Hoppa till innehållet

Kataloniens regionpresident

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kataloniens president)
Presidenten i Kataloniens regionstyre
(katalanska) President de la Generalitat de Catalunya
(spanska) Presidente de la Generalidad de Cataluña
TitelMolt Honorable
ResidensCasa dels Canonges, Barcelona[1]
SäteBarcelona, Katalonien, Spanien
Utses avKataloniens parlament
Mandatperiod4 år, kan återväljas
Förste innehavareBerenguer de Cruïlles
Inrättat1359
Webbplatswww.president.cat

Kataloniens regionpresident[2][3] (katalanska: el President de la Generalitat de Catalunya, egentligen presidenten i Kataloniens generalitat men ofta förkortat som Kataloniens president) är den katalanska regeringens ordförande eller regeringschef. Den katalanska regeringen är del av regionstyret, Generalitat de Catalunya.

Presidentfunktionen har under historiens lopp haft andra namn och annan makt, beroende på om Katalonien varit mer eller mindre självstyrande del av Aragonska kronan eller Spanien. Mellan åren 1714 och 1932, då Katalonien var direktstyrt från centralregeringen i Madrid, fanns inte någon motsvarande post. Sedan införandet av 1978 års spanska författning fungerar titeln som regeringschef för den spanska autonoma regionen Katalonien.

I samband med att Spaniens regering den 27 oktober 2017 drog in Kataloniens autonomi (för bakgrund se Spaniens konstitutionella kris 2017–2018), avskedades den dåvarande regionpresidenten Carles Puigdemont från sin post. I hans ställe hanterade biträdande premiärminister Soraya Sáenz de Santamaría regionpresidentens uppgifter, som centralregeringens minister för de lokala administrationerna.

17 maj 2018 tillträdde Quim Torra på posten som regionpresident, efter att han röstats in av parlamentet. Från 30 september 2020 fungerade vice regionpresident Pere Aragonès som interimspresident, sedan Torra (se vidare hans artikel) fråntagits sina presidentbefogenheter. Den 21 maj 2021 valdes Aragonès till ny ordinarie regionpresident. Efter parlamentsvalet i maj 2024 skiftade majoriteten i parlamentet, vilket ledde till att PSC:s Salvador Illa 8 augusti samma år valdes till ny regionpresident.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria

[redigera | redigera wikitext]

Dagens presidentpost i Kataloniens regionstyre har historiska rötter som går tillbaka till 1359. Det året utsågs Berenguer de Cruïlles, biskop i Girona, till den första presidenten i det då nybildade Generalitat de Catalunya ('Kataloniens Regering'). Posten var till att början med främst en fiskal sådan.[4] Generalitatets föregångare Corts Catalanes (Cort General de Catalunya), som sedan 1283 fungerat som ett lokalt parlament, hade inte kopplats till någon motsvarande funktion.

Fram till 1714 följde ytterligare 120 män på posten som president över det katalanska regionstyret, vilket fram till 1479 lydde under Aragoniens kungamakt och därefter under den spanske kungen eller drottningen. 1714 avskaffades både Generalitat de Catalunya och dess presidentpost, i samband med att Kataloniens regionala autonomi avskaffades och ersattes av en direktstyrning från Madrid (se vidare Kataloniens historia).[5]

1931 etablerades den katalanska presidentposten på nytt, i samband med att de katalanska statuterna godkändes och Katalonien återigen erhöll autonomi under den spanska staten. Därefter har posten upprätthållits under en obruten följd av år; åren 1939–1977 verkade dock innehavaren i exil, på grund av Francisco Francos styre. I Spaniens författning finns Generalitat de Catalunya och dess presidentpost reglerad sedan 1978 (se nedan).

Modern historia

[redigera | redigera wikitext]

Presidenten i Katalonien(s regionstyre) (katalanska: President de la Generalitat de Catalunya; spanska: Presidente de la Generalidad de Cataluña) är en institution inom Generalitat de Catalunya, reglerad genom statuterna för Kataloniens självstyre. Dagens statuter stadfästes (i Katalonien) 2006, på basis av tidigare statuter från 1979. Presidentens roll är att leda den regionala regeringens arbete, och är även den spanska statens representant i regionen.

