Santa Maria del Divino Amore

	Santa Maria del Divino Amore
	Kyrka
	Exteriören vid Vicolo del Divino Amore.
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Församling	San Lorenzo in Lucina
Plats	Vicolo del Divino Amore
Invigd	1131; 1731 (nykonsekrering)
	Interiören. Interiören.

Santa Maria del Divino Amore, emellanåt benämnd Santi Cecilia e Biagio dei Materassari, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria och särskilt åt hennes roll som Vår Fru av den Gudomliga Kärleken. Kyrkan är belägen vid Vicolo del Divino Amore i Rione Campo Marzio och tillhör församlingen San Lorenzo in Lucina.^[1]

Tillnamnet ”Materassari” syftar på att kyrkan tidigare tillhörde Confraternita dei Materassari, det vill säga madrassmakarnas skrå.^[2]

Kyrkans historia

Enligt traditionen uppfördes kyrkan på resterna av den heliga Cecilias föräldrahem. Kyrkan konsekrerades år 1131. En cippus (liten pelare eller piedestal) med en inskription i sakristian hugfäster minnet av denna tilldragelse: HEC EST DOMUS IN QUA ORABAT SANCTA CECILIA – MCXXXI CONSECRAVIT.^[3] Cecilia led martyrdöden i Trastevere; på platsen uppfördes senare kyrkan Santa Cecilia in Trastevere.

År 1525 överlät påve Clemens VII kyrkan åt madrassmakarnas skrå, vilket lät helga kyrkan åt sin skyddspatron Blasius. Denne martyr hade torterats med järnkammar, som liknar dem som används av madrassmakare för att karda ull.^[4] Påve Benedikt XIII lät 1729 uppföra en ny kyrka från grunden och helgade den även åt den heliga Cecilia. Den nya kyrkan uppfördes efter ritningar av Filippo Raguzzini, påvens hovarkitekt.^[4] Sitt nuvarande namn fick kyrkan år 1802 då påve Pius VII förlänade kyrkan åt Confraternita della Madonna del Divino Amore.^[4]

Beskrivning

Kyrkans fasad har två våningar. Den nedre har fyra pilastrar med triglyfer istället för kapitäl. Pilastrarna bär upp ett entablement, vars fris bär inskriptionen DEIPARAE VIRGINI DIVINI AMORIS DICATVM. Den övre våningen har lisener och fasaden kröns av ett rektangulärt pediment med ett runt fönster. Den av Antonio Bicchierai utförda fresken ovanför kyrkans portal har sedan länge försvunnit.^[4]^[5] Kyrkans kampanil stammar från 1100-talet.^[6]^[7]

Den enskeppiga interiören med tunnvalv är dekorerad av Filippo Prosperi. I kyrkans tak ses de heliga Cecilia och Blasius vörda Madonnan och Barnet. På sidoväggarna har Prosperi målat fyra dygder: Förståndet, Rättvisan, Modet och Måttfullheten.^[8] Högaltarmålningen utgörs av Madonna del Divino Amore, ett verk av Vincenzo Camuccini. Det högra sidoaltaret pryds av Sigismondo Rosas Den helige Blasius helar ett gossebarn, medan det vänstra sidoaltaret har De heliga Cecilia och Valerianus kröns av en ängel av Placido Costanzi.^[9]

I kyrkans sakristia bevaras en 1400-talsfresk som framställer de heliga Cecilias och Valerianus bröllop. Med på fresken är även Valerianus bror Tiburtius och påve Urban I. I sakristians förrum kan besökaren beskåda en byst föreställande påve Benedikt XIII.^[10]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

Katalog	År	Benämning
Catalogo di Cencio Camerario	1192	sce. Cecilie Campi Martis^[11]
Il Catalogo Parigino	cirka 1230	s. Cecilia de Pusterulis^[12]
Il Catalogo di Torino	cirka 1320	Ecclesia sancte Cecilie de Mutis^[13]
Il Catalogo del Signorili	cirka 1425	sce. Cecilie de Posterula^[14]

Bilder

Kyrkans kampanil.
Santa Maria del Divino Amore (nummer 450) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Nummer 447 anger San Nicola dei Prefetti och nummer 448 anger Oratorio del Santissimo Sacramento e Santa Caterina da Siena.

Referenser

Noter

^ ”Chiesa Annessa Santa Maria del Divino Amore” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2019. https://archive.today/20190817074505/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=743. Läst 17 augusti 2019.
^ Bartimioli 1997, s. 36.
^ Armellini 1891, s. 373.
^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 115.
^ Bartomioli 1997, s. 37.
^ Rendina 2000, s. 90.
^ Ausenda 2002, s. 365.
^ Bartomioli 1997, s. 38.
^ Bartomioli 1997, s. 38–39.
^ Bartomioli 1997, s. 39.
^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#271. Läst 17 augusti 2019.
^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#224. Läst 17 augusti 2019.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#72. Läst 17 augusti 2019.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#112. Läst 17 augusti 2019.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 336. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1273. OCLC 2997278
Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 364–365. ISBN 88-365-2541-5
Bartimioli, Alessandra. ”Madonna del Divino Amore (già Santa Cecilia) in Campo Marzio” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (9): sid. 36–39. ISSN 1126-6546.
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 228–229. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 115. OCLC 30727273
Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 90. ISBN 88-8289-419-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Santa Maria del Divino Amore.
Bilder & media

[1] ”Chiesa Annessa Santa Maria del Divino Amore” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2019. https://archive.today/20190817074505/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=743. Läst 17 augusti 2019.

[2] Bartimioli 1997, s. 36.

[3] Armellini 1891, s. 373.

[Lombardi115-4] [a b c d] Lombardi 1998, s. 115.

[5] Bartomioli 1997, s. 37.

[6] Rendina 2000, s. 90.

[7] Ausenda 2002, s. 365.

[8] Bartomioli 1997, s. 38.

[9] Bartomioli 1997, s. 38–39.

[10] Bartomioli 1997, s. 39.

[11] ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#271. Läst 17 augusti 2019.

[12] ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#224. Läst 17 augusti 2019.

[13] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#72. Läst 17 augusti 2019.

[14] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#112. Läst 17 augusti 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]