Kurfurstendömet Mainz
| Kurfurstendömet Mainz | |||||||||||||||||
| Erzstift und Kurfürstentum Mainz (Kurmainz) (Tyska)
| |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
|
Vapen | |||||||||||||||||
 | |||||||||||||||||
| Huvudstad | Mainz | ||||||||||||||||
| Språk | Tyska | ||||||||||||||||
| Religion | Romersk-katolska kyrkan | ||||||||||||||||
| Bildades | 780-talet
| ||||||||||||||||
| Upphörde | 1803 | ||||||||||||||||
| – upphörde genom | Sekularisering under Franska revolutionskrigen | ||||||||||||||||
| |||||||||||||||||
Kurfurstendömet Mainz (tyska: Erzstift und Kurfürstentum Mainz eller Kurmainz) var ett kyrkligt furstendöme i Tysk-romerska riket, från 780-talet till 1803. Furstendömet styrdes av dess ärkebiskop, som även var kurfurste, och upphörde då det sekulariserades 1803.
Ärkebiskops- och kurfurstendöme
[redigera | redigera wikitext]
Mainz blev biskopsdöme senast under 300-talet.[1]
Bonifatius, ärkebiskop sedan år 732, fick någon gång mellan år 745 och 748 Mainz som fast biskopssäte.[2] Efter Bonifatius död år 754, kunde efterträdaren Lullus (Lul) dock inte överta titeln, utan blev ärkebiskop först runt 780/782, då påven utsåg Mainz till ärkebiskopsdöme.[3]
Ärkebiskopen regerade även som furste över ett territorium, Erzstift, som dock inte var geografiskt överensstämmande med det kyrkliga biskopsdömet, Erzbistum.
Mainz ärkebiskop kom att få en särställning inom det Tysk-romerska riket. Liksom Kölns och Triers ärkebiskopar, blev denne en av sju furstar som på 1200-talet utsågs till kurfurstar. Mainz kurfurste och ärkebiskop var därtill Tysklands ärkekansler och dess främste kyrkliga företrädare, Primas Germaniae.[1]
Rhenförbundet 1658-1668
[redigera | redigera wikitext]
Westfaliska freden 1648 gav staterna inom det Tysk-romerska riket ökad suveränitet. För att bevaka sin nyvunna status gentemot den Habsburgske kejsaren, bildades år 1658 Rhenförbundet.[4][5]
Drivande i bildandet av förbundet var framförallt Johann Philipp von Schönborn, sedan 1647 ärkebiskop och kurfurste av Mainz, som samlade flera stater i västra Tyskland och inte minst Frankrike i detta förbund.[6] Frankrike blev en garant för de tyska småstaternas självständighet, samtidigt som dessa bildade en buffert för Frankrike gentemot den tyske kejsaren. Rhenförbundet varade till 1668.[6]
Slutet
[redigera | redigera wikitext]De franska revolutionskrigen, från 1792 och framåt, ledde till att kurfurstendömet Mainz splittrades och till slut, i samband med statens sekularisering, år 1803 upphörde att existera.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] K. Marklund et al., red (1989-96). ”Mainz”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker AB. ISBN 91-7024-620-3
- ^ ”Aus der Geschichte des Bistums Mainz”. Bistum Mainz. http://kunst.bistummainz.de/geschichte/. Läst 13 maj 2017.
- ^ Freise, Eckhard. ”Lul (mittellateinisch Lullus)”. Neue Deutsche Biographie 15 (1987), S. 515-517 (Onlinefassung). http://www.deutsche-biographie.de/pnd118575260.html. Läst 16 augusti 2013.
- ^ Gestrich, Andreas (2006). ”Vom Westfählischen Frieden bis zum Wiener Kongreß (1648-1814)”. i Ulf Dirlmeier et al.. Kleine deutsche Geschichte. Reclam. ISBN 978-3-15-017054-0
- ^ K. Marklund et al., red (1989-96). ”Rhenförbundet”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker AB. ISBN 91-7024-620-3
- ^ [a b] Jürgensmeier, Friedhelm (1977). Johann Philipp von Schönborn (1605 - 1673) und die Römische Kurie : ein Beitrag zur Kirchengeschichte des 17. Jahrhunderts. Mainz: Ges. f. Mittelrhein. Kirchengeschichte. http://nbn-resolving.de/urn:nbn:de:0128-1-14916
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Kurfurstendömet Mainz.
