Hoppa till innehållet

Grässparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Passerculus sandwichensis)
Grässparv
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePasserculus
ArtGrässparv
P. sandwichensis
Vetenskapligt namn
§ Passerculus sandwichensis
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Grässparv[1] (Passerculus sandwichensis) är en vida spridd nordamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar med omdiskuterad taxonomi.[2]

Grässparv är en typiskt sparvtecknad fågel med mörkstreckad brun rygg och vitaktig undersida med bruna eller svartaktiga streck på bröst och flanker. Hjässa och ögonbrynsstreck är vitaktiga, ibland med inslag av gult, framför allt mot näbben, vilket gett fågeln dess namn. Vingpennona är brunsvarta med ljusbruna eller vita kanter. Ögonen är mörka, fötter och ben hornfärgade, liksom undre delen av näbben (övre delen är mörkgrå).[3]

De olika populationerna av grässparv varierar rätt mycket i utseende, framför allt i grader av mörkhet, där de i Alaska och inåt landet är blekast och de utmed kusten i sydväst är mörkast. Den kan också variera mycket i storlek, från elva till hela 17 centimeter. Vissa av dessa populationer har föreslagits utgöra egna arter (se nedan).[4]

Flyktlätet är ett tunt siip[3], medan sången är en blandning av drillar och tjatter.

Grässparvens sång (filinformation)
En grässparv som sjunger i en återställd präriegräsmark i Iowa


Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Grässparv delas in i allt mellan sju och 21 underarter med utbredning i stora delar av Nordamerika, men också delar av Mexiko. Häckfåglar utmed Stillahavskusten och i Mexiko är stannfåglar, medan andra flyttar och övervintrar från södra USA till Centralamerika, Västindien och norra Sydamerika. Det råder oenighet både huruvida fågeln utgör en eller flera arter och hur dess inre systematik ser ut. Listan nedan med 21 underarter följer Clements et al 2017:[2]

Artens utbredningsområde

Underarten oblitus inkluderas ofta i labradorius, mediogriseus i savanna, crassus i anthinus och rufofuscus i brunnescens.[5][6] Andra erkänner endast sandwichensis och princeps i sandwichensis-gruppen.

Flera arter?

[redigera | redigera wikitext]

Vissa delar upp grässparv i fyra arter: guttatus-gruppen som "beldingsparv" (P. guttatus), sanctorum som "sanbenitosparv" (P. sanctorum), rostratus-gruppen som "stornäbbad sparv" (P. rostratus) samt övriga underarter i P. sandwichensis.[7] Även taxonet princeps, "ipswichsparv", har tidigare behandlats som en egen art, men DNA-studier visar att den står nominatgruppen mycket nära.

Grässparv i Europa

[redigera | redigera wikitext]

Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa, med förhållandevis få fynd med tanke på dess stora bestånd och vida utbredningsområde. Första fyndet gjordes av en fågel som fångades och ringmärktes på Isle of Portland i Engelska kanalen 11 april 1982. Därefter har arten påträffats i oktober 1987 och oktober 2003 på Fair Isle i Shetlandsöarna, tre gånger i Azorerna (2002 samt två fynd 2009, alla i oktober), i juni 2020 på Helhalvön i Polen och 2 november 2021 i norska Farsund.[8][9] Den är även sedd i östra Ryssland och Japan.[7]

DNA-studier visar att grässparv är närmast släkt med gärdsparv och präriesparv som traditionellt placeras i släktet Ammodramus.[10] Vissa har därför lyft ut de två senare arterna och placerat dem tillsammans med grässparv i Passerculus.[7]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[11][12][13][14] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[14]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Grässparv födosöker på marken eller i låga buskar, och framför allt vintertid hittas den också i betade gräsmarker. Den äter huvudsakligen frön men även insekter under häckningstid. Fågeln påträffas oftast i par eller i familjegrupperingar sommartid, i större flockar vintertid och under flyttning.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[7] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[7] IUCN bryter dock ut guttatus-gruppen, rostratus-gruppen och taxonet sanctorum som egna arter och bedömer deras hotstatus separat, som livskraftiga utom sanctorum som anses vara nära hotad (NT).[15][16][17]

Fågelns vetenskapliga artnamn sandwichensis syftar på Unalaska, en ö i Sandwich Sound, Alaska.[18] Tidigare kallades den gulbrynad grässparv, men namnet förenkades av Birdlife Sveriges taxonomikommitté 2024.

  1. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b] Byers, Clive; Olsson, Urban & Curson, Jon (1995): Sparrows and Buntings: A Guide to the Sparrows and Buntings of North America and the World. Houghton Mifflin, Boston. ISBN 0-395-73873-3
  4. ^ ”Savannah Sparrow, Life History, All About Birds – Cornell Lab of Ornithology”. Allaboutbirds.org. http://www.allaboutbirds.org/guide/savannah_sparrow/lifehistory. Läst 30 mars 2013. 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Passerculus sandwichensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  8. ^ Tarsiger.com Fynd av grässparv i västpalearktis
  9. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  10. ^ Klicka, J., F.K. Barker, K.J. Burns, S.M. Lanyon, I.J. Lovette, J.A. Chaves, and R.W. Bryson, Jr. (2014), A comprehensive multilocus assessment of sparrow (Aves: Passerellidae) relationships, Mol. Phylogenet. Evol. 77, 177-182.
  11. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  12. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  13. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  14. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  15. ^ Birdlife International 2016 Passerculus guttatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  16. ^ Birdlife International 2016 Passerculus sanctorum Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  17. ^ Birdlife International 2016 Passerculus rostratus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  18. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]