Hoppa till innehållet

Topi

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Lyrantilop)
Topi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Damaliscus lunatus lunatus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljKo-, lyr- och gnuantiloper
Alcelaphinae
SläkteDamaliscus
ArtTopi
D. lunatus
Vetenskapligt namn
§ Damaliscus lunatus
AuktorBurchell, 1823
Utbredning
Utbredningsområde med underarterna i olika färg
Underarter
se text
Synonymer
Lyrantilop
Hona med ungdjur
Hona med ungdjur
Hitta fler artiklar om djur med

Topi (Damaliscus lunatus) är en art i underfamiljen ko-, lyr- och gnuantiloper som förekommer i Afrika. Ibland avses bara underarten D. l. topi med namnet topi. En del forskare delar upp Damaliscus lunatus i tre arter.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Djurets torso har en rödbrun färg. Extremiteterna eller bara deras ansats är liksom huvudet mörkare. Kroppslängden ligger vid 120 centimeter och vikten vid 130 kilogram. Horn finns hos bägge kön. Hornen har en gemensam basis och påminner om en halvmåne på rygg eller om en lyra, vilket gav hela släktet dess namn.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Som gräsätare föredrar topin den öppna savannen. Vanligtvis går de långsamt men vid fara når de hastigheter upp till 70 km/t. Under flykten nickar de påfallande med huvudet.

Topi lever i mindre flockar som vanligen består av en dominant hanne, ungefär åtta honor och deras ungdjur. Unga hannar jagas bort när de är cirka ett år gamla, honor stannar vanligen i gruppen. Innan de unga hannarna är könsmogna bildar de egna grupper. Dessa upplöses efter cirka fyra år och hannarna provar att etablera egna flockar. Alfahannarna försöker försvara sin flock mot inkräktare. Oftast räcker det med att uppträda hotfullt. I vissa fall uppstår allvarliga strider där hannarna använder sina horn. Gamla hannar som jagats bort från sin grupp lever sedan ensamma.

IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Artens ställning i systematiken är inte helt utredd. Vanligen skiljs mellan följande underarter:

  • D. l. topi, i savanner av östra Afrika.
  • D. l. lunatus, i södra Afrika.
  • D. l. korrigum, i västra Afrika.
  • D. l. tiang, Tchad och Centralafrikanska republiken.
  • D. l. jimela, i området kring de stora sjöarna.

Wilson & Reeder (2005) skiljer däremot mellan tre olika arter:

  • Damaliscus korrigum, omfattar de nordliga underarterna (topi, korrigum, jimela - tiang godkänns inte).
  • Damaliscus lunatus, den södra populationen.
  • Damaliscus superstes, en population som 2003 blev beskriven för första gången, lever i norra Zambia.

Hirolaantilopen, Damaliscus hunteri eller Beatragus hunteri, anses sedan länge som egen art.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 31 mars 2008.
  1. ^ [a b] Damaliscus lunatusIUCN:s rödlista, auktor: IUCN SSC Antelope Specialist Group 2016, läst 8 februari 2023.