Hoppa till innehållet

Medier i Sri Lanka

Från Wikipedia

Medier i Sri Lanka utgörs av massmedier som till exempel nyhetstidningar, förlag, radio och television, likväl som pressfrihet i landet. Media ges i huvudsak ut på tre språk – de officiella språken singalesiska och tamil, men även på engelska. Majoriteten av medierna är privatägda och dessa engagerar sig i den politiska debatten.[1]

Under inbördeskriget i Sri Lanka 1983–2009 ansågs Sri Lanka vara världens farligaste land för journalister.[2] År 2008 rankade Reportrar utan gränser Sri Lanka som det demokratiska land med minst pressfrihet i världen.[3] De få medier som försökte genomföra en kritisk rapportering om regeringens förehavanden inför valet 2009 utsattes för repressalier, och många av dem hittades senare döda. Sri Lankas rättssystem ger staten rätt att fängsla journalister utan rättslig prövning.[4] Undantagstillståndet från inbördeskriget upphörde 2011, och då lugnade sig även säkerhetsläget för journalister även om det var fortsatt farligt för dem.[2] Efter maktskiftet 2015 utlovade regeringen "att journalister inte längre skulle behöva vara rädda för att kritisera regeringen eller för att ta upp känsliga ämnen som korruption och militärens roll".[5] När Gotabaya Rajapaksa kom till makten efter valet 2019 började återigen inskränkningar, hot och våld mot journalister och människorättsaktivister att öka.[6] Rajapaksa anklagades för att medvetet sanktionera mord och kidnappningar av kritiska journalister, bland dem många journalister från den tamilska minoritetsbefolkningen.

Nyhetstidningar

[redigera | redigera wikitext]

De första tidningarna som gavs ut i Sri Lanka var engelskspråkiga som exempelvis The Colombo Journal (1832), Observer and Commercial Advertiser (1834), The Ceylon Chronicle (1837) och Ceylon Herald (1838). Lankaloka var den första tidningen som gavs ut på singalesiska. Den är daterad till 1860.[7] Två år senare gavs den första statsägda nyhetstidningen ut, Lakmini Pahana.[8] År 1909 började den statsägda tidningen Dinamina ges ut.[7][1][9]

År 1975 fanns 17 tidningar som gavs ut dagligen, av dessa 10 morgontidningar och sju kvällstidningar. Samtliga gavs ut i huvudstaden Colombo. Därtill gavs det ut 17 tidningar antingen veckovis eller under helgerna.[10] Åren 1990 till 2000 var Uthayan den enda nyhetstidningen som gavs ut i Jaffna. Den tamilska tidningen lades ner av regeringen den 19 maj 2000 i en kampanj riktad mot nyhetsmedier i landet.[11]

År 2024 gavs 10 av Sri Lankas 12 större tidningar ut av fyra medieföretag, vilka hade de brittiska mediehusen som förebild.[12] Upali Newspapers ägde till exempel både den engelskspråkiga tidningen The Island och Divaina som gavs ut på singalesiska.[13] De fyra större utgivarna var:[14]

Ägare Utgivare Tidningar
Privat Wijeya Newspapers Limited Ger bland annat ut Ada, Vijey, Daily Mirror, the Sunday Times och Daily Financial Times (Daily FT)[15]
Statsägd the Associated Newspapers of Ceylon Limited (ANCL/Lake House) Ger ut Silumina och Dinamina.[16]
Privat Upali Newspapers (Pvt) Limited Ger ut The Sinhala Language, Divaina, The Daily Island, Sunday Island, Vidusara och Navaliya Function[17]
Privat Ceylon Newspapers (Pvt) Limited Ger bland annat ut Virakesari, Kalaikesari, Sugavaalvu, Vanna Vaanavil, Metro News, Vidivelli, Sooriyakanthi, Daily Express, Weekly Express och Mithiran.[18]

