Hoppa till innehållet

Pantersnigel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Limax maximus)
Pantersnigel
Pantersnigel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamBlötdjur
Mollusca
KlassSnäckor
Gastropoda
OrdningLungsnäckor
Pulmonata
InfraordningSniglar
Stylommatophora
FamiljKölsniglar
Limacidae
SläkteLimax
ArtPantersnigel
L. maximus
Vetenskapligt namn
§ Limax maximus
AuktorLinné 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Pantersnigel (Limax maximus), ibland benämnd leopardsnigel,[1] är en snigel tillhörande familjen kölsniglar. Artens trivialnamn syftar på att den vanligen har en fläckig färgteckning i svart, grått och vitt. Den har sydeuropeiskt ursprung men har spridit sig bland annat till Sverige.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Pantersnigeln är mycket variabel i utseendet. Oftast är den grå eller beige med mörkare fläckar eller längsgående band.[1] Enfärgat grå till gråsvarta individer förekommer också, och då kan den likna gråsvart kölsnigel. Krypsulan är enfärgad och ljus.

Kroppslängden som fullvuxen är 12[2] till 20 centimeter.[1] Den är i regel smalare och mer långsträckt än skogssnigel och mördarsnigel (vanliga sniglar utan skal i svenska marker).[3]

Pantersnigel är inhemsk för södra och västra Europa och Medelhavsområdet. Med människan har den senare spridits norr och österut i Europa och till andra delar av världen, som Nordamerika, Madeira, Australien, Nya Zeeland, södra Afrika och Brasilien. Den finns också i Finland, Norge och Sverige.

Till Sverige (där den numera är en av sammanlagt 23 snigelarter[2]) har den sannolikt spridits i samband med mellaneuropeisk import av jord[1] och planta. Den förekommer här och var i Syd- och Mellansverige, med endast enstaka fynd från Norrland.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Pantersnigeln förekommer oftast i närheten av människans bosättningar; trädgårdar, parker, kyrkogårdar och liknande är vanliga levnadsmiljöer.[1] Den har även börjat sprida sig ut i naturliga lövskogsmiljöer.[2] Den är en omnivor som främst är aktiv på natten och tillbringar dagen gömd på någon fuktig och skyddad plats, till exempel under en sten eller ett omkullfallet träd. Fuktiga källare kan också användas som gömställe.

Parningsbeteendet delar snigeln med en snarliknande art, gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger). Båda arterna parar sig hängande i slemtråd, och inte på marken som andra sniglar.[2]

I samband med fuktiga somrar kan arten växa till sig rejält i antal. Normalt orsakar den dock inte större skador på odlingar,[1] och den livnär sig främst på dött växtmaterial.[2] Genom att den även äter andra sniglars ägg kan den dock verka hämmande på utbredning av mördarsnigel, något som trädgårdsodling kan gynnas av.[4]

  1. ^ [a b c d e f] Nohlin, Gunnel Wirénius (4 juni 2018). ”Sniglar”. nrm.se. Arkiverad från originalet den 5 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190105042759/https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/ryggradslosadjur/sniglar.138.html. Läst 4 januari 2019. 
  2. ^ [a b c d e] ”Pantersnigel”. Göteborgs naturhistoriska museum. 1 november 2017. http://www.gnm.se/kunskap-och-fakta/snigelakuten/pantersnigel/. Läst 4 januari 2019. 
  3. ^ Erik (1 augusti 2013). ”Fråga och svar om snigelsex”. Natursidan. https://www.natursidan.se/nyheter/fraga-och-svar-om-snigelsex/. Läst 4 januari 2019. 
  4. ^ P4 Värmland (12 augusti 2012). ”Pantersnigeln gör nytta i trädgården - P4 Värmland”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5227932. Läst 4 januari 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]