Hoppa till innehållet

Sammetsand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Netta erythrophthalma)
Sammetsand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteNetta
ArtSammetsand
N. erythrophthalma
Vetenskapligt namn
§ Netta erythrophthalma
Auktor(Wied, 1832)
Utbredning
Synonymer
Sydlig brunand

Sammetsand[2] (Netta erythrophthalma) är en andfågel med en ovanlig utbredning i både Afrika och Sydamerika.[3] Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt på grund av det stora utbredningsområdet.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]
Honans karakteristiska ansiktsteckning.

Sammetsanden är en relativt stor (48-51 centimeter) och mörk dykand. Hanen är glänsande mörkbrun med ljusare, kastanjebruna flanker, blekblå näbb och starkt röda ögon.[4] Honan är mörkbrun med en blek fläck vid näbbroten och en blek halvmåne från bakom ögat ner till halsen.[4] I flykten syns ett tydligt vitt vingband som sträcker sig ända ut till handpennorna.[4] I jämförelse med brunand är den mörkare, och den är större än både vigg och vitögd dykand. Hanen yttrar en gnällande läte, honan ett kvackande.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Sammetsanden har en ovanlig utbredning med förekomst dels i norra Sydamerika, dels lokalt i Afrika söder om Sahara. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Den är delvis flyttfågel och förflyttar sig både lokalt och stora avstånd i södra Afrika.[5] Den tros samla sig i de centrala delarna av utbredningsområdet i Afrika (Zambia, Tanzania) för att häcka.[5] Tillfälligt har den påträffats i Israel.[6]

Arten är troligen inte nära släkt med de övriga i Netta utan snarare systerart till Aythya-änderna.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]
Ett par av sammetsand i flykten.

Fågeln förekommer i de flesta sötvattensmiljöer med riklig undervattensvegetation, ibland även i bräckt vatten, från havsnivån till 2.400 meter över havet i Östafrika.[8] Nyligen har den setts kolonisera av människan skapade dammar och risfält i Sydamerika[9], men ses mycket sällan på land[10]. Den undviker generellt floder, forsar, väldigt grunda tillfälliga dammar och översvämmade områden.[11]

Sammetsanden livnär sig främst av vegetabilier, framför allt frön men också rötter och växtdelar, men också smådjur som skalbaggar, sniglar, myror, halvvingar och kräftdjur.[11] Fågeln födosöker under dagen, ibland även nattetid, och är mest aktiv tidiga morgnar och kvällar.[10]

Under häckningstid påträffas fågeln oftast i par eller smågrupper.[11][9][8] Den häckar vanligtvis mot slutet av regnsäsongen.[10] Boet göms väl i papyrus eller vass precis ovanför vattenlinjen eller i gräs en bit bort.[9] Bon har också påträffats på dammväggar, i gamla jordsvinbon och i andra sjöfåglars använda bon.[10]

Utanför häckningstid

[redigera | redigera wikitext]

Efter häckning samlas sammetsänder i större grupper, med flockar på flera hundra och upp till 5.000 påträffade.[11] De riktigt stora ansamlingarna ses under torrsäsongen.[11] I Sydafrika ruggar fåglarna och blir flygoförmögna en månad mellan augusti och september.[10] Under den tiden samlas de ofta ute på öppet vatten.[10]

Arten tros minska, i Sydamerika till följd av habitatförstörelse, i Afrika på grund av att de fastnar i fiskenät och att våtmarker omvandlas till jordbruksmark.[9] Eftersom fågeln har så stort utbredningsområde kategoriserar IUCN sammetsand trots detta som livskraftig.[1]

Fågeln kallades på svenska tidigare sydlig brunand men fick nytt namn eftersom den inte är särskilt nära släkt med brunanden.

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Netta erythrophthalma Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
  5. ^ [a b] Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Southern Pochard (Netta erythrophthalma). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52900 2017-04-05).
  8. ^ [a b] Madge, S.; Burn, H. 1988. Wildfowl. Christopher Helm, London.
  9. ^ [a b c d] Kear, J. 2005. Ducks, geese and swans volume 2: species accounts (Cairina to Mergus). Oxford University Press, Oxford, U.K.
  10. ^ [a b c d e f] Brown, L.H., Urban, E.K. and Newman, K. 1982. The Birds of Africa, Volume I. Academic Press, London.
  11. ^ [a b c d e] Johnsgard, P.A. 1978. Ducks, geese and swans of the World. University of Nebraska Press, Lincoln and London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]