Pecari tajacu
| Pecari tajacu Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Navelsvin Tayassuidae |
| Släkte | Pecari Reichenbach, 1835 |
| Art | Pecari tajacu |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pecari tajacu | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
| Tayassu tajacu (Linnaeus, 1758)[2][3][4][5][6] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pecari tajacu[4][5][7] är en däggdjursart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Pecari tajacu är ensam i släktet Pecari som ingår i familjen navelsvin.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 14 underarter.[4]
Artepitet tajacu i det vetenskapliga namnet är bildat av ett av djurets namn i tupifolkets språk. Det syftar på djurets föda som bland annat består av mjöliga rotfrukter och rötter.[10]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Med en absolut kroppsläng av 0,8 till 1,0 meter och en vikt mellan 12 och 26 kilo (sällan upp till 30 kg) är Pecari tajacu den minsta arten i familjen. Svansen är bara en liten stubbe och gömd i stjärtens päls. Arten har en mankhöjd av 40 till 50 cm och 7 till 10 cm långa öron. Den grova pälsen har främst en mörk gråbrun färg. Vid axeln och ner till bröstet är pälsen vanligen ljusare och mera gulaktig. Ungar har en ljusbrun eller gulaktig päls, ibland med rosa skugga och vanligen med en mörk strimma på ryggens topp. Vid framfötterna förekommer fyra tår och vid bakfötterna tre tår som alla är utrustade med hovar. Bara två tår vid varje fot är full utvecklade.[11][12]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Detta navelsvin förekommer i Amerika från sydvästra USA (Texas, New Mexico, Arizona) över Centralamerika och norra Sydamerika till södra Brasilien och norra Argentina. Söder om Ecuador ligger utbredningsområdet öster om Anderna. Arten vistas vanligen i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1500 meter över havet. I Ecuador når arten ibland 2000 meter över havet och i Guatemala hittas navelsvinet ibland i regioner som ligger 3000 meter över havet. Pecari tajacu kan anpassa sig till flera olika habitat. Den lever bland annat i fuktiga skogar och i öknar.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Individerna bildar flockar med 6 till 30 medlemmar. De har ett revir som vanligen är 150 hektar stort. Allmänt varierar territoriets storlek mellan 24 och 800 hektar. Arten är allätare och tar den föda som levnadsområdet erbjuder. Pecari tajacu äter bland annat rötter, rotfrukter, frukter och andra växtdelar samt insekter och små ryggradsdjur. I öknar ingår knopp av kaktusväxter från opuntiasläktet (Opuntia) i födan. Ofta varierar födans sammansättning i regioner som har tydliga regntider och torra perioder. När individerna letar efter föda delas flocken vanligen i mindre grupper med upp till 3 medlemmar.[1]
För kommunikationen har detta navelsvin olika läten. Dessutom markeras reviret och andra flockmedlemmar med den myskliknande vätskan som bildas i körteln på ryggens bakre del.[1]
Honor kan para sig hela året och de har vanligen en kull per år. I regioner med regntider föds de flesta ungar under denna årstid. Endast 42,5 % av kopulationerna medför befruktade ägg. Dräktigheten varar cirka 138 dagar och sedan föds oftast tvillingar, ibland en unge. Ungarna är bra utvecklade vid födelsen och de kan följa modern efter en timme. Efter ungefär 6 veckor slutar honan med digivning.[1]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] 2011 Pecari tajacu Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Pecari
- ^ [a b] Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pecari+tajacu/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Stangl, Christiansen & Galbraith (1993) Tayassu tajacu, Abbreviated guide to pronunciation and etymology of scientific names for North American land mammals north of Mexico, Museum of Texas Tech University
- ^ Fiona Reid (2009) Collared peccary, A Field Guide to the Mammals of Central America, sid. 287
- ^ G. Ceballos (2014) Collared peccary, Mammals of Mexico, sid. 582-585
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pecari tajacu.
Wikispecies har information om Pecari tajacu.
|