Hoppa till innehållet

Svenska järnvägsmannaförbundet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Järnvägsmannaförbundet)
Svenska järnvägsmannaförbundet
Historia
Grundat1899
Upplöst1970
HuvudorganisationLandsorganisationen, LO. Anslutning 1922.
Övrigt
Förbundstidning Järnvägsmannen. Stockholm: Svenska järnvägsmannaförbundet. 1899-1900. Libris 3167399  Signalen: tidning för järnvägsmän. Göteborg: Svenska järnvägsmannaförbundet. 1900-1970. Libris 2809139  Statsanställd: största fackliga tidningen inom den statliga sektorn. Stockholm: Statsanställd. 1970-1995. Libris 3428042 

Svenska järnvägsmannaförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1899. Det uppgick 1970 i Statsanställdas förbund.

Den 15 maj 1898 sammanträdde det första allmänna järnvägsmannamötet i Göteborg. Den omedelbara anledningen till mötet var en stationskarlsstrejk i Halmstad, men man dryftade också fastare samarbete mellan de spridda föreningarna. På mötet fanns mellan 300 och 400 ombud från 25 olika järnvägsföretag. Sedan järnvägarnas barndom i Sverige hade den underordnade järnvägspersonalen benämnts betjänte, men nu beslöt man att hädanefter skulle titeln vara järnvägsmän.

  • 1899 bildades Svenska järnvägsmannaförbundet vid en konstituerande kongress i Stockholm. Personal vid de enskilda järnvägarna tog initiativet. Ordförande blev Oskar A. Hedström.
  • 1903 uppgick Svensk järnvägsmannaförening i förbundet.
  • 1904 uppgick även Statsbanornas maskinarbetareförening liksom Statsbanornas vagn- och stallpersonalsförening.
  • 1906 tillkom Statsbanornas stationskarlsförmäns-, stationskarls-, och kontorsvaktsförening.
  • 1909 deltog förbundet inte i storstrejken men bistod de strejkande förbunden med ekonomisk hjälp.
  • 1923 hade förbundet 34741 medlemmar. [1]
  • 1925 skedde en utbrytning och Svenska konduktörspersonalförbundet bildades. Det skedde som en reaktion på att förbundskassören P. E. Carlbom hade avslöjats som storförskingrare - beloppet var ca 1,5 miljoner kronor.
  • 1929 tecknades en kollektiv olycksfallsförsäkring för medlemmarna.
  • 1937 bildade fackförbunden på det statliga området Statstjänarkartellen.
  • 1940 återkom medlemmarna i Svenska konduktörspersonalförbundet och året därpå även medlemmarna i Sveriges lokomotivmannaförbund.
  • 1945 startade Järnvägsmännens erkända arbetslöshetskassa.
  • 1950 hade förbundet 303 avdelningar med 67155 medlemmar.
  • 1951 uppgick Sveriges järnvägars banmästareförening i förbundet.
  • 1970 var man tvungna att effektivisera förhandlingarna på det statliga området. Statstjänarekartellen förslog inte längre. Åtta förbund och delar av ett nionde bildade därför tillsammans det nya Statsanställdas förbund.
  1. ^ Nordin, Rune (1981). Den fackliga arbetarrörelsen. 1, Uppkomst och utveckling (1. uppl.). Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 256335. ISBN 91-518-1470-6 (inb.) 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Kjellvard, Henry (1949). Det bevingade hjulets folk: minnesskrift vid Svenska Järnvägsmannaförbundets 50-årsjubileum. Stockholm: Victor Petterson. Libris 565468 
  • Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]