Nordlig jättestormfågel
| Nordlig jättestormfågel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Liror Procellariidae |
| Släkte | Macronectes |
| Art | Nordlig jättestormfågel M. halli |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macronectes halli | |
| Auktor | Mathews, 1912 |
| Utbredning | |
 | |
Nordlig jättestormfågel[2] (Macronectes halli) är en är en stor havsfågel, mycket närbesläktad med sydlig jättestormfågel (Macronectes giganteus), i familjen liror inom ordningen stormfåglar. .[3]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Jättestormfåglarna har till skillnad från albatrosserna bredare vingar, kortare stjärt, kraftigare kropp och upplevs som mindre graciösa i luften. Den har en mycket kraftig gulfärgad näbb som är täckt av hornplattor. Dessutom har de en distinkt rörformig näsöppning vilket kännetecknar hela ordningen. Ögonen är små och fötternas färg är svart- eller brunaktig. Hanen är i genomsnitt större än honan.
Jättestormfåglarna delar med albatrosser en anpassning där en sena låser skuldrorna när vingen är fullt utfälld vilket innebär att vingen kan hållas ut från kroppen utan någon muskelansträngning..[4] Dock saknar de albatrossernas eleganta flygstil utan flyger istället med en serie långsamma slag med styva vingar omväxlande med korta glid.
Arten når en vingspann över 200 centimeter och en kroppslängd mellan 80 och 95 centimeter. Att skilja de båda arterna av jättestormfågel i fält är inte alltid enkelt. Enklast skiljer man dem åt i adult dräkt då den nordliga arten har mörka vingframkanter och röd näbbspets med ett mörkt fält på undre näbbspetshalvan, medan den sydliga har vita vingframkanter, ljus näbbspets och ett ljusgrönt fält på undre näbbspetshalvan. Den nordliga har dessutom till skillnad från sydlig jättestormfågel bara en färgfas, en mörk men ingen ljus. Juvenila individer i mörk fas kan vara svåra att artbestämma även på närmare håll.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln häckar på mindre öar i de varmare delarna av den antarktiska oceanen, i Sydgeorgien, Prins Edwardöarna, Crozetöarna, Kerguelen, Macquarieön, samt i Chatham-, Auckland-, Campbell- och Antipodöarna kring Nya Zeeland. Utanför häckningstiden lever fågeln pelagiskt. De sprider sig då norrut till mer tempererade hav över ett mycket stort område, och når så långt som till Stenbockens vändkrets. Till skillnad från sydlig jättestormfågel har inga säkra fynd gjorts i Europa, däremot två som är obestämda till art, dels 2 november 1967 utanför Frankrike, dels 2 juli 2019 utanför Durham i Storbritannien.
Släktskap
[redigera | redigera wikitext]Tillsammans med de två arterna av stormfågel (Fulmarus glacialis och F. glacialoides), ispetrell (Pagodroma nivea), antarktispetrell (Thalassoica antarctica) och brokpetrell (Daption capense) bildar jättestormfåglarna en undergrupp i familjen liror. Före 1966 behandlades de båda jättestormfåglarna som en art, men sydlig och nordlig jättestormfågel förekommer sympatriskt och häckar till och med gemensamt på flera öar. Hybridisering förekommer dock som resulterar i individer med intermediärt utseende, på exempelvis Falklandsöarna och Gough Island.[5]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Jättestormfåglarna är unika inom sin ordning då de har starka ben och födosöker på land där de äter as från andra fåglar och av säl och attackerar andra arters fågelungar. Den äter även juvenila pingviner och följer ofta efter fartyg på jakt efter avfall. Det är huvudsakligen honor som jagar levande djur. När fågeln känner sig hotade utstöter den ett illaluktande oljehaltigt ämne ur magsäcken.
Häckning
[redigera | redigera wikitext]Honorna lägger ett ägg i augusti eller september. Äggen ruvas av både hanen och honan i ungefär 57–62 dagar.[6]
Status
[redigera | redigera wikitext]Nordlig jättestormfågel har en liten världspopulation på endast 23.600 vuxna individer. Den ökar dock i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och kategoriserar den som livskraftig.[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den australiensiske ornitologen Robert Hall (1867-1949).[7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Peter Harrison (1985) Havsfåglar, ISBN 91-46-14667-9
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Birdlife International 2012 Macronectes halli Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Pennycuick, C. J. (1982). The flight of petrels and albatrosses (Procellariiformes), observed in South Georgia and its vicinity, Philosophical Transactions of the Royal Society of London B, nr.300, sid:75–106.
- ^ Johnstone G.W., Shaughnessy P.D. & Conroy J.W.H. (1976) Giant-petrels in the South Atlantic: new data from Gough Island., South African Journal of Antarctic Research nr.6, sid:19-22
- ^ (på engelska) Birds of New Nealand. Auckland University Press. sid. 134. ISBN 9781869407339. Läst 10 juni 2019
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör nordlig jättestormfågel.
Wikispecies har information om Macronectes halli.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
|