Havsfågelfästing
| Ixodes uriae | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Klass | Spindeldjur Arachnida |
| Underklass | Kvalster Acari |
| Ordning | Fästingar Ixodida |
| Familj | Hårda fästingar Ixodidae |
| Släkte | Ixodes |
| Art | Havsfågelfästing Ixodes uriae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ixodes uriae | |
| Auktor | White, 1852 |
| Synonymer | |
|
Hyalomma puta Packard-Cambridge, 1976[1] Ixodes (ceratixodes) uriae Arthur, 1963[1] Ceratoxidus uriae André, 1947[1] Ceratixodes uriae Schulze, 1938[1] Dermacentor rosmari Ass, 1935[1] Ceratixodes putus Schulze, 1932[1] Ixodes putus Schulze, 1932[1] Ixodes (ceratixodes) putus Schulze, 1930[1] Ixodes (ceratixodes) hirsutus Neumann, 1911[1] Ceratixodes borealis Banks, 1907[1] Ixodes (ceratixodes) putus Neumann, 1904[1] Ceratixodes putus Neumann, 1902[1] Ixodes putus Neumann, 1899[1] Ixodes hirsutus Birula, 1895[1] Ixodes fimbriatus Kramer & Neumann, 1883[1] Ceratixodes uriae (White, 1852)[2] Ixodes borealis Kramer & Neumann, 1833[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Havsfågelfästing[3] (Ixodes uriae)[2] är en fästingart som beskrevs av White 1852.[4]Enligt Catalogue of Life[5][6] och den svenska databasen Dyntaxa[2] ingår Ixodes uriae i släktet Ixodes och familjen hårda fästingar. (Tidigare angav Dyntaxa namnet som Ceratixodes uriae, men det är numera ändrat[2]). Arten är reproducerande i Sverige.[2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Som alla fästingar har de fullvuxna individerna åtta ben. Färgen är gulbrun (kan mörkna hos en blodfylld individ). Hanen och den icke blodfyllda honan är mellan 3 och 4 mm långa, medan en hona som just sugit sig full med blod kan bli upp till 12 mm lång.[7]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten är bipolar, den förekommer både i Arktis och Antarktis (samt angränsande regioner)[8]. På norra halvklotet finns den i Alaska, Kanada, Island, Grönland, Storbritannien, Norge, Finland och Ryssland[8]. Dyntaxa och Artdatabanken anger dessutom att den är reproducerande i Sverige, men ingen information om utbredningen anges.[2][3] På södra halvklotet är arten circumpolär och finns i Patagonien, Sydafrika, Australien, Kerguelen, Île Saint-Paul, Nightingale Island, de subantarktiska Campellöarna samt på Antarktiska halvön[8].
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Som alla fästingar är arten en parasit som suger blod från högre djur, för denna art havsfåglar från Arktis och Antarktis samt närliggande regioner. Vanliga arter är tärnor, pingviner och liror.[9] Den tål temperaturer från -30ºC till +40ºC (den senare är nära blodtemperaturen hos många fåglar). När arten inte suger blod, söker den skydd under stenar för att undgå uttorkning.[9] Undersökningar gjorda på en adéliepingvinkoloni vid Palmer Station på Antarktis, har visat att fästingen hittar sina offer med hjälp av urinsyra i pingvinspillningen. Dessutom består fästingens avföring till stor del av guanin (en av de fyra kvävebaserna som bygger upp DNA och RNA), som verkar som ett feromon på andra fästingindivider och får dem att samlas.[10]
Livslängden är 3 år.[9]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Camicas,J.-L., Hervy, J.-P., Adam, F. & Morel, P.C (1998) The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution, The Ticks of the World (Acarida, Ixodida). Nomenclature, Described stages, Hosts, Distribution.
- ^ [a b c d e f] Dyntaxa Ixodes uriae
- ^ [a b] ”Ixodes uriae Havsfågelfästing”. Artfakta. Artdatabanken. 2015. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/252246. Läst 8 juli 2018.
- ^ Guglielmone AA, Estrada-Peña A., Keirans JE, Robbins (2003) Ticks (Acari: Ixodida) of the Neotropical Zoogeographic Region, Atalanta, The Netherlands
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/ixodes+uriae/match/1. Läst 7 juli 2018.
- ^ TicksBase. Nijhof A.M., Guglielmone A.A. & Horak I.G., 2005-06-15
- ^ ”Ixodes uriae” (på engelska). Bristol University. 2016–2018. Arkiverad från originalet den 8 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180708220732/http://www.bristoluniversitytickid.uk/page/Ixodes+uriae/41/#.W0IeLmf_rzA. Läst 7 juli 2018.
- ^ [a b c] María E. Casanueva & Hugo I. Moyano (2000). ”Ixodes uriae White 1852 (Acari: Ixodidae) Associated with the Papua Penguin, Pygoscelis papua (Forster), in the Antarctic Peninsula” (på engelska). Gayana (Universidad de Concepción) 64 (2). ISSN 0717-6538. https://scielo.conicyt.cl/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0717-65382000000200012&lng=en&nrm=iso&tlng=en. Läst 7 juli 2018.
- ^ [a b c] Luke Sandro och Juanita Constible (2009). ”Antarctic Bestiary” (på engelska). Miami University. http://www.units.miamioh.edu/cryolab/education/antarcticbestiary_terrestrial.htm. Läst 7 juli 2018.
- ^ Joshua B. Benoit, Giancarlo Lopez-Martinez, Seth A. Philips, Michael A. Elnitsky, Jay A. Yoder, Richard E. Lee Jr och David L. Denlinger (2008). ”The seabird tick, Ixodes uriae, uses uric acid in penguin guano as a kairomone and guanine in tick feces as an assembly pheromone on the Antarctic Peninsula” (på engelska). Polar Biology. doi:. ISSN 1432-2056. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00300-008-0485-1.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Havsfågelfästing.
Wikispecies har information om Ixodes uriae.
