Hoppa till innehållet

Johan Adler Salvius

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johan Salvius)
Johan Adler Salvius
Född1590[1][2][3]
Strängnäs, Sverige
Död24 augusti 1652[1]
Stockholm
BegravdStorkyrkan[1][4]
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningDiplomat[1], politiker[5]
Befattning
Hovkansler[1]
Riksråd[1]
Häradshövding[1]
MakaMargareta Pedersdotter
(g. 1620–1652)
Redigera Wikidata
Gravmonumentet med epitafium över Johan Adler Salvius i Storkyrkan i Stockholm

Johan Adler Salvius, före adlandet 1629 Johan Salvius, född 1590 i Strängnäs, död 24 augusti 1652 i Stockholm, var en svensk friherre, riksråd och diplomat. Han företrädde Sverige vid de förhandlingar som avslutade trettioåriga kriget och ledde fram till westfaliska freden 1648.

Johan Salvius var son till makarna Anna Persdotter och Peder Hansson, stadsskrivare i Strängnäs av ångermanländsk allmogesläkt. Han studerade vältalighet, medicin och juridik vid olika europeiska universitet (Uppsala, Rostock, Strasbourg, Montpellier, Helmstedt och Marburg), som avslutades med juris utriusque doktorsgrad 1619. Adler Salvius fick Gustav II Adolfs förtroende att anlägga planen för Göteborg.[6] Året därpå ingick han äktenskap med Margareta Pedersdotter Skuthe (1560–1657), den trettio år äldre änkan efter en förmögen guldsmed och borgare i Stockholm, Lorentz Hartman († 1617), förfäder till ätten Adlerhielm.[7]

Johan Adler Salvius egentliga karriär inleddes 1621, då han utnämndes till assessor i Svea hovrätt. Året därpå fick han diplomatiska uppdrag i bland annat norra Tyskland och utnämndes 1624 till statssekreterare. Efter adlandet 1629 utnämndes Adler Salvius efter Anders Ödla (död 1630) till ordinarie resident i Hamburg, en av den dåtida svenska diplomatins viktigaste poster, som han innehade i tjugo år (1631–50). Han utnämndes till riksråd 1648 och upphöjdes till friherre 1651.

Tillsammans med Johan Oxenstierna, son till Axel Oxenstierna, blev Johan Adler Salvius 1641 Sveriges ombud vid fredsförhandlingarna i Osnabrück och Münster, vilka ledde fram till den för Sverige så gynnsamma westfaliska freden 1648.

Efter att westfaliska freden slutits kallades Adler Salvius hem för att som personlig rådgivare bistå drottning Kristina.Trots detta dröjde han kvar över ett år i Tyskland och återvände först våren 1650 motvilligt till Sverige, där han fullföljde hedersuppdraget att lämna ratifikationen av fredsdokumentet till drottningen.[8]

Redan följande år fick han dock åter lämna Sverige för att på en fredskongress i Lübeck förhandla med polackerna och samtidigt söka kontakt med fransmännen för en eventuellt förnyad allians med dem. Resultatet blev emellertid klent och han kallades åter hem.[8]

Adler Salvius räknas till en av Sveriges dåtida främsta yrkesdiplomater. Hans politiska smidighet var högt uppdriven och hans förmåga att finna inflytelserika gynnare inte mindre. Samtidigt kunde han med viss lätthet hitta stöd i olika läger, vilket framgår av hans omfattande brevväxling.[8]

Adler Salvius sista år fick framför allt sin prägel av hans gynnade ställning hos drottning Kristina. Han byggde upp verksamhet i Tullinge gård, som han ägde från 1630-talet, där han bland annat hade drottningen på besök.[8] Adler Salvius väg som passerar gården är uppkallad efter honom. Gårdens huvudbyggnad, med omkring 30 rum, brann ned 13 februari 1943.

Adler Salvius är begravd i Storkyrkan i Stockholm.[9] Ovanför hans gravmonument i Storkyrkan hänger ett epitafium skapat av den tyske skulptören Heinrich Wilhelm. Gravmonumentet är omgivet av ett järngaller. Det smida järngallret kring Salvius grav är ett mästararbete.[10] Som diplomat och förhandlare för Sverige under trettioåriga kriget hade Salvius en mycket framträdande position. För sina insatser som förhandlare efter trettioåriga kriget erhöll Salvis Balingsta gård som förläning. Han skänkte altaruppsatsen i silver till Storkyrkan i Stockholm.

  1. ^ [a b c d e f g h] Johan Adler Salvius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5540, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren, Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren, DBNL författar-ID: salv008, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: johan-adler-salviusnationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ S. Nikolai eller Storkyrkan S. Nikolai eller Storkyrkan. III, Inredning och lösa inventarier, 1927, s. 518, läs online, läst: 16 november 2019, ”Herregraven N:o 15. Adler Salvius, t 1652 (fig. 275).”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2016928533, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Adler-Salvius, Johan, i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  7. ^ Adler Salvius, Adelsvapen-Wiki, adelsvapen.com. Läst 23 mars 2023.
  8. ^ [a b c d] Svensk Uppslagsbok, Band 1, 1947-1955. (spalt 198)
  9. ^ Här vilar berömda svenskar, Ordalaget Bokförlag och Göran Åstrand (1999) sid.155, ISBN 91-89086-02-3
  10. ^ Göran Åstrand, Känt och okänt på Stockholms kyrkoårdar, 1998, sidorna 173-175. ISBN 91-973128-2-7

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Botëhius, Bertil (1914). Johan Adler-Salvius' papper i Riksarkivet.. Stockholm. Libris 1967266 
  • Cronholm, Abraham Peter (1836). Strödda biographier, samlade och utgifne. Lund. Libris 2604371 
  • Droste, Heiko (1999). ”Johan Adler Salvius i Hamburg: ett nätverksbygge i 1600-talets Sverige”. Mare nostrum / [text- och bildredigering: Kerstin Abukhanfusa] (Stockholm : Riksarkivet, 1999): sid. 243–255 : ill..  Libris 3396359
  • Engström, Nils Göran (1998). Johan Adler Salvius, krigsbankir och fredsfrämjare: en levnadsteckning. [Helsingfors]: [N. G. Engström]. Libris 7855513. ISBN 952-91-0067-1 
  • Lundgren, Sune (1945). Johan Adler Salvius: problem kring freden, krigsekonomien och maktkampen. Lund: Lindstedts univ.-bokhandel. Libris 8074988 
  • Odhner, Clas Theodor (1876). Handlingar rörande Johan Adler Salvii upphöjelse till riksråd. Historiskt bibliotek, 99-0432296-1 ; 2:4. Stockholm: Klemmings antiqvariat. Libris 1963696 
  • Oxenstierna, Axel (2012). Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling. Avd. 2. Bd 14, Brev från Johan Adler Salvius. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Libris 13484287. ISBN 978-91-7402-411-1 
  • Skenbäck, Urban (1998). ”Diplomaten, drottningen och freden: Der Diplomat, die Königin und die Frieden = The diplomat, the Queen and the peace”. 1648 Westfaliska freden / [redaktör: Elisabeth Westin Berg] (Stockholm : Vasamuseet, 1998): sid. 9–67 : ill. (vissa i färg).  Libris 3013655
  • Skoglund, Lars-Olof (1998). ”Två bönder och en springare: de svenska sändebuden till westfaliska fredskongressen”. Krig och fred i källorna / [text- och bildredaktion: Kerstin Abukhanfusa] (Stockholm : Riksarkivet, 1998): sid. 117–131 : färgill..  Libris 2542608

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]