I samband med att Spaniens regering den 27 oktober 2017 drog in Kataloniens autonomi (för bakgrund se Spaniens konstitutionella kris 2017–2018), avskedades den dåvarande regionpresidenten Carles Puigdemont från sin post. I hans ställe hanterar Soraya Sáenz de Santamaría regionpresidentens uppgifter, som spansk minister för Territoriet och administrationen av det allmänna.[6] Indragandet av regionens autonomi skedde efter det ensidiga utlysandet av den oavhängiga Republiken Katalonien.

Det katalanska parlament som 21 december 2017 var föremål för nyval.[7] Efter svåra parlamentsförhandlingar, en svag parlamentsmajoritet och ett antal spanska rättsprocesser mot ett stort antal ledande katalanska politiker kunde parlamentet 14 maj 2018 enas om Quim Torra[8] som ny regionpresident. Med ett återbildat regionstyre inleddes avvecklandet av Spaniens direktstyre över regionen, även om Spaniens regering meddelat att man fortsatt tänker ha ett "vakande öga" över regionstyrets aktiviteter.[8]

2020-talet

[redigera | redigera wikitext]

Torras styre var komplicerat, eftersom han inte ville ta avstånd från sina nu till politiska företrädare (fängslade eller i landsflykt). Efter återkommande protester mot rättegången mot Kataloniens självständighetsledare inleddes allmänt åtal mot Torra, vilket hösten 2020 ledde till Torra stängdes av från sitt ämbete.[9]

Vicepresident Pere Aragonés tog därefter över som interimspresident,[10] i väntan på ett kommande val till regionparlamentet. I maj året därpå tillträdde Aragonés officiellt posten som ny regionpresident,[11] med stöd av övriga "självständighetspartier" i parlamentet.

Tvister kring regionbudgeten inför 2023 ledde till att denna inte godkännas av parlamentet. Detta föranledde Aragonés till att utlysa nyval till i maj 2024,[12] val som ledde till att socialistiska PSC tog en stor del av rösterna från ERC. Resultatet blev en ny parlamentarisk majoritet – den första sedan 1980 i ett parlament utan majoritet för självständighetspartier[13] – och att PSC:s ledare Salvador Illa den 8 augusti samma år valdes till ny regionpresident.[14] Tillträdet skedde med stöd från ERC och Comuns – två andra vänsterpartier.[15]

Reglemente

[redigera | redigera wikitext]

Val

[redigera | redigera wikitext]

Valproceduren regleras i paragraf 152 i 1978 års spanska författning och paragraf 36 i 1979 års katalanska statuter för regional autonomi. Dessutom styrs den av en regional lag från 1982, klubbad i Kataloniens parlament.[16]

Posten som regionpresident utses av Kataloniens parlament, efter förslag från parlamentets ordförande/förste talman.

Efter varje parlamentsval[17] i Katalonien, samråder talmannen i Kataloniens parlament med de olika politiska grupperingarna i parlamentet. Därefter föreslår denna en kandidat till posten som president för Generalitatet, en kandidat som samtidigt måste vara invald på egen post i parlamentet.

Presidentkandidaten lägger därefter fram sitt regeringsprogram, varefter denne ber om parlamentets stöd för kandidaturen under ett särskilt plenarsammanträde. Parlamentets debatt avslutas då med en votering, där kandidaten blir godkänd om den fått stöd av flertalet ledamöter (absolut majoritet); numera motsvarar det minst 68 ledamöter. Om man inte når absolut majoritet anordnas en andra votering, och då räcker det med enkel majoritet (fler röstande för än emot).

Om kandidaten fortfarande inte blivit vald behöver parlamentets talman ta fram en ny kandidat, och enligt samma procedur som ovan. Om ingen kandidat lyckas bli vald inom två månader efter allmänt val, upplöses parlamentet och ett nytt parlamentsval utlyses.

