Hoppa till innehållet

Svartsvanshjort

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Odocoileus hemionus)
Svartsvanshjort
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Svartsvanshjort
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteOdocoileus
ArtSvartsvanshjort
O. hemionus
Vetenskapligt namn
§ Odocoileus hemionus
AuktorRafinesque, 1817
Utbredning
Utbredningskarta med olika färger för de olika underarterna.
hona
hona
Hitta fler artiklar om djur med

Svartsvanshjort eller åsnehjort (Odocoileus hemionus) är en art i familjen hjortdjur som förekommer i Nordamerikas västra delar. Den är närmast släkt med vitsvanshjorten.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Allmänt liknar arten vitsvanshjorten men svansens färg är annorlunda. Svansfärgen är beroende på underart helt svart eller på bägge sidor vit med svart spets. Öronen är betydligt större och även hanarnas horn har en annan form än hos vitsvanshjorten. Hos unga hanar finns enkla stänger, som hos rådjuret, och hos äldre hanar växer flera förgreningar upp till 50 taggar. Svartsvanshjortar har en mankhöjd av cirka en meter och en vikt mellan 75 (honor) och 150 (hanar) kilogram.

Svartsvanshjortens utbredningsområde ligger huvudsakligen i Klippiga bergen men även i barrskogar av British Columbia, i västra delar av prärien samt i öken och halvöken av sydvästra USA och nordvästra Mexiko. I motsats till vitsvanshjorten är djuret ingen kulturföljare och undviker människans boplatser.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Hanar och honor lever i skilda grupper och gamla hanar ibland ensamma. Gruppens sammansättning är inte fastlagd, bara under parningstiden uppstår en fast hierarki. Under vandringar bildar svartsvanshjortar ibland större hjordar. Dessa vandringar förekommer oftast i bergsområden, för att undkomma kylan i höga regioner, och i öken, för att hitta vattenkällor.

Vid parningstiden försöker hanarna få kontroll över en grupp honor. Unga och svaga hanar fördrivs från gruppen. Oftast bestämmer hornens storlek vem som är starkast.

Hot och skyddsåtgärder

[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen fanns omkring 10 miljoner svartsvanshjortar i Nordamerika men efter en tid med intensiv jakt minskade beståndet till 300 000 individer året 1900. Efter inrättning av skyddsåtgärder ökade populationen till 5 miljoner exemplar men stagnerade efter 1960-talet.

IUCN listar en underart, Odocoileus hemionus cerrosensis, som hotad. Den lever på den mexikanska ön Cedros som ligger vid Baja Californias kustlinje. Populationen av underarten uppskattas till 300 individer.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Odocoileus hemionusIUCN:s rödlista, auktor: Sanchez Rojas, G. & Gallina Tessaro, S. 2015, besökt 8 februari 2023.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]