Tredje internationalen
.jpg)
Tredje internationalen, ofta kallad Komintern[uttal saknas] efter Kommunistiska internationalen, var en sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti för att sprida revolutionen.
Organisation
[redigera | redigera wikitext]
Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 2 mars 1919, och upplöstes av Josef Stalin i maj 1943. Den efterträddes av Kominform 1947 (Kommunistiska Informationsbyrån). Mellan Konintern och Kominform verkade OVP - SUKP:s centralkommittés avdelning för utrikespolitiska angelägenheter. Högkvarteret var placerat i Moskva, och den mest långvariga av dess ordförande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934–1943).
Tron på en världsrevolutionen präglade bildandet av Komintern. Denna skulle övergå från en propaganda- till en kamporganisation. Istället för nationella partier skulle ”ett enda kommunistparti som förgrenar sig till olika länder” bildas.
I de statuer som antogs var målet för Komintern en internationell sovjetrepublik med proletär diktatur. EKKI, exekutivkommittén, fattade bindande riktlinjer för alla till Komintern tillhöriga partier och organisationer. Den andra kongressen antog 21 teser (villkor) för medlemskap, vilket skulle leda till en avsedd utrensning av partier och personer som skadade den internationella disciplinen. [1]
SKP, Sveriges Kommunistiska Parti, bildade en sektion i Tredje Internationalen i mars 1921. Som sektion i Komintern var rätten att fatta beslut inte längre en intern partiangelägenhet. Enligt principen om demokratisk centralism låg den avgörande beslutsrätten hos Kominterns exekutivkommitté. [2]
Organisationen var dock hårt centraliserad och stod under reellt bestämmande från Sovjetunionens kommunistparti i Moskva. Komintern var de ryska bolsjevikernas politiska redskap.[3] Med början 1924 och fram till 1928 stärkte Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) sin ställning inom Komintern på de andra partiernas bekostnad. ”Under Kominterns fortsatta existens kom den i realiteten att vara underordnad SUKP och Sovjetunionens nationella intressen”. [4]
Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpa bourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik (rådsrepublik).[5] År 1928 hade Komintern 1,6 miljoner medlemmar, varav 440 000 utanför Sovjet.[6]
EKKI
[redigera | redigera wikitext]Kongresser hölls åren 1919, 1920, 1921, 1922, 1924, 1928 och 1935. Då det kom att gå allt längre tid mellan kongresserna fick Kominterns exekutivkommitté — EKKI — allt större makt. EKKI är en akronym för tyskans Exetukive Kommitté der Kommunistischen Internationale. EKKI hade befogenhet att utfärda bindande direktiv för medlemspartierna, upphäva eller ändra deras beslut och utesluta enskilda, grupper eller hela partier ur Komintern. EKKI:s ledning, som bestod av ett hundratal ledamöter, sammanträdde två gånger om året, men den verkliga ledningen fanns hos presidiet med 30 ledamöter och dess politiska sekretariat med 11 ledamöter.[7]
Fjärde internationalen
[redigera | redigera wikitext]Under det sena 1920-talet bildades en utbrytargrupp under ledning av Trotskij, kallad Fjärde internationalen. Denna grupp stod utanför det sovjetiska kommunistpartiets inflytandesfär och kritiserades hårt av bland andra Stalin. 1929 utvisades Trotskij från Sovjetunionen. 1940 mördades han i Mexiko, sannolikt på order från Stalin.
Internationell delaktighet
[redigera | redigera wikitext]28 länders vänstersocialistiska partier var inbjudna att representera på den första kongressen.
Sverige
[redigera | redigera wikitext]
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (från 1921 Sveriges Kommunistiska Parti, nuvarande Vänsterpartiet) deltog i Komintern.
Svenska delegater:
De svenska kommunisterna var splittrade i sin syn på Komintern och partidelning skedde två gånger under 1920-talet.
Norge
[redigera | redigera wikitext]Det norska Arbeiderpartiet var ett av de få socialdemokratiska partier som anslöt sig. Det uteslöts dock ur Komintern 1923 och de medlemmar som stannade kvar bildade Norges Kommunistiske Parti (NKP).