När presidentkandidaten blivit vald, är det parlamentets talmans roll att meddela detta till kungen av Spanien.

Presidentmaktens upphörande

[redigera | redigera wikitext]

Makten som regionpresident förloras om något av följande inträffar:

  • samma dag som det katalanska parlamentsvalet äger rum.
  • efter att ett misstroendevotum i parlamentet lett till en inledd process för att utse en efterträdare.
  • att regionpresidenten begär avsked från sin post.
  • att parlamentet konstaterat att regionpresidenten uppenbart saknar fysisk eller mental förmåga att fullgöra sitt arbete.
  • när regionpresidenten avlider.

I de två sista fallen tar parlamentets talman tillfälligt över makten, som interimspresident. Denne ska då så fort som möjligt se till att en ny president kan utses.

OBS! Autonomistatuterna är tilldelade genom beslut av Spaniens parlament. När regionens autonomi dras in (vilket senast skedde 27 oktober 2017[7]) förlorar också regionpresidenten sin makt.

Ersättare

[redigera | redigera wikitext]

Enligt paragraf 69 i statuterna för Kataloniens autonomi kan regionpresidenten välja att utse en "försterådgivare" (Conseller Primer eller Consejero Primero). Denne kan assistera regionpresidenten i dennas arbete och vid behov fungera som ersättare/suppleant. Istället för en försterådgivare kan presidenten utse en vice-president, som samtidigt måste vara minister (det vill säga leda ett departement i den katalanska regeringen).[18]

Regionpresidentens residens finns i Casa dels Canonges, som är del av Palau de la Generalitat de Catalunya. Huset har varit presidentresidens sedan år 1400.

Funktioner

[redigera | redigera wikitext]

Representation

[redigera | redigera wikitext]

Regionpresidenten är den högsta representanten för Generalitat de Catalunya och Spaniens ordinarie representant i Katalonien. Den har därför i uppdrag att upprätthålla relationer med de olika statsinstitutionerna och de olika regionstyrena i Spanien, utlysa val till Kataloniens parlament liksom att utse de höga funktionärerna som lagen föreskriver. Dessutom är det regionpresidentens uppgift, som statsrepresentant, att i Spaniens kungs namn se till att Kataloniens regionala lagstiftning åtföljs.[19]

Regionpresidentens residens finns i Casa dels Canonges, del av Palau de la Generalitat de Catalunya. Detta huset, centralt beläget i Barcelona, har varit presidentresidens sedan år 1400. Det året köptes det in av Diputació del General, det dåvarande katalanska styret.[1]

Beslutsfunktioner

[redigera | redigera wikitext]

Regionpresidenten är del av Kataloniens regering (Govern de Catalunya eller Gobierno de Cataluña), som denne både leder och samordnar. Dessutom är det regionpresidentens uppgift att utforma praxis för det praktiska regeringsarbetet. Denne utser och (vid behov) avskedar de olika rådgivarna, sammankallar och leder regeringssammanträdena,[a] samt undertecknar och offentliggör regeringsdekret. Regionpresidenten kan också kalla de regionala parlamentet till extrautlyst session, upplösa det (inför ett extra val) eller be det uttala sig i en viktig fråga.[19]

Utöver detta ska regionpresidenten samordna regeringens lagstiftningsarbete, utformandet av allmänna regler och normer samt underlätta informationsutbytet mellan parlamentsledamöter och regering.[19]

Lista över presidenter och motsvarande

[redigera | redigera wikitext]

Från 1359 och fram till 2017 har 130 personer innehaft posten som President de la Generalitat de Catalunya eller motsvarande. De numreras i listningen nedan. Namnen som listas med indrag motsvarar en persons senare återkomst på presidentposten.

