Hoppa till innehållet

Fördraget i London (1839)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Londonkonferensen 1838–1839)
Fördraget i London
Treaty of London
Belgique 1830.jpg
Belgiens gränsanspråk för fördragents undertecknande
Typmultilateralt avtal
InnehållBelgiens och Luxemburgs självständighet erkänd
Signerades19 april 1839
PlatsLondon, England, Storbritannien
Parter7
Signerat avBelgien, Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Storbritannien, Tyska förbundet, Österrike

Fördraget i London (engelska: Treaty of London) undertecknades den 19 april 1839 och innebar erkännandet av att Belgien och Nederländerna skildes åt, vilket praktiken skett under belgiska upproret de närmast föregående åren, och den tysktalande delen av Luxemburg förklarades självständig. Samtidigt delades även Luxemburg upp, och den andra delen blev Belgiska Luxemburg.[1]

Enligt fördraget förpliktigades parterna att vidmakthålla Belgiens neutralitet. Artikel VII i sin tur förpliktigade Belgien att förbli neutralt för evigt.

Brittiska militären rekryterade 1914 soldater med referenser till att Tyskland svikit Tyska förbundets del av avtalet.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17 maj 2014.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]