Hoppa till innehållet

Mini Hatch

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mini Cooper)
För andra betydelser, se Mini (olika betydelser).
Mini Hatch
Grundinformation
MärkeMini
Tillverkning2000–
 • OrtEngland Oxford, England
Nederländerna Born, Nederländerna
 • Årsmodeller2001–
Även kalladMini Cooper, Mini One
Konstruktion
KlassSmåbil
Karosseri3-d halvkombi
2-d cabriolet
4-d kombi
PlattformFramhjulsdrift
LiknandeVolkswagen New Beetle
Fiat 500

Mini Hatch (stiliserat MINI hatch, eller MINI Hardtop i USA), även känd som Mini Cooper, Mini One, eller endast Mini, är en tre-dörrars halvkombi tillverkad av BMW:s varumärke Mini, först introducerad i slutet av år 2000, den andra generationen 2006, och den tredje generationen 2014. En cabrioletversion lanserades 2004, med den andra generationen 2008.

Tillverkning sker i Oxford i England och sedan juli 2014 av NedCar i Born i Nederländerna.

Generation 1

[redigera | redigera wikitext]
MINI R50/R52/R53
Grundinformation
MärkeMINI
Tillverkning2001-2008
Konstruktion
Karosseri3-d halvkombi (R50/R53)
2-d cabriolet (R52)
Drivlina
Motor4-cyl radmotor
Växellåda5/6-vxl manuell
6-stegs automat
Bränsleförb.6,9–9,9 l/100 km
Bränslekap.50 l
Dimensioner
Hjulbas247 cm
Längd363 cm
Bredd169 cm
Höjd141 cm
Vikt1 200 kg

År 2001 presenterades en ny och modern efterföljare till den klassiska Mini, som tillverkades under åren 1959–2000 i över 5 miljoner exemplar. Den första generationen av New MINI fanns i utförandena MINI One, MINI One D, MINI Cooper, MINI Cooper S och MINI Cabrio. Tillverkningen upphörde för de täckta bilarna i oktober 2006 och för cabrioletmodellerna i augusti 2008[1].

Modellen utvecklades som ett samarbetsprojekt mellan bilföretaget Rover i Gaydon och av BMW i München åren 1995–2001. Den designades av amerikanen Frank Stephenson. De två designgrupperna hade dock olika uppfattning i vad för sorts bil som man tog fram. Rover eftersträvade en ekonomisk bil medan BMW förordade en liten, sportig bil. BMW tog 1999 över kontrollen av hela projektet och när BMW sålde Rover 2000 valde man att behålla MINI och produktionen flyttades till fabriken i Cowley i Oxford.

Lansering och marknadsföring

[redigera | redigera wikitext]

Volymtillverkning av MINI startade i april 2001 och märket hade premiär under juli månad samma år i England. I övriga Europa släpptes bilarna på marknaden i september 2001, följt av USA i mars 2002. Marknadsföringen i USA sköttes av reklambyrån Crispin, Porter + Bogusky och deras marknadsföring av MINI under namnet "Let's motor" blev uppmärksammad i bland annat utbildningssammanhang.[2]

Modellvarianter

[redigera | redigera wikitext]

Den första generationen av MINI tillverkades från början endast som tredörrars halvkombi (på engelska kallad Hardtop eller Hatchback) men i samband med en facelift[3] i juli 2004 introducerades även en tvådörrars cabriolet kalladCabrio. Både karosserna kunde från år 2001 fås med olika utrustning i två olika utföranden vilket senare ökades till fyra: Basserien MINI One, dieselmodellen MINI One D[4], mellanmodellen MINI Cooper och sportmodellen MINI Cooper S[5]. Under det sista modellåret (2006)[6] för första generationens MINI byggde firman Bertone i Italien modellen MINI Cooper S John Cooper Works GP kit i en begränsad och numrerad upplaga om 2000 exemplar.

De olika modellerna har dessutom en modellkod som förklarar vilken modell det handlar om:

  • R50 (2001-2006) – One/OneD/Cooper Hatchback
  • R52 (2004-2008) – One/Cooper/Cooper S Cabrio
  • R53 (2002-2006) – Cooper S/JCW/JCW GP Hatchback

Namnet "Cooper" härstammar från engelsmannen John Cooper, som tillsammans med sin far grundade Formel 1-stallet Cooper. Modellen Cooper S känns igen på sitt scoop i motorhuven och att motorn är utrustad med en Roots-kompressor.

