Hoppa till innehållet

Ljusstrupig topptyrann

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Myiarchus nuttingi)
Ljusstrupig topptyrann
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTyranner
Tyrannidae
SläkteMyiarchus
ArtLjusstrupig topptyrann
M. nuttingi
Vetenskapligt namn
§ Myiarchus nuttingi
AuktorRidgway, 1882
Utbredning
Synonymer
  • Nuttings topptyrann
  • Nuttingtopptyrann

Ljusstrupig topptyrann[2] (Myiarchus nuttingi) är en fågel i familjen tyranner inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i Centralamerika från Mexiko till Costa Rica.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Topptyranner är relativt stora tyranner med likartad teckning arterna emellan, ofta med grått bröst, gulaktig undersida, rostfärgade inslag i vingar och stjärt samt en antydan till buskig huvudtofs. Denna art är med kroppslängden 18 cm relativt liten. I dräkten är den lik gråstrupig topptyrann, men är gulare på buken och något mer olivgrön ovan. Det roströda på handpennekanterna övergår också gradvis till mer gulbruna kanter på kanterna på armpennorna. Det mörka på de yttre stjärtpennorna sträcker sig inte heller över stjärtspetsen. Lätet avviker också, återgivet i engelsk litteratur som "wheep".[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Ljusstrupig topptyrann delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Myiarchus nuttingi inquietus – förekommer i halvtorra västra Mexiko (Sonora i Chiapas) och centrala Mexiko
  • Myiarchus nuttingi nuttingi – förekommer från arida inre bergsdalar i Chiapas till nordvästra Costa Rica
  • Myiarchus nuttingi flavidior – förekommer i Stillahavslåglandet från södra Mexiko (Chiapas) till nordvästra Costa Rica

Arten har även påträffats tillfälligt i södra Kalifornien och sydöstra Arizona i USA.[4] Underarten flavidior utgör möjligen en egen art baserat på skillnader i läte, levnadsmiljö och utseende.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Ljusstrupig topptyrann hittas i torra öppna skogar och gläntor. Födan består av insekter och bär. Det skålformade boet av djurhår, fjädrar, hängen och ömsat skinn från ormar eller ödlor placeras 0,3–1,2 meter upp i en hålighet.[6][7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Charles Cleveland Nutting (1858-1927), amerikansk marinbiolog, ornitolog och samlare.[8] Tidigare kallades den nuttingtopptyrann även på svenska, men justerades 2023 till ett enklare och mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Myiarchus nuttingi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2023) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Dunn, Jon L. (2017). National Geographic Field Guide to the Birds of North America. Washington, D.C.: National Geographic Society. ISBN 978-1-4262-1835-4 
  5. ^ Howell, S.N.G. (2012) M-M-M-Maybe you just ain’t seen Nutting yet? Neotrop. Birding 10: 14–17.
  6. ^ Joseph, L. (2020). Nutting's Flycatcher (Myiarchus nuttingi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57507 3 maj 2020).
  7. ^ Edwards, Ernest Preston; Butler, Edward Murrell (1998). A Field Guide to the Birds of Mexico and Adjacent Areas: Belize, Guatemala and El Salvador. University of Texas Press. s. 104. ISBN 978-0-292-72091-6.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]