Totalt gavs åtta rikstäckande nyhetstidningar ut på singalesiska, sju på engelska och tre på tamil 2024.[13] Bland de statsägda nyhetstidningarna återfanns Dinamina och Silumina som gavs ut på singalesiska, Dinakaran/Thinakaran som gavs ut på tamil och de engelskspråkiga tidningarna Daily News och The Sunday Observer.[1][9] Av de tidningar som gavs ut ansågs Daily News vara den viktigaste.[12] Den mest utbredda tidningen var dock Dinamina[13][12] som gavs ut dagligen och nådde 0,73 procent av befolkningen.[16]

Digitala medier

[redigera | redigera wikitext]

År 2015 hade 30 procent av befolkningen tillgång till internetuppkoppling.[5] Antalet invånare med tillgång till internet hade fram till 2024 ökat till 56,3 procent. Antalet användare av sociala medier uppgick samma år till 7,5 miljon eller cirka 43,2 procent av befolkningen.[19]

Nyhetssajter

[redigera | redigera wikitext]

Bland nyhetssajter kan nämnas statsägda webbplatsen Lankapuvath.[1]

Den tamilska webbplatsen Tamilnet grundades 1997 av bland annat Dharmeratnam Sivaram. Den var under lång tid "den främsta källan för nyheter och åsikter från tamilernas synvinkel kring det som rörde politik". Sivaram mördades 2005.[20] Tamilska webbplatser stängdes ner av regeringen, men detta ändrades när en ny regering tillträdde 2015.[5]

År 1998 grundades Lanka Business Online med fokus på affärsverksamhet.[21]

Sociala medier

[redigera | redigera wikitext]

År 2019 stängde regeringen tillfälligt ner sociala medier som Facebook, WhatsApp, Instagram, YouTube, Viber och Snapchat. Detta skedde efter ett bombattentat där regeringen via nedstängningarna menade att de ville "förhindra att desinformation sprids och skapar större oro".[22] År 2022 stängdes de återigen ner. Denna gång var det efter att oppositionella hashtags som #GoHomeRajapaksas och #GotaGoHome trendat på sociala medier under flera dagars tid.[23]

Radio

[redigera | redigera wikitext]

År 1967 grundades det statsägda företaget Radio Ceylon, senare Sri Lanka Broadcasting Corporation (SLBC). År 1975 sände de sammanlagt 222 timmar i veckan på singalesiska, tamil och engelska.[10] Detta var även fallet 2024.[1][12] Det var också de statsägda radiokanalerna som främst användes 2024.[12] Därtill fanns ett antal privatägda radiokanaler som FM Durana och Hiru FM.[1][12] Stor spridning hade den religiösa radiokanalen Trans World Radio.[12]

Radiokanalen Raja FM fick stängas 2006 efter beslut från regeringen. Orsaken var att de sände radioprogram om sex.[24]

Television

[redigera | redigera wikitext]

År 1975 fanns ännu inga TV-kanaler i Sri Lanka,[10] men Junius Richard Jayewardene, som kom till makten efter valet 1977, beslutade att introducera TV i landet. Independent Television Network (ITN) etablerade landets första TV-station och kanalen fick samma namn. Den första sändningen gjordes den 13 april 1979. Spridningen av utsändningen var begränsad till en radie av 24 kilometer från huvudstaden Colombo. Klagomålen var dock spridda eftersom sändningarna drabbades av störningar, och i juni samma år förvärvades stationen av staten.[25] En ny statsägd kanal, Sri Lanka Rupavahini Corporation, grundades 1982.[1][12] Kanalen bekostades av den japanska regeringen som även bekostade utbyggnaden av nätet så hela landet nåddes av sändningarna. Samma år började kanalen sända presidentens öppningstal. Tio år senare öppnades möjligheten för privata aktörer att etablera TV-stationer. Sedan dess har det grundats 12 TV-stationer och 44 kanaler.[25]

TV-kanalerna som användes 2024 var i huvudsak statsägda.[12]

Nedan presenteras de TV-stationer och kanaler som fanns angivna på Sri Lanka Press Institute 2024.[26]