Motor och växellåda

[redigera | redigera wikitext]

Första generationens bensinmotorer tillverkades i samtliga utföranden av Tritec Motors i Brasilien och dieselmotorn tillverkades av Toyota.

Bensinmodeller
Modell Motortyp Cylindervolym Effekt Vridmoment Produktionsperiod
Mini One
(Portugal och Grekland)		 1,4 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1397 cm3 55 kW (75 hk)
vid 5 500 varv/min		 122 Nm vid 3 000 varv/min 2001 – 2006
Mini One 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm3 66 kW (90 hk)
vid 5 500 varv/min		 140 Nm vid 3 000 varv/min 2001 – 2006
Mini Cooper 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 86 kW (116 hk)
vid 6 000 varv/min		 149 Nm vid 4 500 varv/min 2001 – 2006
Mini Cooper S 1,6 liter, kompressor, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 120 kW (163 hk)
vid 6 000 varv/min		 210 Nm vid 4 000 varv/min 2002 – 2004
Mini Cooper S 1,6 liter, kompressor, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 125 kW (170 hk)
vid 6 000 varv/min		 220 Nm vid 4 000 varv/min 2004 – 2006
Mini Cooper S
JCW		 1,6 liter, kompressor, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 154 kW (210 hk)
vid 6 950 varv/min		 245 Nm vid 4 500 varv/min 2005 – 2006
Mini Cooper S
JCW GP		 1,6 liter, kompressor, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 160 kW (218 hk)
vid 7 100 varv/min		 250 Nm vid 4 600 varv/min 2006
Dieselmodeller
Mini One D 1,4 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1364 cm 3 55 kW (75 hk)
vid 4 000 varv/min		 180 Nm vid 2 000 varv/min 2003 – 2005
Mini One D 1,4 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1364 cm 3 65 kW (88 hk)
vid 3 800 varv/min		 190 Nm vid 1 800 varv/min 2005 – 2006

Växellådorna tillverkades av GETRAG och var 5-växlad (modell 252) i modellerna MINI One och MINI Cooper. MINI One D och MINI Cooper S-modellerna hade en 6-växlad låda (GETRAG modell 285) eller en 6-växlad automatisk växellåda från samma tillverkare.

Bildgalleri 1:a generationen

[redigera | redigera wikitext]
  • MINI Cooper 2001–2004
    MINI Cooper 2001–2004
  • MINI Cooper Missoni 2003[7]
    MINI Cooper Missoni 2003[7]
  • MINI Cooper Cabrio 2004
    MINI Cooper Cabrio 2004
  • MINI One 2005–2006 med 15-tums Seven Holes-fälgar
    MINI One 2005–2006 med 15-tums Seven Holes-fälgar
  • MINI One Park Lane 2005-2006
    MINI One Park Lane 2005-2006
  • MINI Cooper Cabrio 2005-2006
    MINI Cooper Cabrio 2005-2006
  • MINI Cooper S Checkmate 2006 (Australien)
    MINI Cooper S Checkmate 2006 (Australien)
  • MINI Cooper S John Cooper Works GP kit 2006 (Italien)
    MINI Cooper S John Cooper Works GP kit 2006 (Italien)
  • MINI Cooper Cabrio Sidewalk 2007 (Tyskland)
    MINI Cooper Cabrio Sidewalk 2007 (Tyskland)

Generation 2

[redigera | redigera wikitext]
MINI R55/R56/R57
Grundinformation
MärkeMINI
Tillverkning2006-2015
Konstruktion
Karosseri4-d kombi (Clubman R55)
3-d halvkombi (R56)
2-d cabriolet (R57)
Drivlina
Motor4-cyl radmotor
Växellåda6-vxl manuell
6-stegs automat
Bränsleförb.3,9–6,4 l/100 km
Bränslekap.50 l
Dimensioner
Hjulbas247 cm
255 cm (Clubman)
Längd370 cm
396 cm (Clubman)
Bredd168 cm
Höjd141 cm
Vikt1 150–1 300 kg

Den andra generationen av MINI introducerades i november 2006 av BMW. Trots att generation två är mycket lik föregående generation är det en helt nykonstruerad modell. Det som skiljer den andra generationen från sin föregångare är bland annat längre hjulbas och bredare spårvidd samt en nyutvecklad motor som är mer kostnadseffektiv och bränslesnål. Sex krockkuddar och sexväxlad låda blev standard.

