Hoppa till innehållet

Granbock

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Monochamus sartor)
Granbock
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
UnderfamiljÄkta bockbaggar
Lamiinae
SläkteMonochamus
ArtGranbock
M. sartor
Vetenskapligt namn
§ Monochamus sartor
Auktor(Fabricius, 1787)
Synonymer

Monochamus urussovi Fischer von Waldheim, 1806
Monochamus urussovi Fischer von Waldheim, 1806
Monochamus (monohammus) sartor Brustel, Berger & Cocquempot, 2003[3]
Monohammus sartor Coulon, 1932[4]
Monohammus sartor Sonthonnax, 1889[5]
Cerambyx (lamia) sartor Gmelin, 1790[6]

Lamia sartor Fabricius, 1787[7]
Hitta fler artiklar om djur med

Granbock (Monochamus sartor) är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar.[8][9][10] Andra namn som använts om arten är nordlig granbock, och stor granbock.[8]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Granbocken blir upp till 35 millimeter lång och har mycket långa antenner och långa ben. Som hos kronbock och tallbock, två andra långhorningar som hör till samma släkte som granbocken, är hanens antenner särskilt långa, ungefär dubbelt så långa som kroppen. Honans antenner är lite längre än hennes kropp, men inte så långa som hanens. Skalbaggens kropp är svart med ljus fin behåring. Halsskölden har spetsiga utskott på sidorna. Skutellen är gulaktig. På täckvingarna har honorna tydliga fläckar med ljusare gulvit behåring. Hanarnas täckvingar är svarta eller har bara mindre och otydliga fläckar. Längst bak på täckvingarna finns en tätare ljusare behåring, särskilt tydligt hos honan.

Granbocken förekommer från norra Europa och österut genom Rysslands barrskogar till östra Sibirien. I Norden är den sällsynt. Den är rödlistad i Sverige som starkt hotad då den gått tillbaka starkt och troligtvis bara finns kvar på ett fåtal platser i Ångermanland och Norrbotten. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Granbockens larver utvecklas i ved av gran. Lämpliga yngelträd är nyss döda och helst grova granar. Både ännu stående och omkullfallna döda granar kan fungera som yngelträd. Då arten behöver en kontinuerlig tillgång till lämpliga yngelträd återfinns den främst i områden som har karaktären av urskog. Om det i området finns inslag av brända granar kan det gynna arten.

När honan ska lägga ägg uppsöker hon ett lämpligt yngelträd och gnager trattformade hål genom barken in till kambium, så kallade äggtrattar, som äggen läggs i. Den första tiden efter kläckningen gnager larven under barken, men sedan gnager den sig längre in i veden. När larven gnager ut larvgången bildas gnagspån. Gnagspånen är cirka en centimeter långa och skjuts ut från larvgången, så att det bildas en hög av gnagspån utanför.

Efter två år är larven färdigvuxen. Förpuppar sker i mitten av juni. Fullbildade granbockarna börjar komma fram i mitten av juli och kan påträffas fram till slutet av augusti.

  1. ^ [a b] 2010 Monochamus sartor Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ ”Rödlistning 2020 av granbock”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Monochamus-sartor-101341. Läst 19 mars 2022. 
  3. ^ BRUSTEL Hervé, BERGER Pierre & COCQUEMPOT Christian (2003) Catalogue des Vesperidae et des Cerambycidae de la faune de France (Coleoptera), Annales de la Société Entomologique de France, Paris (N. S.) 38 (4) [2002]: 443-461.
  4. ^ COULON L. (1932) Les Insectes des Arbres résineux, Société d'étude des Sciences Naturelles d'Elbeuf: 1-44. Imprimerie A. Plantrou
  5. ^ SONTHONNAX Léon (1889) Notes entomologiques, Aout, L'Échange, Revue Linnéenne 5 (56): 62-63.
  6. ^ GMELIN J. F. (1790) Caroli a Linné Systema Naturæ., Edit. 13. Lipsiae, Beer 1 (4) : 1517-2224.
  7. ^ FABRICIUS Johann Christian (1787) Mantissa insectorum sistens eorum species nuper detectas adiectis characteribus genericis, differentiis specificis, emendationibus, observationibus, Hafniae, Proft 1: xx + 348 pp.
  8. ^ [a b] Dyntaxa Granbock
  9. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/monochamus+sartor/match/1. Läst 24 september 2012. 
  10. ^ TITAN: Cerambycidae database. Tavakilian G., 2009-05-25

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]