Hoppa till innehållet

Johan Johansson Werner

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johan Johansson Werner, d.ä.)
För andra betydelser, se Johan Werner (olika betydelser)
Johan Johansson Werner
Född1600[1][2]
Schlesien
Död10 mars 1656[3] ​eller ​mars 1656[4]
Vadstena församling[3], Sverige
Medborgare iSverige[5]
SysselsättningMålare[2], konterfejare, skulptör[2], byggmästare
BarnHenrik Werner
Henrik Werner
Johan Werner d.y. (f. 1630)
Redigera Wikidata

Johan Johansson Werner (Jägerdorfer (Wernich ), född omkring 1600 Krnov i dagens Tjeckien, död 1656 i Vadstena, var en tysk-svensk bildhuggare och konterfejare.

Han gifte sig omkring 1632 med Karin Arvidsdotter och var far till Johan Werner och Henrik Werner. Han var lärling hos en mästare i Jägerdorf 1618 och invandrade till Sverige 1619. Han var till en början bosatt i Vadstena för att senare bo en tid i Östra Tollestad innan han återvände till Vadstena.

Det är inte helt klarlagt vad Werner utförde för arbeten under 1620-talet, men man antar att han var knuten som bildhuggare och målare vid Vadstena slott. Man tillskriver honom den större målningen Herdarnas tillbedjan som finns bevarad i Vadstena klosterkyrka. För Skänninge kyrka målade han 1631 en kopia av Maarten van Heemskercks altartavla i Linköpings domkyrka och ett epitafium över rådmannen Olof Håkansson, där han troligen även utförde renässansornamenteringen av träinramningen.

Han anställdes 1637 av Per Brahe som hovkonterfejare och utförde i dennes tjänst måleri- och skulpturarbeten i slott, kyrkor och säterier i Visingsborgs grevskap. Som ett prov på sin yrkeskunskap skänkte han 1637 en större skulpterad kristusbild till Brahekyrkan på Visingsö. På Brahes uppdrag levererade han 1642 en porträttskulptur av Margareta Brahe till Brahekyrkan. Han tillskrivs även vägg- och valvmålningarna i Brahekyrkans gravkor från 1651 samt en serie passionsmålningar som bevarats i Brahekyrkan.

Under senare hälften av 1640-talet utförde Werner flera dekorativa målningar i Brahehus som förstördes vid slottets brand 1708. De flesta av hans omfattande produktion av större porträtt och kopior som beställdes av Brahe har gått förlorade, men några av de större målningarna från Brahehus och Visingsborg finns bevarade i mindre format på Skoklosters slott och på Linköpings konstmuseum finns ett osignerat bröstbildsporträtt av Per Brahe som tillskrivs Werner

Från 1654 arbetade han i Magnus Gabriel De la Gardies tjänst med inredningsuppgifter på Läckö slott, där han bland annat målade landskapsbilder i taket på riddarsalen samt dekorativa målningar och skulpturer för lusthuset och slottskyrkan. Men Werner hann bara påbörja några av de kontrakterade uppdragen innan han avled 1656, så det är oklart hur mycket han kom att slutföra. Man vet att när han 1655 för en tid lämnade Läckö och överlåtit arbetet sill sin son Johan Werner och en dräng fanns nio grovt tillhuggna skulpturer för slottskyrkan och av den nuvarande inredningen på slottet kan man endast med säkerhet tillskriva honom 13 svävande änglar i riddarsalstaket. Apostlabilderna i Läckö slottskyrka påbörjades av Werner, men färdigställdes av Georg Baselaque.

Av Werners övriga produktion vet man att han utförde arbeten i Västanå slott, Kumlaby kyrka, målningar i Fiskebäcks kyrka som senare flyttades till Gustaf Adolfs kyrka i Skara stift, en predikstol för Vadstena klosterkyrka, som senare flyttades till Vika kyrka i Dalarna samt en i sten huggen gravsten över kyrkoherden Joen Magni i Gränna kyrka, där han har framställt kyrkoherden och hans fru Karin Joensdoter Höök i naturlig storlek.

Verk i urval

[redigera | redigera wikitext]

Werner finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[6] i Stockholm.

  1. ^ KulturNav, KulturNav-ID: 4ca426cf-4ef3-40f1-9904-0003126c67aa, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] RKDartists, läs online, läst: 29 september 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] ArkivDigital online, läs online, läst: 2 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 83700, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016.[källa från Wikidata]
  6. ^ Nationalmuseum