Modellvarianter

[redigera | redigera wikitext]

De första modellerna som fanns att tillgå var MINI Cooper (120 hk) och MINI Cooper S (175 hk)[8], men sedan dess har modellutbudet successivt utökats. Under år 2007 kom de båda modellerna MINI One (95 hk) och MINI Cooper D[9] (110 hk) och i augusti 2008 MINI Cooper John Cooper Works (211 hk). I början av år 2009 fick MINI One en ny motor på 75 hk samtidigt som man presenterade MINI One D (90 hk). År 2010 presenterade man ekonomimodellen MINI One Minimalist (75-98 hk) och samtliga motormodeller utom den minsta 75-hästaren fick uppdaterade prestanda. År 2011 introducerades MINI Cooper SD (143 hk).

Karossvarianter

[redigera | redigera wikitext]

Från början var det endast nydesignade Hatchback-modeller som fanns att tillgå (modellkod R56) samtidigt som produktionen av modellen R52 (MINI Cabrio) fortsatte, men under 2008 tillkom en kombi under namnet MINI Clubman (modellkod R55), vilken hade 80 mm längre hjulbas än tidigare modeller[10]. Tidigt 2009 introducerades så även en ny cabrioletmodell (modellkod R57). Modellutbudet utökades i slutet av 2010 med en SUV betecknad MINI Countryman (modellkod R60)[11]. I slutet av samma år gjordes även en facelift på det övriga modellprogrammet som började säljas som årsmodell 2011[12]. En tvåsitsig MINI Coupé (modellkod R58) introducerades hösten 2011 och året efter kom en öppen version av modellen kallad MINI Roadster (modellkod R59). En tre-dörrars variant av SUV-konceptet började säljas 2012 under namnet MINI Paceman (modellkod R61). Det senaste tillskottet i modellutbudet (2013) är MINI Clubvan samt att man i början av 2013 släppte en begränsad upplaga[13] av MINI John Cooper Works GP på totalt 2000 exemplar över hela världen.

Motorer

[redigera | redigera wikitext]

Andra generationens bensinmotorer har utvecklats tillsammans med PSA Peugeot Citroën och tillverkas av BMW i Hams Hall i England. De tidigare dieselmotorerna från Toyota övergavs till förmån för 1,6 liters Peugeot HDi-motorer medan tvålitersmotorn i Cooper SD är en BMW-produkt.

Bensinmodeller
Modell Motortyp Cylindervolym Effekt Vridmoment Produktionsperiod
MINI One 1,4 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1397 cm3 55 kW (75 hk)
vid 5 500 varv/min		 120 Nm vid 2 500 varv/min 2009 – 2014
MINI One 1,4 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1397 cm3 70 kW (95 hk)
vid 6 000 varv/min		 140 Nm vid 4 000 varv/min 2007 – 2010
MINI One Minimalist 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm3 55 kW (75 hk)
vid 6 000 varv/min		 140 Nm vid 4 000 varv/min 2010 – 2014
MINI One Minimalist 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm3 72 kW (98 hk)
vid 6 000 varv/min		 153 Nm vid 3 000 varv/min 2010 – 2014
MINI Cooper 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 88 kW (120 hk)
vid 6 000 varv/min		 160 Nm vid 4 250 varv/min 2006 – 2010
MINI Cooper 1,6 liter, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 90 kW (122 hk)
vid 6 000 varv/min		 160 Nm vid 4 250 varv/min 2010 – 2014
MINI Cooper S 1,6 liter, Twin-Scrollturbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 128 kW (175 hk)
vid 5 500 varv/min		 240 Nm vid 5 000 varv/min 2006 – 2010
MINI Cooper S 1,6 liter, Twin-Scrollturbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 135 kW (184 hk)
vid 5 500 varv/min		 240 Nm vid 5 000 varv/min 2010 – 2014
MINI John Cooper Works 1,6 liter, Twin-Scrollturbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 155 kW (211 hk)
vid 6 000 varv/min		 260 Nm vid 5 600 varv/min 2008 – 2014
MINI John Cooper Works GP 1,6 liter, Twin-Scrollturbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1598 cm 3 160 kW (218 hk)
vid 6 000 varv/min		 280 Nm vid 5 750 varv/min 2013 – 2014
Dieselmodeller
MINI One D 1,6 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1560 cm 3 66 kW (90 hk)
vid 4 000 varv/min		 215 Nm vid 2 000 varv/min 2009 – 2014
MINI Cooper D 1,6 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1560 cm 3 80 kW (109 hk)
vid 4 000 varv/min		 240 Nm vid 2 000 varv/min 2007 – 2011
MINI Cooper D 1,6 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1560 cm 3 82 kW (112 hk)
vid 4 000 varv/min		 270 Nm vid 2 250 varv/min 2011 – 2014
MINI Cooper SD 2,0 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1995 cm 3 105 kW (143 hk)
vid 4 000 varv/min		 305 Nm vid 2 700 varv/min 2011 – 2014