TV-station TV-kanal Kommentar
Asian Broadcasting Corporation Hiru TV Privat[1]
Art Television Broadcasting Company ART TV Privat[1]
EAP Broadcasting Company Swarnawahini Privat[1]
Independent Television Network (ITN) ITN Statsägd[1]
Vasantham TV Statsägd[1]
MTV Channel MTV
Shakthi TV Privat[1]
Sirasa TV Privat[1]
Power House LTD Derana TV Privat[1]
Sri Lanka Rupavahini Corporation Rupavahini Statsägd[1]
Nethra TV Statsägd[1]
Eye channel Statsägd[1]
Smart Network PVT Ltd. Lankasri
Teleshan Network (PVT) Ltd. TNL TV Privat[1]
Voice of Asia Network Siyatha TV
Star Tamil Television
Athavan Media PVT Ltd. Athavan TV

Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex

[redigera | redigera wikitext]

Nedan presenteras Sri Lankas rankning i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex:

År Plats
2009[27] 162 av 175
2014[28] 165 av 180▼
2015[5] 161 av 180▲
2016[5] 141 av 180▲
2019[29] 126 av 180▲
2021[6] 127 av 180▼
2023[30] 135 av 180▼
2024[30] 150 av 180▼

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] ”Sri Lanka media guide” (på brittisk engelska). BBC News. 15 december 2010. https://www.bbc.com/news/world-south-asia-12000330. Läst 10 augusti 2024. 
  2. ^ [a b] Haugan, Siv (2024-06-21). ”Medier på Sri Lanka” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Medier_p%C3%A5_Sri_Lanka. Läst 10 augusti 2024. 
  3. ^ ”'Drop' in S Lanka press freedom” (på brittisk engelska). 31 oktober 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/7702880.stm. Läst 10 augusti 2024. 
  4. ^ ”Reporters Sans Frontières”. En.rsf.org. 9 september 2010. Arkiverad från originalet den 4 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100704184828/http://en.rsf.org/predator-gotabhaya-rajapakse,37303.html. 
  5. ^ [a b c d e] ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Sri Lanka 2015–2016” (PDF). Utrikesdepartementet Sverige. sid. 8. https://www.regeringen.se/contentassets/5abfbdbe1a29470c80c6c36273bc6286/sri-lanka---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf. Läst 11 augusti 2024. 
  6. ^ [a b] ”Att visa de utslagna tänderna på pressfrihetsdagen (krönika) | Sydasien”. Sydasien – tidskrift om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan, och Maldiverna. 3 maj 2021. https://sydasien.se/kronika/utslagna-tander-pa-pressfrihetsdagen/. Läst 11 augusti 2024. 
  7. ^ [a b] ”Our Heritage”. www.sundaytimes.lk. https://www.sundaytimes.lk/080810/FunDay/fundaytimes_2.html. Läst 11 augusti 2024. 
  8. ^ ”Sri Lanka’s first Sinhala newspaper “Lakmini Pahana” celebrates 160 years in existence – Presidential Secretariat of Sri Lanka” (på amerikansk engelska). https://www.presidentsoffice.gov.lk/index.php/2022/09/08/sri-lankas-first-sinhala-newspaper-lakmini-pahana-celebrates-160-years-in-existence/. Läst 11 augusti 2024. 
  9. ^ [a b] ”Sri Lanka News | Dailynews.lk”. web.archive.org. 28 februari 2012. Arkiverad från originalet den 28 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120228122151/http://www.dailynews.lk/2012/02/28/bnlnk.asp?fname=AdvLoc. Läst 10 augusti 2024. 
  10. ^ [a b c] ”World Communications” (på brittisk engelska) (PDF). Unesco: s. 341–343. 16 november 1975. https://www.worldradiohistory.com/BOOKSHELF-ARH/Business/World-Communicatiions-Unesco-1975.pdf. Läst 10 augusti 2024. 
  11. ^ ”Sri Lankan government bans three newspapers under emergency powers” (på engelska). World Socialist Web Site. 24 maj 2000. https://www.wsws.org/en/articles/2000/05/slme-m24.html. Läst 11 augusti 2024. 
