Canada, Latin America, and the West Indies (New York: Greenwood, 1992), s. 43.
- ^ Pierre Ostiguy, ”Syncretism in Argentina’s Party System and Peronist Political Culture”, i Reconfiguring Institutions Across Time and Space: Syncretic Responses to Challenges of Political and Economic Transformation, red. Dennis Galvan och Rudra Sil (New York: Greenwood, 1992), s. 83–113.
- ^ [a b] Walter Little, ”Party and State in Peronist Argentina, 1945-1955", i Hispanic American Historical Review, vol. 53, nr 4 (1973), s. 644–662. Läst 10 juni 2023.
- ^ [a b] ”Peronism”, Nationalencyklopedin. Läst 10 juni 2023.
- ^ Tor Opsvik, ”Peronisme”, Store norske leksikon. Läst 10 juni 2023.