Bildgalleri 2:a generationen

[redigera | redigera wikitext]
  • MINI Cooper D Clubman 2008
    MINI Cooper D Clubman 2008
  • MINI Cooper S Clubman 2008 (Japan)
    MINI Cooper S Clubman 2008 (Japan)
  • MINI Cooper Cabrio 2009- (Tyskland)
    MINI Cooper Cabrio 2009- (Tyskland)
  • Instrumentpanel MINI Cooper S Cabrio 2009-
    Instrumentpanel MINI Cooper S Cabrio 2009-
  • MINI Cooper 2011- (USA)
    MINI Cooper 2011- (USA)
  • MINI Cooper S Cabrio 2011
    MINI Cooper S Cabrio 2011
  • MINI John Cooper Works 2011
    MINI John Cooper Works 2011
  • MINI Cooper S Clubman 50 Hampton 2011 (Tyskland)
    MINI Cooper S Clubman 50 Hampton 2011 (Tyskland)
  • MINI John Cooper Works Coupé 2011 (USA)
    MINI John Cooper Works Coupé 2011 (USA)
  • MINI Paceman på bilsalongen i Detroit 2012
    MINI Paceman på bilsalongen i Detroit 2012

Generation 3

[redigera | redigera wikitext]
MINI F55/F56
Grundinformation
MärkeMINI
Tillverkning2014-2023
Konstruktion
Karosseri5-d kombi (F54)
5-d halvkombi (F55)
3-d halvkombi (F56)
2-d cabriolet (F57)
Drivlina
Motor3/4-cyl radmotor
Växellåda6-vxl manuell
6-stegs automat
Bränsleförb.3,4–5,4 l/100 km
Bränslekap.44 l
Dimensioner
Hjulbas250 cm (F56)
257 cm (F55)
Längd382 cm (F56)
401 cm (F55)
Bredd173 cm
Höjd141 cm
Vikt1 100–1 300 kg

Den tredje generationen av MINI gjorde debut på marknaden 2014. Trecylindriga bensinmotorer med turbo används nu i flera av modellerna och en annan nyhet är att det finns en vanlig 5-dörrars halvkombi.

Motorer

[redigera | redigera wikitext]
Bensinmodeller
Modell Motortyp Cylindervolym Effekt Vridmoment Produktionsperiod
MINI One First 1,2 liter, Twin Scroll-turbo, 3 cylindrar, 12 ventiler 1198 cm3 55 kW (75 hk)
vid 4 250 varv/min		 150 Nm vid 1 400 varv/min 2014 – 2023
MINI One 1,2 liter, Twin Scroll-turbo, 3 cylindrar, 12 ventiler 1198 cm3 75 kW (102 hk)
vid 4 250 varv/min		 180 Nm vid 1 400 varv/min 2014 – 2023
MINI Cooper 1,5 liter, Twin Scroll-turbo, 3 cylindrar, 12 ventiler 1499 cm 3 100 kW (136 hk)
vid 4 500 varv/min		 220 Nm vid 1 250 varv/min 2014 – 2023
MINI Cooper S 2,0 liter, Twin Scroll-turbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1998 cm 3 141 kW (192 hk)
vid 4 700 varv/min		 280 Nm vid 1 250 varv/min 2014 – 2023
MINI John Cooper Works 2,0 liter, Twin Scroll-turbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1998 cm 3 170 kW (231 hk)
vid 5 200 varv/min		 320 Nm vid 1 250 varv/min 2015 – 2023
Dieselmodeller
MINI One D 1,5 liter, 3 cylindrar, Common rail turbodiesel 1496 cm 3 70 kW (95 hk)
vid 4 000 varv/min		 220 Nm vid 1 750 varv/min 2014 – 2023
MINI Cooper D 1,5 liter, 3 cylindrar, Common rail turbodiesel 1496 cm 3 85 kW (116 hk)
vid 4 000 varv/min		 270 Nm vid 1 750 varv/min 2014 – 2023
MINI Cooper SD 2,0 liter, 4 cylindrar, Common rail turbodiesel 1995 cm 3 125 kW (170 hk)
vid 4 000 varv/min		 360 Nm vid 1 500 varv/min 2014 – 2023