Regionstyret fram till 1716[20]

[redigera | redigera wikitext]

1300-talet

[redigera | redigera wikitext]
  1. Berenguer de Cruïlles (1359–1362)
  2. Romeu Sescomes (1363-136(4))
  3. Ramon Gener (136(4)-1365)
  4. Bernat Vallès (1365)
    4b. Bernat Vallès (1365–1367)[b]
    2b. Romeu Sescomes (1375–1376)
  5. Joan I d'Empúries (1376)
  6. Guillem de Guimerà (1376–1377)
  7. Galceran de Besora (1377–1378)
    3b. Ramon Gener (1379–1380)
  8. Felip d'Anglesola (1380)
  9. Pere de Santamans (1381–1383)
  10. Arnau Descolomer (1384–1389)
  11. Miquel de Santjoan (1389–1396)
  12. Alfons de Tous (1396–1413

1400-talet

[redigera | redigera wikitext]
  1. Marc de Vilalba (1413–1416)
  2. Andreu Bertran (1416–1419)
  3. Joan Desgarrigues (1419–1422)
  4. Dalmau de Cartellà (1422–1425)
  5. Felip de Malla (1425–1428)
  6. Domènec Ram (1428–1431)
    13b. Marc de Vilalba (1431–1434)
  7. Pere de Palou (1434–1437)
  8. Pere de Darnius (1437–1440)
  9. Antoni d'Avinyó i de Moles (1440–1443)
  10. Jaume de Cardona i de Gandia (1443–1446)
  11. Pero Ximénez de Urrea (1446–1449)
  12. Bertran Samasó (1449–1452)
  13. Bernat Guillem Samasó (1452–1455)
  14. Nicolau Pujades (1455–1458)
  15. Antoni Pere Ferrer (1458–1461)
  16. Manuel de Montsuar (1461–1464)
  17. Francesc Colom (1464–1467)
  18. Ponç Andreu de Vilar (1467–1470)
  19. Miquel Samsó (1470–1473)
  20. Joan Maurici de Ribes (1473–1476)
  21. Miquel Delgado (1476–1478)
  22. Pere Joan Llobera (1478–1479)
  23. Berenguer de Sos (1479–1482)
  24. Pere de Cardona (1482–1485)
    30b. Ponç Andreu de Vilar (1485–1488)
  25. Juan Payo Coello (1488–1491)
  26. Joan de Peralta (1491–1494)
  27. Francí Vicenç (1494–1497)
  28. Pedro de Mendoza (1497–1500)

1500-talet

[redigera | redigera wikitext]
  1. Alfons d'Aragó (1500–1503)
  2. Ferrer Nicolau de Gualbes i Desvalls (1503–1504)
  3. Gonzalo Fernández de Heredia (1504–1506)
  4. Lluís Desplà i d'Oms (1506–1509)
  5. Jordi Sanç (1509–1512)
  6. Joan d'Aragó (1512–1514)
  7. Jaume Fiella (1514–1515)
  8. Esteve de Garret (1515–1518)
  9. Bernat de Corbera (1518–1521)
  10. Joan Margarit i de Requesens (1521–1524)
  11. Lluís de Cardona i Enríquez (1524–1527)
  12. Francesc de Solsona (1527–1530)
  13. Francesc Oliver de Boteller (1530–1533)
  14. Dionís de Carcassona (1533–1536)
  15. Joan Pasqual (1536–1539)
  16. Jeroni de Requesens i Roís de Liori (1539–1542)
  17. Miquel Puig (1542–1545)
  18. Jaume Caçador (1545–1548)
  19. Miquel d'Oms i de Sentmenat (1548–1551)
  20. Onofre de Copons i de Vilafranca (1551–1552)
  21. Miquel de Ferrer i de Marimon (1552)
  22. Joan de Tormo (1552–1553)
  23. Miquel de Tormo (1553–1554)
  24. Francesc Jeroni Benet Franc (1554–1557)
  25. Pere Àngel Ferrer i Despuig (1557–1559)
  26. Ferran de Lloances i Peres (1559–1560)
    59b. Miquel d'Oms i de Sentmenat (1560–1563)
  27. Onofre Gomis (1563–1566)
  28. Francesc Giginta (1566–1569)
  29. Benet de Tocco (1569–1572)
  30. Jaume Cerveró (1572–1575)
  31. Pere Oliver de Boteller i de Riquer (1575–1578)
    69b. Benet de Tocco (1578–1581)
  32. Rafael d'Oms (1581–1584)
  33. Jaume Beuló (1584)
    71b. Pere Oliver de Boteller i de Riquer (1584–1587)
  34. Martí Joan de Calders (1587)
  35. Francesc Oliver de Boteller (1587–1588)
  36. Jaume Caçador i Claret (1590–1593)
  37. Miquel d'Agullana (1593–1596)
    75b. Francesc Oliver de Boteller (1596–1598)
  38. Francesc Oliveres (1598–1599)
  39. Jaume Cordelles i Oms (1599–1602)

