Närkes regemente

	Närkes regemente; (№ 21)
	Närkes landskapsvapen
Information
Officiellt namn	Kungl. Närkes regemente
Datum	1812–1892
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Utbildningsförband
Del av	4. militärdistriktet
Föregångare	Närke-Värmlands regemente
Efterföljare	Livregementet till fot
Storlek	Regemente
Högkvarter	Örebro garnison
Förläggningsort	Sannahed
Färger	Rött
Marsch	"Närkes regementets marsch" (Eilhardt)
Segernamn	Fredriksodde (1657); Tåget över Bält (1658); Lund (1677); Landskrona (1678); Narva (1700); Düna (1701); Kliszów (1702); Fraustadt (1706); Malatitze (1708); Gadebusch (1712)
Befälhavare
Regementschef	J F Lilliehöök
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Vapenplåt

Närkes regemente (№ 21) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1812–1892. Förbandsledningen var förlagd i Sannahed.^[2]^[3]^[4]^[5]

Historia

Närkes regemente bildades den 7 juni 1812 genom delning av Närke-Värmlands regemente i Närkes regemente och Värmlands regemente. Närke-Värmlands regemente hade sitt ursprung i fänikor från mitten av 1500-talet, bland annat Långe Bengts fänika från 1551.

I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Närke-Värmlands regemente som det nittonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.^[6]

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementena i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 21 Närkes regemente.^[7] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades liv- och hustrupperna. Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.^[8]

Vid delning av Närke-Värmlands regemente 1812 och av Västerbottens regemente 1841 föll det sig naturligt att de därvid nybildade förbanden, Närkes regemente och Norrbottens fältjägarkår, rang- och nummerplacerades i omedelbar anslutning till sina ursprungsregementen vilket 1893 medförde att № 20 övertogs av Västerbottens regemente och Kalmar regemente övertog samtidigt № 21 från Närkes regemente, som i sin tur sammanslogs den 1 januari 1893 med № 3 Livregementets grenadjärkår och bildade № 3 Livregementet till fot.^[9] Livregementets grenadjärkår bildade det nya Livregementet till fots 1. bataljon och Närkes regemente bildade dess 2. bataljon.

Genom försvarsbeslutet 1942 bildades ett fältregemente som under åren 1942–1949 bar namnet Närkes regemente. Fältregementet fick beteckningen I 33 och var ett så kallat dubbleringsregemente till Livregementets grenadjärer (I 3). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementet Närkes regemente 1949 att omorganiserades till Närkebrigaden (IB 33).^[10]

Ingående enheter

I samband med att Närke-Värmlands regemente delades, drogs gränsen mellan de två regementena längs med Klarälven. Rotarna som låg öster om älven tillföll Närkes regemente. Kristinehamns kompani delades dock i två, Alsters- och Ölme kompanier. År 1894 tillfördes Alsters kompani till Värmlands regemente.^[11] ^[12]

Kompanier

Livkompaniet
Askersunds kompani
Örebro kompani
Kumla kompani
Alsters kompani
Edsbergs kompani
Ölme kompani
Visnums kompani

Förläggningar och övningsplatser

Regementet vapenövades på Sannahed. Mötesplatsen övertogs sedan av Livregementet till fot. I Åkesberg i Stora Mellösa socken hade regementschefen sitt boställe.^[3] Regementets expedition var dock förlagd de sista åren i Örebro.^[4]

Heraldik och traditioner

Vid delningen av Närke-Värmlands regemente delades även de traditioner som regementet vårdade. De sergernamn som Närke-Värmlands regemente hade delades mellan de två nya regementena, Närkes regemente och Värmlands regemente. I samband med att Närkes regemente uppgick i Livregementets grenadjärkår, som namnändrades till Livregementet till fot, kom förbandsmarschen vid Närkes regemente övertas av Livregementet till fot.^[1]

Förbandschefer

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1812–1893.^[3]

1812–1813: Carl Johan Leijonstedt
1813–1813: Carl Henrik Anckarsvärd
1813–1816: G von Otter
1816–1849: Christer Mörner
1849–1859: Carl Cederström
1859–1859: Fredrik Magnus Leonard Dandenell
1859–1866: C G N Kalling
1866–1868: N G Årmann
1868–1882: Axel Leijonhufvud
1882–1893: Johan Fredrik Lilliehöök

