Pablo Casals
| Pau Casals | |
 Pau Casals, ca 1920 (?). | |
| Födelsenamn | Pau Casals i Defilló |
|---|---|
| Pseudonym(er) | Pablo Casals |
| Född | 29 december 1876 |
| Födelseort | El Vendrell, Tarragona, Katalonien, Spanien |
| Död | 22 oktober 1973 (96 år) |
| Dödsort | San Juan, Puerto Rico, USA |
| Känd för | fri celloteknik, katalansk antifascist/pacifist |
| Roll | cellist, tonsättare och dirigent |
| Instrument | cello |
| År som aktiv | 1891–1946 (cellist),[1] –197? (dirigent) |
| Artistsamarbeten | Guilhermina Suggia, Jacques Thibaud, Alfred Cortot |
Utmärkelser
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1912) Hijo Adoptivo de Barcelona (1934) Storofficer av Hederslegionen (1946) Hedersdoktor vid Montpelliers universitet (1946)[2] Presidentens frihetsmedalj (1963) Storkorset av Nationalförtjänstorden (1971) FN:s fredsmedalj (1971) Charles E. Lutton Man of Music Award (1974) Generalitat de Catalunyas guldmedalj (1979) Grammy Lifetime Achievement Award (1989) Walter Willson Cobbett Medal | |
Pablo (Pau) Casals, egentligen Pau Casals i Defilló (katalanska: kə'zals; spanska: ka'sals), född 29 december 1876 i El Vendrell, Tarragona, Katalonien, död 22 oktober 1973 i San Juan, Puerto Rico, var en katalansk cellist, tonsättare och dirigent.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Casals gav sin första solospelning vid 14 års ålder under studietiden i Barcelona och de första framträdandena i Paris skedde 1899. Han turnerade 1906 med sin student cellisten Guilhermina Suggia, med vilken han levde i ett samboförhållande. År 1909 (alternativt 1905[3]) bildade han en av musikhistoriens mest kända trior tillsammans med Jacques Thibaud och Alfred Cortot. I Barcelona skapade han 1919 Orquesta Pau Casas och från 1925 även ett konsertsällskap för katalanska arbetare där konserter gavs för arbetarklasspublik.
Han ledde orkestern fram till 1936, då det spanska inbördeskriget bröt ut. Casals kritiserade öppet fascismen och var en outtröttlig förkämpe för freden.[3] År 1939 gick han i exil och bosatte sig ned i Prades i franska Pyrenéerna, där han från 1950 arrangerade årliga musikfestivaler och kurser i cellospel. Han flyttade 1956 till Puerto Rico, där han 1957 lanserade Casalsfestivalen.
Casals är känd för sina tolkningar av Bachs solosviter och bland hans mest kända kompositioner märks juloratoriet El Pesebre och Hymn to the United Nations. Han var en banbrytare med sin fria celloteknik[3].
Familj
[redigera | redigera wikitext]Casals levde 1906-1912 i ett samboförhållande med den portugisiska cellisten Guilhermina Suggia. Han gifte sig 1914 med sångerskan Susan Metcalfe och 1957 med den 60 år yngre cellisten Marta Montañez.[4]
Verk
[redigera | redigera wikitext]- La vision de Fray Martin. Symfonisk dikt för orgel, soli, kör och orkester. 1902.
- Symfonisk dikt nr. 2. 1902.
- Kompositioner för violin och piano, för violoncell och piano, för soli, stråkar och piano.
- El Pesebre (Krubban). Juloratorium. 1943.
- Hymn to the United Nations (1971)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Pliable (2008-08-14): "In search of Pablo Casals". Overgrownpath.com. Läst 1 september 2013. (engelska)
- ^ Jérôme Fenoglio (red.), Le VIIe centenaire de l'université de Montpellier, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 14 maj 1946, s. 8 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] "Pau Pablo Casals". NE.se. Läst 1 september 2013.
- ^ Nicolas Slonimsky, The Concise Baker's Biographical Dictionary of Musicians, Eight edition, 1993, s.164.
- Ohlmarks, Åke (1980). Sjöstrands lilla musiklexikon. Stockholm: Sjöstrand. Libris 7648574. ISBN 9175740176
- Sohlmans musiklexikon (2., revid. och utvidgade uppl.). Stockholm: Sohlman. 1975–1979. sid. 44. Libris 8372037. ISBN 91-7198-020-2
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pablo Casals.