1600-talet

[redigera | redigera wikitext]
  1. Bernat de Cardona i de Queralt (1602–1605)
  2. Pere Pau Caçador i d'Aguilar-Dusai (1605–1608)
  3. Onofre d'Alentorn i de Botella (1608–1611)
  4. Francesc de Sentjust i de Castre (1611–1614)
  5. Ramon d'Olmera i d'Alemany (1614–1616)
  6. Miquel d'Aimeric (1616–1617)
  7. Lluís de Tena (1617–1620)
  8. Benet Fontanella (1620–1623)
  9. Pere de Magarola i Fontanet (1623–1626)
  10. Francesc Morillo (1626–1629)
  11. Pere Antoni Serra (1629–1632)
  12. Esteve Salacruz (1632)
  13. García Gil de Manrique y Maldonado (1632–1635)
  14. Miquel d'Alentorn i de Salbà (1635–1638)
  15. Pau Claris i Casademunt (1638–1641)
  16. Josep Soler (1641)
  17. Bernat de Cardona i de Raset (1641–1644)
  18. Gispert d'Amat i Desbosc de Sant Vicenç (1644–1647)
  19. Andreu Pont (1647–1650)
  20. Pau del Rosso (1650–1654)
  21. Francesc Pijoan (1654–1656)
  22. Joan Jeroni Besora (1656–1659)
  23. Pau d'Àger (1659–1662)
  24. Jaume de Copons i de Tamarit (1662–1665)
  25. Josep de Magarola i de Grau (1665–1668)
  26. Joan Pagès i Vallgornera (1668–1671)
  27. Josep de Camporrells i de Sabater (1671–1674)
  28. Esteve Mercadal i Dou (1674–1677)
  29. Alfonso de Sotomayor (1677–1680)
  30. Josep Sastre i Prats (1680–1683)
  31. Baltasar de Muntaner i de Sacosta (1683–1686)
  32. Antoni de Saiol i de Quarteroni (1686–1689)
  33. Benet Ignasi de Salazar (1689–1692)
  34. Antoni de Planella i de Cruïlles (1692–1695)
  35. Rafael de Pinyana i Galvany (1695–1698)
  36. Climent de Solanell i de Foix (1698–1701

1700-talet

[redigera | redigera wikitext]
  1. Josep Antoni Valls i Pandutxo (1701)
    113b. Antoni de Planella i de Cruïlles (1701–1704)
  2. Francesc de Valls i Freixa (1704–1705)
  3. Josep Grau (1706–1707)
  4. Manuel de Copons i d'Esquerrer (1707–1710)
  5. Francesc Antoni de Solanell i de Montellà (1710–1713)
  6. Josep de Vilamala (1713–1714)

Det moderna regionstyret (från 1932)[20]

