Kalkonkondor

	Kalkongam; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Kondorer; Cathartidae
Släkte	Cathartes
Art	Kalkonkondor; C. aura
Vetenskapligt namn
	§ Cathartes aura
Auktor	(Linnaeus, 1758)
Utbredning
	Ungefärlig utbredningskarta för Kalkongam.; Gult = Utbredning endast sommartid; Grönt = Utbredning året om.

Kalkonkondor^[2] (Cathartes aura) är den mest spridda av kondorerna. Den förekommer över stora delar av Amerika, från södra Kanada till södra spetsen på Sydamerika. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utbredning och systematik

Taxonomi

Kalkonkondoren beskrevs taxonomiskt första gången av Carl von Linné som Vultur aura i den 10:e upplagan av hans Systema Naturae från 1758, och omskrivs där som "V. fuscogriseus, remigibus nigris, rostro albo" ("brungrå gam med svarta vingar och vit näbb").^[3] Den tillhör familjen kondorer (Cathartidae) med sex andra arter och placeras i släktet Cathartes, tillsammans med de två andra arterna skogskondor (C. melambrotus) och savannkondor (C. burrovianus).

Den exakta taxonomiska placeringen av kalkonkondor och de andra sex arterna inom familjen har varit mycket omdiskuterad. Trots att kondorer och gamla världens gamar har liknande morfologi och nyttjar samma ekologiska nisch så härstammar de från olika förfäder i olika delar av världen. Precis hur olika är under diskussion. Tidigare menade vissa forskare att kondorer är mer närbesläktade med storkarna.^[4] Efter genetiska studier^[5] anses de numera vara avlägsna men ändå släktingar till ordningen hökfåglar där gamarna ingår, antingen inkluderade i denna^[6] eller urskilda i en egen ordning, Cathartiformes.^[7]

Utbredning

Kalkonkondor är den mest spridda arten av alla kondorer och den återfinns från södra Kanada till sydligaste spetsen av Sydamerika. Den bebor en mängd öppna och halvöppna biotoper, som subtropisk skog, busklandskap, betesmark och öken. Däremot finns den inte i regnskogar, och normalt inte på höjder över 2 500 meter över havet, även om den har synts på 4 300 meters höjd i Bolivia.

Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.^[8]

Underarter

Kalkonkondoren delas här upp i fyra underarter i tre grupper:^[7]

aura-gruppen
- Cathartes aura aura inklusive meridionalis Swann, 1921, nominatformen, "västlig kalkonkondor" – återfinns sommartid i västra Nordamerika och söderut till Costa Rica och Västindien; mest flyttningsbenägna underarten som flyttar vintertid så långt som till Sydamerika.^[9]
- Cathartes aura septentrionalis Wied, 1839, "östlig kalkonkondor" – återfinns från sydöstra Kanada och söderut genom östra USA; mindre flyttningsbenägen än nominatformen och flyttar sällan söder om USA^[9]
Cathartes aura ruficollis Spix, 1824 – återfinns i Panama och söderut genom Uruguay och Argentina; även på Trinidad^[10]
Cathartes aura jota inklusive falklandicus, (Molina, 1782), "chilensk kalkonkondor", återfinns utmed Stillahavskusten i Sydamerika och Patagonien samt i Falklandsöarna

Utseende och läte

Kalkonkondoren är en stor fågel med ett vingspann på 173–183 centimeter och en genomsnittlig vikt på 1,4 kilogram.^[11] Fjäderdräkten är mörkbrun till svart. Dess hals och huvud saknar fjädrar och är lilaröda och näbben är kort, nedåtböjd och elfenbensfärgad.

Läte

Kalkonkondoren saknar syrinx, vilket är fåglarnas röstorgan, vilket medför att de enda läten den kan producera är en form av grymtningar och lågt väsande.^[12]

Morfologiska skillnader hos underarterna

Nominatformen aura är den minsta underarten och skiljer sig färgmässigt från septentrionalis då de mindre vingtäckarna är mörkare bruna.^[9] Underarten septentrionalis skiljer sig också från nominatformen då den har andra proportioner på stjärt och vingar.^[9] Underarten ruficollis är mörkare och svartare än nominatformen, med bruna vingkanter, vilka är smalare eller saknas helt.^[10] Huvudet och nacken på detta taxon är djupröda med gulvita eller grönvita markeringar. Adulta fåglar har vanligtvis en ljusgul fläck på toppen av hjässan.^[13] Underarten jota är större, brunare och något blekare än ruficollis. Dess armpennor och vingtäckare kan ha grå bräm.^[13]

Ekologi

Beteende

Kalkonkondoren tillbringar mycket tid med att glidflyga över öppen terräng. Den använder sig av termik för att glidflyga och slår oregelbundet med vingarna. De vilar i större grupper. Den har mycket få naturliga fiender.^[14]

Föda

Kalkonkondoren är en asätare som nästan uteslutande livnär sig på kadaver.^[15] Den födosöker främst med hjälp av sitt utmärkta luktsinne och flyger därför lågt för att känna lukten av ruttnande djurkroppar.

