Frälsejord
Frälsejord avsåg jord som var befriad från grundskatt.[1] Tekniskt sett var även kyrkojord därmed ett slags frälsejord, men i praktiken har begreppet frälsejord främst använts om adelns jordar. Istället för grundskatten kunde adelsståndet besluta om efter jordinnehavet beräknade "bevillningar" till statskassan.
Skattebefriade jordar kunde under medeltiden antingen tillhöra det andliga frälset (kyrkan, eventuellt ett kloster) eller det världsliga frälset (ridderskapet och adeln).[2] Vid reformationen återfördes stora delar av den jord som på olika sätt donerats till kyrkan till de adelsmän som ursprungligen ägt den.[3] Genom ett stort inflytande över processen hamnade en stor del av jorden i händerna på Gustav Vasa själv under beteckningen Arv och eget.
Kyrkojorden som blev kvar var huvudsakligen till för att avlöna präster[4] – och så småningom universitetslärare.
Ur böndernas perspektiv blev dock jorden inte skattebefriad: Tiondet måste fortfarande betalas[5] och med tiden tillkom nya skatter, som mantalspenningarna.[6]
I gengäld för skattebefrielsen ansvarade frälsehemman för rusttjänst,[7] från 1600-talet genom att sätta upp kavalleri på sina frälsegods, med indelningsverket i slutet av 1600-talet även infanterisoldater.[8] Endast frälsejorden inom "rå- och rörshemman" från säterierna undantogs.[9]
Under frihetstiden blev det möjligt för ofrälse att köpa frälsejord. Förändringar skedde i flera steg och slutresultatet blev att skattebefriad jord under 1800-talet i allt större utsträckning kom att ägas av bolag och icke adliga personer.[10]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Nationalencyklopedin. Bd 7. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 76 "frälsejord". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 7. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 75-76 "frälse". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 7. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 76 "frälse". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 11. Höganäs: Bra böcker. 1993. sid. 612 "kyrkojord". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 18. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 282–283 "tionde". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 13. Höganäs: Bra böcker. 1994. sid. 55–56 "mantalspengar". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 16. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 95 "rusthåll". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 9. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 95 "indelningsverket". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Bd 16. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 1414 "rå-och rörshemman". ISBN 91-7024-619-X
- ^ Gadd, Carl-Johan (2000). ”Landsbygden under 1700-talets första hälft”. i Myrdal, Janken. Det svenska jordbrukets historia; Band 3, Den agrara revolutionen 1700-1870. Stockholm: Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg. sid. 50. ISBN 9127352226. https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2012/06/4.-Landsbygden-under-1700-talets-f%C3%B6rsta-halft-sid-22-50.pdf. Läst 23 februari 2025. ”En väsentlig förändring, som skedde efter reduktionen på 1680-talet, var att frälsefriheten begränsades till vissa fastigheter så att frälsejordens omfattning därefter förblev oförändrad. De skatte- och kronohemman som adelsmän hädanefter köpte blev alltså inte frälsejord, utan behöll eller fick skattenatur. Likaså behöll frälsejorden från och med nu sin natur, även om den köptes av icke-adliga personer. År 1723 naggades nämligen adelns ensamrätt till frälsejorden i kanten, då också ofrälse ståndspersoner fick lov att förvärva jord av denna natur. Detta avsteg från adelns ensamrätt till den skattebefriade frälsejorden skulle följas av flera under 1700-talet och i början av 1800-talet.”