Temperaturkoefficient

Temperaturkoefficienten, som betecknas med den grekiska bokstaven alfa (α), är relativa resistansförändringen per grad temperaturändring, till exempel hos givare av platina eller nickel. Koefficienten visar med vilken andel resistansen ökar eller minskar om temperaturen ändras en grad. För att α ska kunna ges ett bestämt värde krävs att resistansändringen är linjär, d.v.s. till exempel mellan noll grader och en grad är den lika stor som mellan tio grader och elva grader^[1]. Det är bland annat ledarens area, längd och materialets resistivitet som avgör ledarens resistans. Temperaturkoefficienten har enheten "per grad". Även olinjära kofficienter är förekommande, särskilt för halvledare. Positiv temperaturkoefficient, (fk. PTC efter engelska Positive Temperature Coefficient) innebär att motståndet stiger med ökad temperatur. Negativ temperaturkoefficient (fk. NTC efter engelska Negative Temperature Coefficient) innebär att motståndet istället sjunker med stigande temperatur.

Användning

Linjära kofficienter

Man börjar med att beräkna ledarnas resistans genom att använda formeln:

R_{l}={\frac {\rho L}{A}}

där R_l = ledarens resistans i Ω (ohm), ρ = materialets resistivitet i Ωm (ohm·meter), L = ledarens längd i meter och A = ledarens area i m².

För att beräkna temperaturens inverkan på resistansen kan man använda formeln:

R_{2}=R_{1}+R_{1}\cdot \alpha (T_{2}-T_{1})

R₁ är resistansen vid temperaturen T₁, α är temperaturkoefficienten och R₂ är den sökta resistansen vid temperaturen T₂.

Material	Temperaturkoefficient (α) vid 20 °C
Silver	0,0038
Koppar	0,0039
Aluminium	0,0043
Nickel	0,0067
Platina	0,0038

Se även

Termistor

Fotnoter

^ Om man skall vara mycket petig, så är detta bara nästan sant, men förändringen av temperaturkoefficienten med stigande temperatur är oftast avgjort mindre än mätfelen. Man tillämpar därför en linjär modell.

Källor

För tabellen: - En hel del el, Rune Sundin, Liber 2003.

[1] Om man skall vara mycket petig, så är detta bara nästan sant, men förändringen av temperaturkoefficienten med stigande temperatur är oftast avgjort mindre än mätfelen. Man tillämpar därför en linjär modell.

[1]