Hoppa till innehållet

Ravinsparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lysurus castaneiceps)
Ravinsparv
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteArremon
ArtRavinsparv
A. castaneiceps
Vetenskapligt namn
§ Arremon castaneiceps
Auktor(Sclater, 1859)
Utbredning
Synonymer
  • Lysurus castaneiceps
  • Olivfink

Ravinsparv[2] (Arremon castaneiceps) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer lokalt i Anderna. Fågeln tros minska i antal på grund av Amazonas avskogning, så pass att IUCN kategoriserar den som nära hotad.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Ravinsparv är en kraftig 15,5–16,5 cm sparv med rostfärgad panna, hjässa och nacke samt mörkt skiffergrått ansikte. Resten av fjäderdräkten är olivgrön. Brunkronad sparv har ett tydligt vitt mustaschstreck. Sången består av en över tio sekunder lång snabb och ljus serie med tunna visslingar.[1]

Ungfågel

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer lokalt i Anderna från Colombia till Ecuador och sydöstra Peru.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Ravinsparven hittas i lägre liggande fuktiga bergsskogar på mellan 750 och 1 800 meters höjd. Där ses den i tät undervegetation och bland snåriga klängväxter i raviner (därav namnet) och skogsbryn. Fågeln födosöker på eller nära marken. I Napo i Evuador häckar den mestadels mellan mars och april. Boet är ett stort grön klot bestående av mossa, små rötter och färska ormbunksblad som vanligen placeras i en klängväxt. Däri lägger den två ägg.[1]

Arten tros missgynnas av den pågående avskogningen av Amazonas. Under kommande tre generationer tros den minska med 25–30 %. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Arremon castaneiceps Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]