[redigera | redigera wikitext]
nº från till bild namn parti noter
122 14 december 1932 (1931[21]) 25 december 1933 Francesc Macià ERC Avled i tjänsten.
123 25 december 1933 15 oktober 1940 Lluís Companys ERC I exil från 1939 på grund av nationalisternas framryckningar under Spanska inbördeskriget och den efterföljande diktaturen under Franco. 1940 arresterad i Frankrike av Gestapo, utlämnad till Spanien och avrättad.[22]
124 15 oktober 1940 7 augusti 1954 Josep Irla ERC I exil.
125 7 augusti 1954 24 april 1980 Josep Tarradellas ERC I exil fram till 1977. Avträdde sin post efter 1980 års regionalval.
126 24 april 1980 16 december 2003 Jordi Pujol CiU Medgrundare av sitt parti, det fram till nyligen ledande i Katalonien. Inblandad i korruptionsskandaler 2014.
127 16 december 2003 28 november 2006 Pasqual Maragall PSC
128 28 november 2006 27 december 2010 José Montilla PSC
129 27 december 2010 10 januari 2016 Artur Mas CiU
130 10 januari 2016 27 oktober 2017[7] Carles Puigdemont JxS Blev avskedad.
27 oktober 2017 17 maj 2018 Vakant p.g.a. direktstyre från Madrid.
131 17 maj 2018 30 september 2020[23] Quim Torra Reagrupament Vald efter ett halvårs direktstyre från Madrid.
interims-president 30 september 2020[23] 21 maj 2021 Pere Aragonès Esquerra Republicana de Catalunya Utsedd till interimsregionpresident, sedan Torra avstängts från sitt ämbete efter beslut av Spaniens högsta domstol.
132 21 maj 2021[11] Pere Aragonès Esquerra Republicana de Catalunya Vald efter segdragna förhandlingar, efter parlamentsvalet 14 februari 2021.
133 8 augusti 2024[15] Salvador Illa PSC Utsedd med röstsiffrorna 68–66, efter parlamentsvalet 12 maj 2024.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Detta motsvarar stats- eller premiärministerns roll som regeringschef i självständiga stater.
  2. ^ Mellan 1367 och 1375 var motsvarande presidentpost – diputat resident – avskaffad. Corts de Vilafranca (lagstiftande församling) utsåg under denna tid en regent att styra i dennes ställe.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 14 april 2014.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] "Història del Palau". Arkiverad 7 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. President.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  2. ^ TT (2016-01-03): "Katalonien går mot nyval". Arkiverad 7 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine. gp.se. Läst 13 januari 2016.
  3. ^ "Katalonien går vidare utan nyval". sverigesradio.se. Läst 13 januari 2016.
  4. ^ Puig i Oliver, Jaume de/Marquès, Josep Maria (2007-06): "Els primers documents del primer president de la Generalitat de Catalunya, Berenguer de Cruïlles, Bisbe de Girona (1359-1362)". Raco.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  5. ^ Torra, Quim (2014-07-18): "Sabies qui va ser el darrer president de la Generalitat el 1714?". Arkiverad 23 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Elsingular.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  6. ^ Williams-Grut, Oscar (28 oktober 2017). ”'Most powerful woman since democracy' put in charge of Catalonia in defiance of independence” (på engelska). businessinsider.com. http://nordic.businessinsider.com/catalan-independence-spanish-deputy-prime-minister-saenz-de-santamaria-put-in-charge-of-region-2017-10?r=UK&IR=T. Läst 5 november 2017. 
  7. ^ [a b c] ”Spain dissolves Catalan parliament and calls fresh elections” (på engelska). theguardian.com. 28 oktober 2017. https://www.theguardian.com/world/2017/oct/27/spanish-pm-mariano-rajoy-asks-senate-powers-dismiss-catalonia-president. Läst 5 november 2017. 
  8. ^ [a b] TT (14 maj 2018). ”Separatist ny ledare i splittrat Katalonien”. svd.se. https://www.svd.se/katalonien-rostar-fram-ny-president. Läst 15 maj 2018. 
