Valfåglar

	Valfåglar
	Antarktisvalfågel (Pachyptila desolata
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Stormfåglar; Procellariiformes
Familj	Liror; Procellariidae
Släkte	Valfåglar; Pachyptila
Vetenskapligt namn
	§ Pachyptila
Auktor	Illiger, 1811
Arter
	Se text

Valfåglar (Pachyptila) är ett släkte i familjen liror (Procellariidae) inom ordningen stormfåglar (Procellariiformes) som förekommer i Antarktiska oceanen.

Utseende

Valfåglarna tillhör de minsta arterna inom familjen liror. De mäter mellan 25 och 28 centimeter på längden, har ett vingspann på 41–46 centimeter och väger 125–200 gram.^[1] Utseendemässigt skiljs arterna främst genom olikheter i näbbens uppbyggnad. Tre av arterna har breda platta näbbar som är unika i fågelvärlden då de kantas av lameller, medan övriga arter har spetsiga näbbar.^[2]^[1] När de flyger är det nästan omöjligt att skilja arterna åt på grund av deras likartade fjäderdräkt. De är blågrå på ovansidan med svarta övre armtäckare och vitaktig undersida. Deras fötter och näbbar är blåaktiga. Deras fjäderdräkt har liknande reflekterande egenskaper som havsytan vilket gör att de ute över havet verkar dyka upp och försvinna när de flyger tätt över vattenytan.^[1]

Taxonomi och arter i släktet

Släktet valfåglar bildar tillsammans med blåpetrell (Halobaena caerulea) en av fyra förhållandevis distinkta grupper i familjen Procellariidae där de andra består av de största petrellerna (fulmaruspetreller), egentliga petreller och liror. Gruppen som släktet valfåglar bildar tillsammans med blåpetrellen brukar också kallas valfåglar.

Valfåglarnas taxonomi är oklar och komplicerad och har reviderats vid många tillfällen genom historien. En av orsakerna är att taxonomin främst har byggt på biometri och skillnader i fjäderdräkt men även på taxonens allopatriska utbredning.^[3] Morfologiska data har tidigare samlats från skinnlagda fåglar på museer och exemplar som flutit iland efter stormar och problemet är att olika taxa överlappar varandra vad gäller dessa data.^[3] Mellan åren 1930 och 1950 delade man upp valfåglarna i en till tre släkten med fyra till sex arter vilka i sin tur delats upp i en mängd underarter.^[3]

1980 publicerade P.C Harper en artikel^[4] som slog fast att släktet bestod av sex arter: desolata, salvini, vittata, belcheri, turtur och crassirostris. Samma år publicerade dock J.B. Cox en artikel^[5] som bara erkände tre arter: vittata (inkl. desolata & salvini), belcheri och turtur (inkl. crassirostris).

1990 presenterade Bretagnolle, med flera,^[6] resultaten av studier med avseende på morfologi men även häckningsbiologi, föda, genetik och läten för fyra taxa: desolatas, salvini, belcheri och turtur som alla lever i södra Indiska oceanen. Dessa data visade på viss morfologisk överlappning medan data av häckningsfenologi, föda och läten visade på signifikanta skillnader vilket är bevis för ekologisk segregering. När denna information jämfördes med data från andra taxa drogs slutsatsen att släktet bäst beskrivs som bestående av sju arter, en indelning som idag följs av både tongivande International Ornithological Congress och Clements et al:^[7]^[8]

Brednäbbad valfågel (Pachyptila vittata)
Crozetvalfågel (Pachyptila salvini)
Amsterdamvalfågel (Pachyptila macgillivrayi)
Antarktisvalfågel (Pachyptila desolata
Smalnäbbad valfågel (Pachyptila belcheri)
Ljushuvad valfågel (Pachyptila turtur)
Tjocknäbbad valfågel (Pachyptila crassirostris)

Man har utöver dessa arter hittills funnit fyra obeskrivna förhistoriska fossila lämningar av valfåglar.^[9]

Ekologi

Valfåglarna är havsfåglar som när de ses ute till havs oftast förekommer i flock.^[1] De lever främst av olika former av planktonliknande kräftdjur. Alla arter fångar sin föda då de antingen ligger på havsytan eller genom att flyga lågt över vattnet.^[1] De arter som har breda näbbar med lameller är unika i fågelvärlden då de silar havsvattnet efter föda likt en bardval. De arter som har spetsiga näbbar plockar föda ur vattnet. Valfåglarna lever av mindre kräftdjur som hoppkräftor (Copepoda), musselkräftor (Ostracoda), tiofotade kräftdjur (Decapoda) och krill (Euphausiacea) men även vissa fiskarter som prickfiskar (Myctophidae) och notingar (Nototheniidae).

Häckning

Valfåglarna häckar i kolonier och precis som övriga arter i familjen är de filopatriska, vilket är en tendens hos fåglar att häcka i närheten av den plats där den själv kläcktes.

Namn

Släktet har förr också kallats andstormfåglar.^[10]

Referenser

Delar av informationen är hämtad från tyska och engelska wikipedia.

Noter

^ [a b c d e] Kerry-Jayne Wilson (2007). 'Petrels', Te Ara - the Encyclopedia of New Zealand, uppdaterad 21-Sep-2007, Prions, gadfly, storm and diving petrels, läst 2007-11-10
^ Nationalencyklopedin valfåglar (Pachyptila) läst 2007-11-10
^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World CD-rom
^ Harper, P.C. (1980) The field identification and distribution of the prions (genus Pachyptila), with particular reference to the identification of storm-cast material. Notornis 27: 235-286
^ Cox, J.B. (1980) Some remarks on the breeding distribution and taxonomy of the prions (Procellaridae: Pachyptila). Rec. South Australian Mus. 18: 91-121
^ Bratagnolle, V. et al (1990) Comparative population biology of four Prions (genus Pachyptila) from the Indian Ocean and consequences for their taxonomic status. The Auk 107(2) sid:305-216
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.2.
^ Engelska Wikipedia Prins (bird), läst 2007-11-10
^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:464

Allmänna källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[Wilson-1] [a b c d e] Kerry-Jayne Wilson (2007). 'Petrels', Te Ara - the Encyclopedia of New Zealand, uppdaterad 21-Sep-2007, Prions, gadfly, storm and diving petrels, läst 2007-11-10

[Nationalencyklopedin-2] Nationalencyklopedin valfåglar (Pachyptila) läst 2007-11-10

[Larsson-3] [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World CD-rom

[4] Harper, P.C. (1980) The field identification and distribution of the prions (genus Pachyptila), with particular reference to the identification of storm-cast material. Notornis 27: 235-286

[5] Cox, J.B. (1980) Some remarks on the breeding distribution and taxonomy of the prions (Procellaridae: Pachyptila). Rec. South Australian Mus. 18: 91-121

[6] Bratagnolle, V. et al (1990) Comparative population biology of four Prions (genus Pachyptila) from the Indian Ocean and consequences for their taxonomic status. The Auk 107(2) sid:305-216

[CC-7] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[IOC-8] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.2.

[9] Engelska Wikipedia Prins (bird), läst 2007-11-10

[10] Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:464

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]