Bildgalleri 3:e generationen

[redigera | redigera wikitext]
  • 2,0-litermotorn i MINI Cooper S
    2,0-litermotorn i MINI Cooper S
  • MINI Cooper 3-dörrars 2014
    MINI Cooper 3-dörrars 2014
  • MINI Cooper D 5-dörrars 2015
    MINI Cooper D 5-dörrars 2015
  • MINI Cooper S instrumentpanel
    MINI Cooper S instrumentpanel
  • MINI John Cooper Works
    MINI John Cooper Works

Generation 4

[redigera | redigera wikitext]
MINI F65/F66
Grundinformation
MärkeMINI
Tillverkning2024-
Konstruktion
Karosseri5-d halvkombi (F65)
3-d halvkombi (F66)
2-d cabriolet (F67)
Drivlina
Motor3/4-cyl radmotor
Växellåda7-vxl DCT
Bränsleförb.6,2–6,4 l/100 km
Dimensioner
Hjulbas250 cm (F56)
Längd388 cm (F56)
Bredd174 cm
Höjd143 cm

Den fjärde generationen av MINI med förbränningsmotor bygger vidare på samma teknik som sin föregångare. Designen, både exteriör och interiör, har uppdaterats i stil med den kinesiskbyggda Mini Electric som introducerades hösten 2023.[14]

Motorer

[redigera | redigera wikitext]
Bensinmodeller
Modell Motortyp Cylindervolym Effekt Vridmoment Produktionsperiod
MINI Cooper C 1,5 liter, Twin Scroll-turbo, 3 cylindrar, 12 ventiler 1499 cm 3 115 kW (156 hk) 2024 –
MINI Cooper S 2,0 liter, Twin Scroll-turbo, 4 cylindrar, 16 ventiler 1998 cm 3 150 kW (204 hk) 2024 –

Framtida bilar och konceptbilar

[redigera | redigera wikitext]

Mini ACV30 (1997)

[redigera | redigera wikitext]

Den första designstudien som Rover presenterade som en ny Mini var ACV30 vilken var skapad för att fira 30-årsjubileet av Minis vinst i 1967 års Monte Carlo-rally, där bokstavskombinationen ACV står för Anniversary Concept Vehicle.

ACV30 var baserad på den mittmotorförsedda och bakhjulsdrivna MG F och uppvisade flera drag som återkom på den slutgiltiga nya Minin 2001, som exempelvis svarta A-stolpar, svulstiga markerade hjulhus och vitt tak. Konceptbilens design tillskrevs Adrian van Hooydonk och Frank Stephenson vilka arbetade för BMW.

MINI (2000)

[redigera | redigera wikitext]

Innan försäljningen av den nya generationen MINI inleddes år 2001, visades prototyper upp på 2000 års upplaga av Bilsalongen i Paris. Dessa bilar var i huvudsak identiska med de bilar som senare kom att sättas i produktion, förutom att de uppvisade kulörerna ('Candy Blue' och 'Flamenco Orange') aldrig kom att användas på några produktionsbilar.

BMW menade att MINI inte var någon retro-designad bil, utan snarare en förädling av den ursprungliga formgivningen – ”hur Mini skulle ha utvecklats om den kontinuerligt hade förbättrats under årens lopp”, som företaget uttryckte det vid den tiden. Alla fönsterstolpar doldes bakom glas, och gav intrycket av en oavbruten glaslinje runt hela bilen, och inredningen kunde ses som en modern tolkning ursprungsmodellens karaktäristiska instrumentering med en centralt placerad hastighetsmätare. Strålkastarna och grillen integrerades i motorhuven så att hela fronten lyftes upp när man ville komma åt motorutrymmet.

