Naftol AS-pigment

Naftol AS-pigment, ofta kallade naftolrött, är en grupp monoazo-pigment med diazoniumföreningar kopplade till naftol AS, en anilid av 2-hydroxy-3-naftolsyra.^[1]^[2] De omfattar kulörer från gulorange till rödlila.^[1]^[3]

Det första patentet på en grupp naftol AS-pigment kom 1911, men på grund av den initialt höga kostnaden, var det först på 1930-talet som de började bli mer allmänt använda.^[4]

Naftol AS-D, med Colour Index-namn Pigment Red 112 (PR112), är ett av de normalt förekommande pigmenten i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.^[5]

Det finns exempel på naftol AS-pigment i konstnärsfärger, även om de flesta inte har den bästa ljusäktheten (ASTM I):^[3]^[6]^[7]

Orange: C.I. Pigment Orange 38
Rött C.I. Pigment Red 5 (PR5), PR7, PR9, PR12, PR112, PR146, PR170 och PR188
- PR188 (12467), ett rött pigment med orange ton, har visat utmärkt ljusäkthet, ASTM I, i akryl- och oljefärg, och ASTM I–II i akvarellfärg.^[3]^[6]
- PR112 (12370), rött med viss dragning åt gult, har visat något lägre ljusäkthet: ASTM II i akryl- och oljefärg, och ASTM II–III i akvarellfärg.^[3]^[6]
Brunt C.I. Pigment Brown 1

Referenser

^ [a b] Nicholas Eastaugh, Valentine Walsh, Tracey Chaplin, Ruth Siddall (2004). Pigment Compendium: A Dictionary of Historical Pigments Elsevier. ISBN 0750657499 Läst 12 maj 2016. Arkiverad 13 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ Eleonora Cornelia Crasmareanu, Vasile Simulescu, Gheorghe Ilia (2013). Synthesis by Reversed Phase Transfer Catalysis and Characterization of Naphthol AS-D Pigment Journal of Chemistry, vol. 2013. Läst 12 maj 2016.
^ [a b c d] Bruce McEvoy. Synthetic organic pigments – Naphthol handprint. Läst 12 maj 2016.
^ Karin Lutzenberger, Heike Stege (2009). From Beckmann to Baselitz – Towards an Improved Micro-identification of Organic Pigments in Paintings of 20th Century Art e-PreservationScience. Läst 12 maj 2016. Arkiverad 5 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. Libris 12049311. ISBN 9789197895705 , sid 42.
^ [a b c] The Color of Art Pigment Database: Pigment Red artiscreation.com, David Myers. Läst 12 maj 2016.
^ Willy Herbst, Klaus Hunger. Industrial Organic Pigments: Production, Properties, Applications Wiley-VCH Verlag, 2004. ISBN 9783527604067 Läst 25 juni 2016. Arkiverad 1 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Kategori:Färgämnen och pigment

[pigm_comp-1] [a b] Nicholas Eastaugh, Valentine Walsh, Tracey Chaplin, Ruth Siddall (2004). Pigment Compendium: A Dictionary of Historical Pigments Elsevier. ISBN 0750657499 Läst 12 maj 2016. Arkiverad 13 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[Crasmareanu-2] Eleonora Cornelia Crasmareanu, Vasile Simulescu, Gheorghe Ilia (2013). Synthesis by Reversed Phase Transfer Catalysis and Characterization of Naphthol AS-D Pigment Journal of Chemistry, vol. 2013. Läst 12 maj 2016.

[McEvoy-3] [a b c d] Bruce McEvoy. Synthetic organic pigments – Naphthol handprint. Läst 12 maj 2016.

[4] Karin Lutzenberger, Heike Stege (2009). From Beckmann to Baselitz – Towards an Improved Micro-identification of Organic Pigments in Paintings of 20th Century Art e-PreservationScience. Läst 12 maj 2016. Arkiverad 5 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[5] Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. Libris 12049311. ISBN 9789197895705 , sid 42.

[artiscreation-6] [a b c] The Color of Art Pigment Database: Pigment Red artiscreation.com, David Myers. Läst 12 maj 2016.

[7] Willy Herbst, Klaus Hunger. Industrial Organic Pigments: Production, Properties, Applications Wiley-VCH Verlag, 2004. ISBN 9783527604067 Läst 25 juni 2016. Arkiverad 1 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]