Ijo var på 1300-talet ett kapell under Pedersöre men blev ett kapell under Kemi omkring 1400. En självständig kyrksocken blev Ijo några år före år 1477. År 1488 nämns Simo och Kello som annex till Ijo men vid ingången till nya tiden hade de förlorat sin ställning. För Simos del skedde det i början av 1500-talet då kapellet anslöts till Kemi kyrksocken.[5]
I kommunen fanns ett stort glasbruk 1783–1885 i byn Nyby.
Kommunerna Ijo och Kuivaniemi sammanslogs den 1 januari2007 till den nya kommunen Ijo. Ijo hade 6 971 invånare (per 30.11.2006) och hade en yta på 635,24 km², varav 623,00 km² var landområden.[6]
Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[10][11]
^Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 95-96, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 225, 227, 231, 665, Finlands medeltidsurkunder I, Helsingfors 1910, nr 822, Finlands medeltidsurkunder V, Helsingfors 1928, nr 4190