  12. ^ [a b c d e f g h i] ”Sri Lanka - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sri-lanka. Läst 10 augusti 2024. 
  13. ^ [a b c] ”Sri Lankan Newspapers : Sinhala News Sites”. w3newspapers. 16 november 2024. https://www.w3newspapers.com/srilanka/. Läst 10 augusti 2024. 
  14. ^ ”Print” (på engelska). Media Ownership Monitor. https://sri-lanka.mom-gmr.org/en/media/print/. Läst 11 augusti 2024. 
  15. ^ ”Ada” (på engelska). sri-lanka.mom-gmr.org. https://sri-lanka.mom-gmr.org/en/media/detail/outlet/ada/. Läst 11 augusti 2024. 
  16. ^ [a b] ”Silumina” (på engelska). sri-lanka.mom-gmr.org. https://sri-lanka.mom-gmr.org/en/media/detail/outlet/silumina/. Läst 11 augusti 2024. 
  17. ^ ”Divaina” (på engelska). sri-lanka.mom-gmr.org. https://sri-lanka.mom-gmr.org/en/media/detail/outlet/divaina/. Läst 11 augusti 2024. 
  18. ^ ”Virakesari” (på engelska). sri-lanka.mom-gmr.org. https://sri-lanka.mom-gmr.org/en/media/detail/outlet/virakesari/. Läst 11 augusti 2024. 
  19. ^ ”Digital 2024: Sri Lanka” (på brittisk engelska). DataReportal – Global Digital Insights. 23 februari 2024. https://datareportal.com/reports/digital-2024-sri-lanka. Läst 11 augusti 2024. 
  20. ^ Johan Mikaelsson (3 maj 2016). ”Inte längre nattsvart för pressfrihet i Sri Lanka – men journalistmorden förblir olösta”. Sydasien – tidskrift om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan, och Maldiverna. https://sydasien.se/reportage/inte-langre-nattsvart-for-pressfrihet-i-sri-lanka-men-journalistmorden-forblir-olosta/. Läst 11 augusti 2024. 
  21. ^ ”About Us” (på amerikansk engelska). Lanka Business Online. https://www.lankabusinessonline.com/about-us/. Läst 11 augusti 2024. 
  22. ^ S. V. T. Nyheter (23 april 2019). ”Sociala medier nedstängda i Sri Lanka”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/sociala-medier-nedstangda-i-sri-lanka. Läst 10 augusti 2024. 
  23. ^ ”Sri Lanka restricts access to social media amid protests – DW – 04/03/2022” (på engelska). dw.com. https://www.dw.com/en/sri-lanka-restricts-access-to-social-media-platforms-amid-protests/a-61343824. Läst 11 augusti 2024. 
  24. ^ ”FM radio channel banned without warning over programming with sexual content” (på amerikansk engelska). IFEX. 10 november 2006. https://ifex.org/fm-radio-channel-banned-without-warning-over-programming-with-sexual-content/. Läst 10 augusti 2024. 
  25. ^ [a b] ”LankaWeb – The Fascinating History of Television – From Idiot Box to Intelligent Box” (på amerikansk engelska). https://www.lankaweb.com/news/items/2024/01/16/the-fascinating-history-of-television-from-idiot-box-to-intelligent-box/. Läst 11 augusti 2024. 
  26. ^ ”TV Stations – Sri Lanka Press Institute” (på amerikansk engelska). https://slpi.lk/tv-stations/. Läst 11 augusti 2024. 
  27. ^ ”Pressfriheten har minskat i Europa det senaste året, enligt Reportar utan gränser. I USA har den tvärtom ökat, tack vare Obamas politik. I Israel och Iran har läget kraftigt försämrats.”. Sydsvenskan. 22 oktober 2009. https://www.sydsvenskan.se/2009-10-22/minskad-pressfrihet-i-europa/. Läst 11 augusti 2024. 
  28. ^ ”WORLD PRESS FREEDOM INDEX 2014” (PDF). Reporters without borders. 2014. sid. 31. https://www.reportrarutangranser.se/wp-content/uploads/2014/02/wpfi2014.pdf. Läst 11 augusti 2024. 
  29. ^ ”Reporters Sans Frontières”. En.rsf.org. https://rsf.org/en/sri-lanka. 
  30. ^ [a b] ”Index | RSF” (på engelska). rsf.org. https://rsf.org/en/index. Läst 11 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Medier_i_Sri_Lanka&oldid=55877044”