MINI Hydrogen Concept (2001)

[redigera | redigera wikitext]

På Bilsalongen i Frankfurt år 2001 visade MINI en vätgasdriven konceptbil, vars drivkälla utgick från den 1,6-liters standard förbränningsmotor som satt i produktionsbilarna.

MINI Traveller Concept (2005)

[redigera | redigera wikitext]
MINI Traveller konceptbil fotograferad vid 2006 års North American Auto Show i Detroit

På 2005 års bilsalong i Frankfurt am Main visade MINI en retroversion av den klassiska stationsvagnen Mini Traveller. Denna konceptbil hade fått utökad hjulbas, två sidohängda bakdörrar och separata bakstolar i motsats till baksoffan i den vanliga MINI:n. Vid bilsalongen i Tokyo visades konceptet åter upp, men försedd med ytterligare några nya grepp – en rund taksektion som kunde demonteras och användas som campingbord med fyra hopfällbara stolar samt bakre sidorutor ersatta med skåp innehållande bestick, muggar och tallrikar. Ytterligare en version presenterades på bilsalongen i Detroit, utan bordet och stolarna men med den genomgripande omarbetad interiör.

År 2008 presenterades slutligen en produktionsmodell av konceptbilen Traveller, men under namnet MINI Clubman.

MINI Crossover Concept (2008)

[redigera | redigera wikitext]

Konceptbilen MINI Crossover premiärvisades 2008 på bilsalongen i Paris. Den var över 4 meter lång, hade 4-hjulsdrift med stora hjul och var en kombimodell med en stor bagagelucka försedd med en nedvevbar fönsterruta. Instrumentpanelen var utrustad med en centralt placerad stor glaskula som man kallade 'Mini Centre Globe', och som innehöll teknologi för att projicera navigationssystem och filmer i 3D-format. En produktionsmodell baserat på detta koncept lanserades 2010 som Mini Countryman.

MINI E (2008)

[redigera | redigera wikitext]
MINI E under motorhuven

Elbilen MINI E presenterades på LA Auto Show i Los Angeles. Bilen var en vanlig MINI som dock drevs av en elektrisk asynkronmotor vilken utvecklade 204 kh (150 kW). Toppfarten var 153 km/h och räckvidden var 251 km på en laddning under den mest gynnsamma förhållandena. Kraftkällan bestod av en uppsättning Li-jonbatterier med en kapacitet av 35 kWh (130 MJ). Batterierna vägde 259 kg och ersatte platsen för baksätet.

Modellen byggdes i mycket begränsad upplaga och var uteslutande avsedd för storskaliga tester dels i USA (Los Angeles och New York) och dels i England under åren 2009 – 2011, varefter bilarna lämnades tillbaka till tillverkaren för undersökningar och tester för att därefter skrotas. Med de erfarenheter som man dragit av detta och andra försök har BMW för avsikt att introducera en elbil under eget märke (BMW i) under 2010-talet.

MINI Coupé Concept och MINI Roadster Concept (2009)

[redigera | redigera wikitext]

På Frankfurt-salongen 2009 presenterades dels en tvåsitsig coupémodell, dels en tvåsitsig cabriolet som konceptbilar. Dessa var försedda med en motor från John Cooper Works, hade kromad grillsarg från "MINI Cooper S" men med in innerdelen i samma kulör som karossen. De första pressbilderna på Coupén släpptes den 26 augusti 2009, exakt 50 år efter det att den första klassiska Mini presenterades för allmänheten.

Båda modellerna sattes senare i produktion – Coupén år 2011 och Roadstern året därefter.

MINI Beachcomber Concept (2009)

[redigera | redigera wikitext]
MINI Beachcomber på Internationella bilsalongen i Genève 2010

Man hade låtit sig inspireras av den gamla öppna 1960-tals modellen Mini Moke när man visade upp MINI Beachcomber för allmänheten på Detroit-salongen i januari 2010. Chassit var baserat på konceptbilen MINI Countryman och var i avsaknad av såväl dörrar som tak för att ge ett maximalt uttryck av frihetskänsla inne i en bil.

MINI Paceman (2011)

[redigera | redigera wikitext]

Lagom till 10-årsjubileet i USA för nya generationen av Mini presenterades Mini Paceman som konceptbil under Detroit-mässan i januari 2011. Den var baserad på den då nyligen lanserade MINI Countryman, med liknande inredning, samma motoralternativ och allhjulsdrift. Från vindrutan och bakåt var dock bilen nykonstruerad och hade lånat drag av konceptbilen MINI Coupé vilken presenterades 2009.