Häckning

Kalkonkondoren häckar på skyddade platser, som på klipphyllor och i ihåliga träd, eller i tät vegetation. De bygger inget bo, utan lägger två stycken ägg direkt på det utvalda stället. Äggen är ljusgula med kastanjefärgade stråk. hanen deltar i ruvningen som tar 38-42 dagar. Ungarna stannar i boet tio till elva veckor och matas av föräldrarna med uppstött föda. Att kräkas upp föda på fiender är också det enda sättet de försvarar sina ungar på. Detta är effektivt mot människor.^[16]

Kalkongamen och människan

Status och hot

I USA är den fredad sedan 1918.^[17]

Namn

Kalkonkondor har fått sitt trivialnamn genom att den i adult fjäderdräkt med sitt röda huvud och svarta fjädrar påminner om en kalkon. Den kallades tidigare kalkongam på svenska, men tilldelades 2024 ett nytt svenskt officiellt namn av Birdlife Sveriges taxonomikommitté för att särskilja från de ej närbesläktade gamarna i gamla världen. Släktnamnet Cathartes betyder "renaren" och är en latiniserad form från grekiskans kathartēs/καθαρτης.^[18] Artepitetet aura, är en latiniserad form av den sydamerikanska ursprungsbefolkningens namn för fågeln, auroura.^[19]^[20]

Referenser

Artikeln är till stora delar översatt från engelska wikipedias artikel Turkey Vulture, läst 2008-11-25, samt med tillägg från spanska wikipedias artikel.

Noter

^ Birdlife International 2012 Cathartes aura Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. p86
^ Sibley, Charles G. and Burt L. Monroe. (1990) Distribution and Taxonomy of the Birds of the World. Yale University Press. ISBN 0-300-04969-2. Accessed 2007-04-11.
^ Ericson, Per G. P.; Anderson, Cajsa L.; Britton, Tom; Elżanowski, Andrzej; Johansson, Ulf S.; Kallersjö, Mari; Ohlson, Jan I.; Parsons, Thomas J.; Zuccon, Dario & Mayr, Gerald (2006): Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils. Biology Letters online: 1-5. doi:10.1098/rsbl.2006.0523 PDF Arkiverad 14 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.
^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
^ [a b c d] Amadon, Dean (6 november 1977). ”Notes on the Taxonomy of Vultures” (PDF). Condor "79" (4): ss. 413–416. doi:10.2307/1367720. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606141703/http://elibrary.unm.edu/sora/Condor/files/issues/v079n04/p0413-p0416.pdf. Läst 25 november 2008.
^ [a b] Brown, Leslie & Amadon, Dean (1968). Eagles, Hawks, and Falcons of the World. McGraw-Hill. sid. 175. http://books.google.com/books?id=fcM9AAAAIAAJ&q=
^ Hilty, Stephen L. (1977). A Guide to the Birds of Colombia. Princeton University Press. sid. 87. ISBN 069108372X. http://books.google.com/books?id=1k5fV_hQqE8C&pg=PA88&dq=
^ Miskimen, Mildred (6 november 1957). ”Absence of Syrinx in the Turkey Vulture (Cathartes Aura” (PDF). The Auk "74" (1): ss. 104–105. Arkiverad från originalet den 5 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070705071046/http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v074n01/p0104-p0105.pdf. Läst 24 oktober 2006.
^ [a b] Blake, Emmet Reid (1953). Birds of Mexico: A Guide for Field Identification. University of Chicago Press. sid. 267. ISBN 0226056414. http://books.google.com/books?id=YP0AX3LW8jYC&dq=
^ Snyder, Noel F. R. and Helen Snyder (2006). Raptors of North America: Natural History and Conservation. Voyageur Press. sid. 40. ISBN 0760325820. http://books.google.com/books?id=g6aOgkIbEwEC&pg=PA40&dq=Cathartes+aura&as_brr=3&sig=Zc-vwBBgjWSMDx56CatOgteVOtI#PPA40,M1
^ Attwood,, E. ”Cathartes aura”. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Cathartes_aura.html. Läst 30 september 2007.
^ Fergus, Charles (2003). Wildlife of Virginia and Maryland Washington D.C.. Stackpole Books. sid. 171. ISBN 0811728218. http://books.google.com/books?id=W7UxSPd2XMAC&dq
^ ”Birds Protected by the Migratory Bird Treaty Act”. US Fish & Wildlife Service. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010020817/http://www.fws.gov/migratorybirds/intrnltr/mbta/mbtandx.html. Läst 14 oktober 2007.
^ Liddell, Henry George; Robert Scott (1980). Greek-English Lexicon, Abridged Edition. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-910207-4
^ McGillivray & Semenchuk (1998). ”Turkey Vulture”. The Federation of Alberta Naturalists Field Guide to Alberta Birds. Federation of Alberta Naturalists. sid. 31. ISBN 9780969613428
^ Beedy & Pandolfino (2013). ”Turkey Vulture”. Birds of the Sierra Nevada. University of California Press. sid. 100. ISBN 9780520274945

