Hoppa till innehållet

Skiffersparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Latoucheornis)
Skiffersparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Skiffersparv illustrerad av Henrik Grönvold
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza se text
ArtSkiffersparv
E. siemsseni
Vetenskapligt namn
§ Emberiza siemsseni
Auktor(Martens, 1906)
Synonymer
  • Latoucheornis siemsseni
  • Schoeniclus siemsseni[2]

Skiffersparv[3] (Emberiza siemsseni) är en fågel endemisk för Kina i familjen fältsparvar.[4]

Skiffersparven är en 13 cm lång, mycket distinkt sparv. Fjäderdräkten är ovanlig för fältsparvarna genom att vara helt ostreckad. Vidare är stjärten annorlunda formad, smal vid basen och bredare vid spetsen. Näbben är också mycket liten. Hanen är helt skiffergrå bortsett från den vita undergumpen, medan honan har kastanjefärgad huvud och hals.[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i bergstrakter i centrala Kina i södra Gansu och södra Shaanxi söderut till västra Sichuan, möjligen även längre österut i Anhui.[5] Utanför häckningstid påträffas den i ett vidare område på lägre nivå i Sichuan, västra Hubei, Anhui, Yunnan, Guizhou, Fujian och norra Guangdong.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Utseendemässigt påminner den om de helt obesläktade arterna inom släktet junkor (Junco) och den har därför ibland placerats som ensam art i släktet Latoucheornis. DNA-studier visar dock att den är en del av släktet Emberiza,[6] närmast släkt med praktsparven (Emberiza elegans). Vissa delar dock upp Emberiza i flera mindre släkten. Skiffersparv förs då tillsammans med exempelvis sävsparv och videsparv till Schoeniclus.[2]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Skiffersparven förekommer i skogklädda bergsdalar på mellan 1500 och 2100 meters höjd. Födan är dåligt känd, men åtminstone i häckningstid lever den av små ryggradslösa djur som skalbaggar. Häckningen är i princip odokumenterad, med bobygge noterat i början av juni i Sichuan, men möjligen så tidigt som börja av maj i vissa områden. Arten är höjdleds- och kortflyttare.[5]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som troligen inte sällsynt.[7]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Gustav Theodor Siemssen (1857-1915), tysk affärsman och generalkonsl i Fukien, Kina 1903.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Emberiza siemsseni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  5. ^ [a b c d] Madge, S. (2018). Slaty Bunting (Emberiza siemsseni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61860 25 december 2018).
  6. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från sof:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 
  7. ^ Byers, C.; Olsson, U.; Curson, J. 1995. Buntings and sparrows: a guide to the buntings and North American sparrows. Pica Press, Robertsbridge, U.K.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]