Nicolas Changarnier

Nicolas Anne Théodule Changarnier, född 26 april 1793, död 14 februari 1877, var en fransk militär och politiker.

Efter en snabb militär karriär, främst i Algeriet, blev Changarnier brigadgeneral 1840, divisionsgeneral och militärbefälhavare i Algeriet 1843. Till sin politiska uppfattning var han monarkist och orléanist återvände han till Frankrike efter februarirevolutionen 1848, var en kort tid samma år generalguvernör i Algeriet, hemkom på nytt i juni, varefter han invaldes i nationalförsamlingen samt blev chef för nationalgardet och trupperna i Paris. Han motarbetade öppet prins Louis Napoléon, arresterades vid statskuppen 1851 och landsförvisades 1852. Först 1859 tilläts Changarnier återvända till Frankrike och levde därefter som privatman fram till fransk-tyska krigets utbrott, då han erbjöd kejsaren sina tjänster. Han fick inget armékommando men tjänstgjorde vid Rhenarméns huvudkvarter, inneslöts tillsammans med François Achille Bazaine och dennes armé i Metz, där han förgäves försökte att med underhandlingar förhindra kapitulationen. År 1871 blev Changarnier medlem av nationalförsamlingen, där han försvarade Bazaine och röstade med orléanisterna. År 1875 blev han livstidssenator.

Källor

Svensk uppslagsbok. Lund 1930.

Externa länkar

Changarnier, Nicolas Anne Théodule i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)