Tyskland
[redigera | redigera wikitext]I Europa i stort blev det en brytning mellan Komintern och andra vänsterkrafter. I Tyskland underlättade konflikten mellan kommunister (Tysklands kommunistiska parti, KPD) och socialdemokrater (Tysklands socialdemokratiska parti, SPD) möjligheten för nazisterna att attrahera massor av arbetare i sina led, samtidigt som det kommunistiska "hotet mot nationen" framhölls, efter uppror och väpnad kamp av frikårer, såsom spartakistupproret. KPD, som var det största kommunistpartiet utanför Sovjetunionen, förbjöds 1933 då Adolf Hitler kommit till makten, som "nationellt revolutionärt hot" efter den anlagda riksdagshusbranden. Tyskland och Japan undertecknade 1936 Antikominternpakten, till vilken dryga tiotalet andra länders regimer anslöt sig, bland andra de i Spanien, Danmark, Finland och Rumänien.
Kina
[redigera | redigera wikitext]Representanter från Komintern var närvarande då Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades i Shanghai 1921 av bland andra Mao Zedong (lokalen där KKP:s grundande ägde rum finns fortfarande kvar att besöka, den utgör idag del i shoppinggallerian Xintiandi ägd av Shui On Land från Hongkong). De nära kontakterna mellan KKP och Sovjetunionens kommunistiska parti fördjupades efter Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949 och bröts slutligen 1960 i samband med den kinesisk-sovjetiska splittringen.
Upplösning
[redigera | redigera wikitext]Komintern höll sju kongresser under tiden 1919 till 1935, innan organisationen upplöstes 1943. Ofta hävdas det att Tredje internationalen upplöstes eftersom Sovjetunionen ville lugna sina allierade i andra världskriget, främst Storbritannien och Förenta staterna, så att de inte skulle ha misstanken att Sovjetunionen bedrev en politik som försökte underblåsa revolutionen i andra länder.[8] Under krigets två sista år anpassade Stalin sig till anti-Hitler-koalitionen, men så snart sovjetisk kontroll upprättats med marionettregimer i Östeuropa, bildades Kominform, 1947.
I populärkulturen
[redigera | redigera wikitext]- På skivan Första maj spelade Finn Zetterholm och Bengt Sändh in en låt om Tredje internationalen som heter Komintern.[9]
Se även
[redigera | redigera wikitext]| Artiklar om socialism |
| ★ |
| Centrala begrepp |
|
Arbetarklass · Fackförening |
| Portalfigurer |
|
Robert Owen · Karl Marx |
| Organisationer |
|
Socialistiska partier i Sverige |
| ★ |
- Första internationalen
- Andra internationalen
- Fjärde Internationalen
- Socialistinternationalen
- Progressiva alliansen
- Kominform
- Tatlins torn, monument över Tredje Internationalen
- Antikominternpakten
- Världsrevolutionen
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Josephson, Erland F (1976). SKP och Komintern 1921-1924. sid. 29
- ^ Björlin, Lars (1993). Guldet fra Moskva - finansieringen af de nordiske kommunistpartier 1917-1990. sid. 59
- ^ Björlin, Lars (1993). Guldet fra Moskva - finansieringen af de nordiske kommunistpartiet 1917-1990. sid. 43
- ^ Hermansson, Jörgen (1984). Kommunism på svenska? - SKP/VPK:s ideutveckling efter Komintern. sid. 14
- ^ Mötesprotokoll från Kominterns andra kongressen 1920
- ^ Hermann Weber (1986) "Kommunistische Internationale", Lexikon des Sozialismus. Köln: Bund-Verlag
- ^ Arbetarrörelsen: en uppslagsbok. När-Var-Hur-serien, 99-0106773-1. Stockholm: Forum. 1978. Libris 7254418. ISBN 91-37-06802-4
- ^ Service, Robert (2004). Stalin. A biography. London: Macmillan. sid. 444-445. ISBN 9780333726273
- ^ ”Komintern (Svenska)”. Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=DlyhKyfBOYw.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Zimmerwald : socialistisk månadstidskrift. Stockholm: Frams förlag. 1919-1921. Libris 2188291. https://runeberg.org/zimm/