MINI Paceman sattes i produktion 2013 som en 3-dörrars sportigare variant av MINI Countryman och kallas i "Sports Activity Coupe".

MINI Rocketman Concept (2011)

[redigera | redigera wikitext]
MINI Rocketman på Internationella bilsalongen i Genève 2011

MINI Rocketman presenterades 2011 på Genève-salongen som en konceptbil. Bilen var cirka 30 cm kortare än en standard-MINI och alltså inte mycket större än den bil som presenterades 1959. Konceptbilen hade ett glastak med den Union Jack-flaggan etsad i glaset. Dörrarna var konstruerade i kolfiber och modellen framhölls som en mycket bränslesnål bil.

År 2012 meddelade BMW att man inte hade för avsikt att sätta bilen i serieproduktion.

MINI Clubvan (2012)

[redigera | redigera wikitext]

Vid 2012 års Genève-salong visade man för första gången MINI Clubvan för allmänheten. Bilen är baserad på MINI Clubman men utan baksäte och bakre sidorutor och är det första nyttofordonet från bilmärket sedan modellen Mini Van slutade tillverkas 1982.

BMW meddelade att MINI Clubvan skulle sättas i produktion under 2013.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Den första generationen av MINI Cabrio R52 tillverkades i totalt cirka 164 000 exemplar fördelade på One (cirka 28 000), Cooper (cirka 79 500) och Cooper S (cirka 56 500). Källa: The Last R52 MINI Convertible Comes off the Production Line läst 2013-04-15
  2. ^ Reklamkampanjen inför lanseringen i USA våren 2002 används bland annat som ett lyckat skolexempel vid Harvard Business School (Källa: Launching the new MINI Arkiverad 24 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. läst 2013-04-15)
  3. ^ 2004 års facelift innebar bland annat ändrad grill, fram- och bakstötfångare, strålkastare, instrumentbräda, en ny växellåda för modellerna One och Cooper samt en effektökning från 163 till 170 hk på Cooper S. Med tanke på de många ändringarna som skedde betraktas dessa MINI som årsmodell 2005 trots att de tillverkades från juli 2004
  4. ^ Den dieseldrivna MINI One D introducerades i modellprogrammet under år 2003. Den kunde dock inte fås som cabriolet, och den såldes heller inte på den svenska marknaden
  5. ^ Sportmodellen MINI Cooper S introducerades i modellprogrammet under år 2002
  6. ^ Tillverkning av cabrioletmodellerna (modellkod R52) pågick fram till och med augusti 2008. Den sista R52:an som lämnade löpande bandet vid fabriken i Coventry var en MINI Cooper S Cabrio Sidewalk lackerad White Silver metallic och som såldes till en köpare i USA
  7. ^ MINI Cooper Missoni byggdes i ett exemplar och såldes på auktion under den årliga välgörenhetsgalan Life Ball i Wien där pengar samlas in i kampen mot AIDS. Namnet "Missoni" kommer från ett italienskt modehus med bas i Varese i nordligaste Italien
  8. ^ MINI Cooper S av generation 2 särskiljer sig gentemot den tidigare modellen genom att överladdning sker med turbokompressor istället för med mekanisk kompressor
  9. ^ MINI Cooper D är med sina 104 g koldioxidutsläpp per 100 kilometer miljöklassad i Sverige. Utseendemässigt skiljer sig Cooper D från de andra modellerna dels på så sätt att motorhuven är något större och mer böjd än på de andra, och dels att grillen är något större
  10. ^ Som kombi är MINI Clubman totalt 20cm längre än standard-minin, och har sidohängda bakdörrar
  11. ^ MINI Countryman är den första MINI:n tillverkad utanför Storbritannien av biltillverkaren Magna Steyr i Österrike
  12. ^ Faceliften inför 2011 innebar bland annat en omarbetad front för att möta hårdare krav vid kollision med fotgängare, LED-lampor bak och nya utrustningspaket
  13. ^ 2013 års version av "MINI JCW GP" var till skillnad mot 2006 års upplaga inte numrerad
  14. ^ autoevolution.com, hämtad 2024-02-09

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mini_Hatch&oldid=56047403”