  9. ^ ”Quim Torra, primer president de la Generalitat en actiu inhabilitat” (på katalanska). CCMA. 28 september 2020. https://www.ccma.cat/324/torra-primer-president-de-la-generalitat-en-actiu-inhabilitat-un-any-i-mig-per-no-despenjar-una-pancarta/noticia/3048880/. Läst 25 oktober 2020. 
  10. ^ Recasens, Gerard (30 september 2020). ”Última hora: Pere Aragonès, nou substitut de Quim Torra” (på katalanska). Catalunya Diari. https://catalunyadiari.com/politica/pere-aragones-nou-president-substitut. Läst 25 oktober 2020. 
  11. ^ [a b] ”Pere Aragonès, investit 132è president de la Generalitat” (på katalanska). www.naciodigital.cat. 21 maj 2021. Arkiverad från originalet den 21 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210521122124/https://www.naciodigital.cat/noticia/220267/pere-aragones-investit-132e-president-generalitat. Läst 21 maj 2021. 
  12. ^ ”Aragonès convoca eleccions anticipades el 12 de maig després del fracàs dels pressupostos” (på katalanska). 3Cat. 13 mars 2024. https://www.ccma.cat/324/aragones-convoca-un-govern-extraordinari-despres-del-fracas-dels-pressupostos/noticia/3281949/. Läst 9 augusti 2024. 
  13. ^ ”Victòria clara del PSC amb un independentisme que perd la majoria: "Catalunya obre una nova etapa"” (på katalanska). 3Cat. 12 maj 2024. https://www.ccma.cat/324/en-directe-resultats-de-les-eleccions-al-parlament/noticia/3292334/. Läst 9 augusti 2024. 
  14. ^ ACN (8 augusti 2024). ”Salvador Illa, nou president de la Generalitat” (på spanska). Diari de Girona. https://www.diaridegirona.cat/catalunya/2024/08/08/salvador-illa-nou-president-generalitat-106768557.html. Läst 9 augusti 2024. 
  15. ^ [a b] RAC1 (8 augusti 2024). ”Salvador Illa, nou president de la Generalitat de Catalunya” (på katalanska). RAC1. https://www.rac1.cat/politica/20240808/190629/salvador-illa-nou-president-catalunya.html. Läst 9 augusti 2024. 
  16. ^ "Estatut d'Autonomia de Catalunya", s. 12. Gencat.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  17. ^ "Funció electiva". Arkiverad 25 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Parlament.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  18. ^ "Estatut d’autonomia de Catalunya", s. 50. Arkiverad 22 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine. Parlament.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  19. ^ [a b c] "La Presidència". Arkiverad 6 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. President.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  20. ^ [a b] ”Els orígens de la Generalitat” (på katalanska). Generalitat de Catalunya. Arkiverad från originalet den 13 december 2014. https://web.archive.org/web/20141213213601/http://www.president.cat/pres_gov/president/ca/presidencia/origens-generalitat.html#presidents. Läst 13 december 2014. 
  21. ^ ”Relació cronològica dels presidents de la Generalitat de Catalunya” (på katalanska) (PDF). Generalitat de Catalunya. Arkiverad från originalet den 29 september 2006. https://web.archive.org/web/20060929054334/http://www.gencat.net/sacdocs/PRE/1609.pdf. Läst 3 januari 2013. 
  22. ^ "Lluís Companys i Jover". Arkiverad 3 september 2011 hämtat från the Wayback Machine. enciclopèdia.cat. Läst 3 januari 2013. (katalanska)
  23. ^ [a b] ”DECRET 114/2020, de 30 de setembre, de substitució del president de la Generalitat de Catalunya.”. gencat.cat. 30 september 2020. https://dogc.gencat.cat/ca/pdogc_canals_interns/pdogc_resultats_fitxa/?action=fitxa&documentId=882911&language=ca_ES. Läst 25 oktober 2020. 
v • r
Politik i Katalonien
Generalitat de Catalunya
Provinser (valkretsar)
Barcelona · Girona · Lleida · Tarragona — se även: comarca · vegueria
Partier och grupperingar
CatComú (ICV) · Cs · CUP · DC · ERC · JuntsxCat (PDeCAT) · PPC · PSC — upplösta: CiU (CDC · UDC) · PSUC
Händelser
Symboler och övrigt
Se även: Politik i Spanien
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kataloniens_regionpresident&oldid=55913059”