Palawantimalia

	Palawantimalia; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Marktimalior; Pellorneidae
Släkte	Pellorneum
Art	Palawantimalia; P. cinereiceps
Vetenskapligt namn
	§ Pellorneum cinereiceps
Auktor	(Tweeddale, 1878)
Synonymer
	Malacocincla cinereiceps; Balabactrasttimalia; Trichastoma cinereiceps

Palawantimalia^[2] (Pellorneum cinereiceps) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Palawantimalian är en liten (13 cm) timalia. Ovansidan är rosttonat ockrabrun, från hjässa till nacke mörkgrå. Undersidan är vit med smalt brunockra i ett bröstband och på flankerna. På huvudet syns ljusgrått på tygel, kinder och örontäckare. Arten är mycket lik klagotimalia med släktingar, men skiljer sig i färgen på hjässa, nacke och ovansida.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i södra Filippinerna (öarna Balabac och Palawan).^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Palawantimalian placerades tidigare i släktet Malacocincla eller Trichastoma. Den förs dock oftast numera till Pellorneum efter DNA-studier.^[3]^[4]

Levnadssätt

Palawantimalian hittas i både gammal och ung städsegrön lövskog, upp till 1300 meters höjd. Den ses även i buskmarker. Den ses vanligen enstaka eller i par, födosökande på eller nära marken, troligen efter ryggradslösa djur.

Häckning

Palawantimalian häckar från april till september. I det skålformade boet av gräs, rotting och döda bambublad lägger den två ägg.

Status

Trots det begränsade utbredningsområdet och det faktum att den minskar i antal anses beståndet vara livskraftigt av internationella naturvårdsunionen IUCN. ^[1]

Referenser

Tryckta källor

Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter

^ [a b] Birdlife International 2016 Pellorneum cinereiceps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

Externa länkar

Wikispecies har information om Pellorneum cinereiceps.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Pellorneum cinereiceps.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Pellorneum cinereiceps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[4] Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

[1]

[2]

[3]

[4]