Korsikansk siska
Korsikansk siska Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Finkar Fringillidae |
Släkte | Carduelis |
Art | Korsikansk siska C. corsicana |
Vetenskapligt namn | |
§ Carduelis corsicana | |
Auktor | Koenig, 1899 |
Synonymer | |
|
Korsikansk siska[2] (Carduelis corsicana) är en tätting inom familjen finkar som enbart förekommer på öarna Korsika och Sardinien i Medelhavet.[3]
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Korsikansk siska är en liten fink, endast 11,5-12,5 centimeter lång. Den är mycket lik citronsiskan med sin spetsiga näbb och gulgröna vingband. Till skillnad från denna har dock korsikansk siska brun och streckad rygg, gult på undersidan och i ansiktet istället för gulgrönt samt gråa övre stjärttäckare, ej olivgröna.[1]
Sång och läten är mycket lika citronsiskan: ett kort teh som lockläte och steglitsliknande sång med inslag av surrande drillar á la gråsiska. Korsikansk siska sjunger dock något längre och mer strukturerat, påminnande om gärdsmyg.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer på Korsika och Sardinien i Medelhavet.[5] Tidigare behandlades den som underart till citronsiska (Serinus citrinella) och vissa gör det fortfarande.[6]
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Tidigare fördes citronsiskan och korsikansk siska till släktet Serinus men DNA-studier visar att citronsiska (och därmed med största sannolikhet även korsikansk siska) står nära steglitsen (C. carduelis) och bör därför placeras i släktet Carduelis.[7]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Till skillnad från den bergslevande citronsiskan förekommer korsikansk siska ända ned till havsnivån. Den trivs i allt från låglänt macchia till bergsbelägna buskmarker och öppna barrskogar huvudsakligen med svarttall (Pinus nigra) och terpentintall (Pinus pinaster). Fågeln återfinns också i hedartade miljöer med trädljung, björnbär och ginst.[1]
Korsikansk siska häckar från slutet av mars till åtminstone juni. Den lägger två till fem ägg i ett löst byggt och grunt bo placerat tre meter upp. Den livnär sig av frön från svarttall, gräs och örter, på Sardinien även larver och puppor från spinnmalar.[1]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har en begränsad utbredning och beståndsutvecklingen är okänd, men den tros inte vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Populationen uppskattas till mellan 26 000 och 51 000 adulta individer.[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Birdlife International 2024 Carduelis corsicana . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 14 december 2024.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 380. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Carduelis corsicana.
- Wikispecies har information om Carduelis corsicana.
- Läten på xeno-canto.org
|