Lökgrodor
(Omdirigerad från Pelobatidae)
| Lökgrodor | |
 Lökgroda Pelobates fuscus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Lökgrodor Pelobatidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pelobatidae | |
| Auktor | Bonaparte, 1850 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lökgrodor (Pelobatidae) är en familj bland stjärtlösa groddjur.
Lökgrodorna kännetecknas av att de saknar revben och har tänder i överkäken.[1] Tillhörande arter är medelstora till stora groddjur som påminner i utseende om äkta grodor eller äkta paddor. Familjens medlemmar kännetecknas av att de har stor tunga.[2] Typiskt är också korta extremiteter och lodräta pupiller.[3]
Två släkten finns i familjen:
- Pelobates, fyra arter i Europa, västra Asien och nordvästra Afrika.[4]
- †Elkobatrachus, fossil hittades i Nevada (USA)[5]
Enda svenska art är lökgroda.
Inom familjen finns arter som gräver i marken, arter som hoppar på marken och arter som är bundna till vattendrag.[2] Arterna påträffas ofta i öknar och andra torra landskap. Fortplantningen sker efter regn och då kan många individer påträffas inom ett begränsat område.[3]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1068
- ^ [a b] Spinar, Z.V. (2012). ”Pelobatidae”. Tertiary Frogs from Central Europe. Springer Netherlands. sid. 192. ISBN 9789401029322
- ^ [a b] ”Pelobatidae”. AmphibiaWeb. University of California. 2022. https://amphibiaweb.org/lists/Pelobatidae.shtml. Läst 22 november 2022.
- ^ D. R. Frost: Pelobatidae, Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 6.0. American Museum of Natural History, besökt 2015-10-17.
- ^ Henrici, Amy C.; Haynes, Simon R. (2006). ”Elkobatrachus brocki, a new Pelobatid (Amphibia: Anura) from the Eocene Elko Formation of Nevada”. Annals of Carnegie Museum 75 (1): sid. 11–35. doi:.
|