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Kungl Närkes regemente	1812-06-07	–	1892-12-31

**Beteckningar**
№ 21	1816-03-26	–	1892-12-31

**Förläggningsort och övningsfält**
Sannahed (Ö)	1812-06-07	–	1892-12-31

Galleri

Minnessten över Närkes regemente, Livregementet till fot och Livregementets grenadjärer tid vid Sannahed.
Infanteriets officersmäss vid Sannahed.
Vy över kvarvarande byggnader vid regementets före detta läger i Sannahed.
Fana m/1849, Nerikes regemente, I. bataljon
Fana m/1850, Nerikes regemente, I. bataljon
Fana m/1849, Nerikes regemente, II. bataljon

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1833–1847 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1847–1892 chefen för 4. militärdistriktet.
^ Förbandsmarschen antogs 1889. Marschen övertogs 1893 av Livregementet till fot, och 2000 av Livregementets grenadjärgrupp.^[1]
^ Lilliehöök blev sista chefen för regementet.

Noter

^ [a b] Sandberg (2007), s. 27
^ Braunstein (2003), s. 31-34
^ [a b c] Kjellander (2003), s. 269
^ [a b] Holmberg (1993), s. 15
^ ”regementet”. livreg.se. http://livreg.se/regementet/. Läst 26 december 2016.
^ Björkenstam (1994), s. 10-11
^ von Konow (1987), s. 19
^ Björkenstam (1994), s. 10-11
^ von Konow (1987), s. 21-22
^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202141319/http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009.
^ ”Alsters kompani”. offkaren.com. https://www.offkaren.com/wp-content/uploads/2019/11/alster.pdf. Läst 22 juli 2022.
^ ”Arkivcentrums forskarblad”. regionvarmland.se. Arkiverad från originalet den 8 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220308101105/https://www.regionvarmland.se/download/18.1a8c237f17a8346c8a32594e/1625701758750/Arkivcentrums-forskarblad-10.pdf. Läst 22 juli 2022.

Tryckta källor

Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356
Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf

Vidare läsning

Lilja, Lars (2013). Närkes krigsmannaminne, del 1. Örebro: Stiftelsen Nerikes regementen. Libris 13941273. ISBN 9789163722974
Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 362-374. Libris 1549756. https://runeberg.org/mjantreg/
Lyth Einar, Gustavsson Bengt, red (1993). Försvar i Örebro län: 1900-talet. Närkes militärhistoria, 99-0884938-7 ; 3. Örebro: Stift. Nerikes regementen. Libris 7449440. ISBN 91-630-1777-6 (inb.)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Närkes regemente.
Bilder & media

[1] Åren 1833–1847 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1847–1892 chefen för 4. militärdistriktet.

[3] Förbandsmarschen antogs 1889. Marschen övertogs 1893 av Livregementet till fot, och 2000 av Livregementets grenadjärgrupp.^[1]

[4] Lilliehöök blev sista chefen för regementet.

[Sandberg_(2007),_s._27-2] [a b] Sandberg (2007), s. 27

[Braunstein_(2003),_s._31-34-5] Braunstein (2003), s. 31-34

[Kjellander_(2003),_s._269-6] [a b c] Kjellander (2003), s. 269

[Holmberg_(1993),_s._15-7] [a b] Holmberg (1993), s. 15

[8] ”regementet”. livreg.se. http://livreg.se/regementet/. Läst 26 december 2016.

[Björkenstam_(1994),_s._10-11-9] Björkenstam (1994), s. 10-11

[10] von Konow (1987), s. 19

[11] Björkenstam (1994), s. 10-11

[12] von Konow (1987), s. 21-22

[13] ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202141319/http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009.

[14] ”Alsters kompani”. offkaren.com. https://www.offkaren.com/wp-content/uploads/2019/11/alster.pdf. Läst 22 juli 2022.

[15] ”Arkivcentrums forskarblad”. regionvarmland.se. Arkiverad från originalet den 8 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220308101105/https://www.regionvarmland.se/download/18.1a8c237f17a8346c8a32594e/1625701758750/Arkivcentrums-forskarblad-10.pdf. Läst 22 juli 2022.

[a]

[b]

[c]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[1]