Övriga källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, cd-rom

Externa länkar

Wikispecies har information om kalkonkondor.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör kalkonkondor.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] Birdlife International 2012 Cathartes aura Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[3] Linnaeus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. p86

[4] Sibley, Charles G. and Burt L. Monroe. (1990) Distribution and Taxonomy of the Birds of the World. Yale University Press. ISBN 0-300-04969-2. Accessed 2007-04-11.

[5] Ericson, Per G. P.; Anderson, Cajsa L.; Britton, Tom; Elżanowski, Andrzej; Johansson, Ulf S.; Kallersjö, Mari; Ohlson, Jan I.; Parsons, Thomas J.; Zuccon, Dario & Mayr, Gerald (2006): Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils. Biology Letters online: 1-5. doi:10.1098/rsbl.2006.0523 PDF Arkiverad 14 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.

[IOC-6] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.

[CC-7] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[8] Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF

[Amadon-9] [a b c d] Amadon, Dean (6 november 1977). ”Notes on the Taxonomy of Vultures” (PDF). Condor "79" (4): ss. 413–416. doi:10.2307/1367720. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606141703/http://elibrary.unm.edu/sora/Condor/files/issues/v079n04/p0413-p0416.pdf. Läst 25 november 2008.

[Brown-10] [a b] Brown, Leslie & Amadon, Dean (1968). Eagles, Hawks, and Falcons of the World. McGraw-Hill. sid. 175. http://books.google.com/books?id=fcM9AAAAIAAJ&q=

[Hilty-11] Hilty, Stephen L. (1977). A Guide to the Birds of Colombia. Princeton University Press. sid. 87. ISBN 069108372X. http://books.google.com/books?id=1k5fV_hQqE8C&pg=PA88&dq=

[Miskimen-12] Miskimen, Mildred (6 november 1957). ”Absence of Syrinx in the Turkey Vulture (Cathartes Aura” (PDF). The Auk "74" (1): ss. 104–105. Arkiverad från originalet den 5 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070705071046/http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v074n01/p0104-p0105.pdf. Läst 24 oktober 2006.

[Blake-13] [a b] Blake, Emmet Reid (1953). Birds of Mexico: A Guide for Field Identification. University of Chicago Press. sid. 267. ISBN 0226056414. http://books.google.com/books?id=YP0AX3LW8jYC&dq=

[snyder-14] Snyder, Noel F. R. and Helen Snyder (2006). Raptors of North America: Natural History and Conservation. Voyageur Press. sid. 40. ISBN 0760325820. http://books.google.com/books?id=g6aOgkIbEwEC&pg=PA40&dq=Cathartes+aura&as_brr=3&sig=Zc-vwBBgjWSMDx56CatOgteVOtI#PPA40,M1

[ADW-15] Attwood,, E. ”Cathartes aura”. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Cathartes_aura.html. Läst 30 september 2007.

[Fergus-16] Fergus, Charles (2003). Wildlife of Virginia and Maryland Washington D.C.. Stackpole Books. sid. 171. ISBN 0811728218. http://books.google.com/books?id=W7UxSPd2XMAC&dq

[FWS-17] ”Birds Protected by the Migratory Bird Treaty Act”. US Fish & Wildlife Service. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010020817/http://www.fws.gov/migratorybirds/intrnltr/mbta/mbtandx.html. Läst 14 oktober 2007.

[18] Liddell, Henry George; Robert Scott (1980). Greek-English Lexicon, Abridged Edition. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-910207-4

[Semenchuk-19] McGillivray & Semenchuk (1998). ”Turkey Vulture”. The Federation of Alberta Naturalists Field Guide to Alberta Birds. Federation of Alberta Naturalists. sid. 31. ISBN 9780969613428

[Beedy-20] Beedy & Pandolfino (2013). ”Turkey Vulture”. Birds of the Sierra Nevada. University of California Press. sid. 100. ISBN 9780520274945

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]