Sibirisk flugsnappare
| Sibirisk flugsnappare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Muscicapa |
| Art | Sibirisk flugsnappare M. sibirica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Muscicapa sibirica | |
| Auktor | Gmelin, 1789 |
| Synonymer | |
| Sotflugsnappare | |
Sibirisk flugsnappare[2] (Muscicapa sibirica) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3] Den häckar dels i ett område från sydöstra Sibirien till Japan, dels i bergstrakter i Himalaya och västra Kina. Vid endast två tillfällen har den påträffats i Europa, på Island 2012 och i Norge 2023, båda fynd i början av oktober. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Sibirisk flugsnappare är en medelstor tätting med en kroppslängd på 14 centimeter och lik övriga arter i släktet med sin oansenliga grå dräkt. Den är mindre än den europeiska grå flugsnapparen men större än den vida spridda glasögonflugsnapparen som den annars kan förväxlas med. Denna fågel har en relativt liten och helmörk näbb och påfallande långa vingar så att handpennorna till skillnad från glasögonflugsnapparen är lika långa som eller tydligt längre än tertialerna. Bröstet och flankerna är streckade så att en vit strimma bildas nedför mitten av buken.[4]
Läte
[redigera | redigera wikitext]Sången består av en svag serie med ljusa toner, drillar och visslingar. Den drunknar lätt bland andra fåglars läten och är mycket lik glasögonflugsnapparens sång, men innehåller vanligen "tsee-tsee-tsee" eller "tsichiriri". Locklätet är tunna "tsuii" eller "chii" och nedåtböjda "feeeer". I flykten hörs ett tunt och rakt "siht".[5]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Sibirisk flugsnappare häckar i två skilda områden i Asien, dels från sydöstra Sibirien till Japan, dels i bergsområden i Himalaya och västra Kina. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Muscicapa sibirica sibirica – häckar från sydöstra Sibirien till Japan, övervintrar i Indokina och på Stora Sundaöarna
- Muscicapa sibirica gulmergi – västra Himalaya, från östra Afghanistan till Kashmir och Garhwal
- Muscicapa sibirica cacabata – häckar från östra Himalaya till sydöstra Tibet och nordöstra Indien, övervintrar i södra Thailand
- Muscicapa sibirica rothschildi – häckar i bergsområden från västra Kina till norra Myanmar, övervintrar i södra Kina, Indokina samt Malackahalvön
Nominatformen har föreslagits utgöra en egen art.[6] Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast två fynd, 4–5 oktober 2012 vid Höfn på Island och 5–10 oktober 2023 i norska Hordaland, vid Skogøy, Herdlevær.[7][8]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten häckar i tempererad eller subtropisk skog[4], i bergsskog i Himalaya och i Sibirien i tajgagranskog ofta nära vatten och bland pilar Salix.[9] Under flyttningen och vintertid ses den i kustnära buskmarker, plantage, parker och stora trädgårdar.[9]
Artens föda är inte särskilt studerad, men den tros inta mest små ryggradslösa djur.[9] Den födosöker i skogsgläntor och öppningar genom att på flugsnapparmanér sitta upprätt högt upp på en utkiksplats, jaga insekter i flykten för att sedan återvända till samma sittplats, som mest aktivt sent på eftermiddagen och i skymningen.[9]
_(23564299939).jpg)
Den häckar maj till augusti och lägger tre till fyra ägg i ett prydligt och kompakt bo placerat på en horisontell gren, i ett trädhål eller bakom lös bark.[9]
_(15894961272).jpg)
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till lokalt vanlig.[10]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Sibiriska flugsnapparens vetenskapliga artnamn sibirica betyder just "sibirisk".[11] På svenska har den även kallats sotflugsnappare.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2019 Muscicapa sibirica . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. & Rheindt, F.E. (2016) Birds of the Indonesian Archipelago. Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona
- ^ Vann Kolbeinsson (2016) Många sköna arter på Island, Roadrunner, vol.24 nr.1, sid:28
- ^ Tarsiger.com Fynd av sibirisk flugsnappare i Västpalearktis
- ^ [a b c d e] Clement, P. (2018). Dark-sided Flycatcher (Muscicapa sibirica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59024 13 januari 2018).
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör sibirisk flugsnappare.
Wikispecies har information om Muscicapa sibirica.- Läten på xeno-canto.org
|