Hoppa till innehållet

Jonas Stadling

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jonas Jonsson Stadling)
Jonas Stadling
Jonas Stadling år 1900.
Född12 november 1847
Bergs kommun, Sverige
Död11 maj 1935[1][2][3] (87 år)
Adolf Fredriks församling[3], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[3]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist, författare, upptäcktsresande
Redigera Wikidata
Ombord på HMS Svenskund vid Andrées polarexpedition 1896–1897. Stadling i mitten med pälsmössan.

Jonas Jonsson Stadling, född 12 november 1847 i Myssjö i Jämtland, död 11 maj 1935 i Stockholm, var en svensk baptistpredikant, tidningsman och skriftställare.

Jonas Stadling var son till hemmansägaren i Lockåsen och Svedje, Myssjö, Jöns Jönsson och Hedvig Stadling, vars mor tillhörde ätten Planting-Berglod.[4] Jonas Stadling upptog följaktligen moderns släktnamn.

Åren 1869–1873 gick Stadling på Baptistsamfundets pastorsskola Betelseminariet.[5] Det följdes av studier i Uppsala 1875–1876, Genève och Manchester 1876–1878, och han företog 1880–1883 vidsträckta resor i Amerika.

Efter hemkomsten ägnade han sig åt undervisning och tidningsmannaskap i frikyrklig riktning. År 1891 blev han medarbetare i "Aftonbladet". Under hungersnöden i Ryssland 1892–1893 bereste han detta land, där han som ombud för amerikanska filantroper understödde Lev Tolstojs nödhjälpsverksamhet.

År 1897 medföljde han som korrespondent för "Aftonbladet" Salomon August Andrée till Spetsbergen. På våren följande år anträdde han med två följeslagare en färd till norra Sibirien för att där, om möjligt, inhämta upplysningar om den förolyckade Andréexpeditionen. Färden ställdes till Irkutsk och därifrån till Lenaflodens mynning, varifrån Stadling fortsatte i öppen båt, efter hund eller ren längs kusten över Tajmyrhalvön till Jenisejs mynning samt uppför denna flod, varefter expeditionen återvände till Sankt Petersburg och Stockholm, dit den anlände i december 1898. Något spår av Andrée fanns ej, men resan gav värdefulla botaniska resultat.

Stadling var därefter verksam som föreläsare och skriftställare samt sysslade med filantropiska ärenden. Han var under åren kring sekelskiftet 1900 starkt engagerad i samernas rättigheter och i den så kallade "Norrlandsfrågan", som 1906 resulterade i den Norrländska förbudslagen.

Stadling finns representerad i Den svenska psalmboken 1986 med översättning av ett verk (nr 10) och i frikyrkliga psalmböcker som Psalmer och Sånger (1987) med tre verk (nr 10, 337 och 663) samt Segertoner 1988 med minst ett verk (nr 331) och Svenska Missionsförbundets sångbok 1920 (SMF 1920).

Skönlitteratur

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Aaron Swartz, Open Library, Open Library-ID: OL2582698A, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aaron Swartz, Open Library, Open Library-ID: OL2334298A, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Svenskagravar.se, läs online, läst: 16 februari 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Björn Espells släktforskning”. Arkiverad från originalet den 5 december 2014. https://web.archive.org/web/20141205033618/http://www.espell.se/adel/p5d61b8ed.html#. Läst 28 november 2014. 
  5. ^ ”Stadling var vän till Leo Tolstoj”. Dagen. 7 maj 2001. http://www.dagen.se/kultur/stadling-var-van-till-leo-tolstoj-1.264396. Läst 27 maj 2017. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]