Hoppa till innehållet

Västlig hoolockgibbon

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hoolock hoolock)
Västlig hoolockgibbon
Status i världen: Starkt hotad[1]
Hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPrimater
Primates
FamiljGibboner
Hylobatidae
SläkteHoolock
ArtVästlig hoolockgibbon
Hoolock hoolock
Vetenskapligt namn
§ Hoolock hoolock
Auktor(Harlan, 1834)
Utbredning
Utbredningsområde
Hane
Hane
Hitta fler artiklar om djur med

Västlig hoolockgibbon (tidigare Hylobates hoolock[2][3], idag Hoolock hoolock[1] eller Bunopithecus hoolock[4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Harlan 1834. Västlig hoolockgibbon ingår i familjen gibboner.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 45 till 64 cm och den saknar liksom andra gibboner svans.[7] Vikten varierar enligt olika källor mellan 5,5 och 8 kg.[7][8] Västlig hoolockgibbon har som alla gibboner en smal kropp och långa extremiteter. Pälsen är hos hanar svart med sammanvuxna vita ögonbryn. Honor har däremot en mörkbrun till kopparfärgad päls med en ljusbrun till vitaktig krans kring ansiktet. Hanarnas sammanvuxna ögonbryn skiljer arten från östlig hoolockgibbon (Hoolock leuconedys). Dessutom har båda kön en cirka 5 cm lång hårtofs vid stjärten som kan misstolkas som en svans. Tofsen är hos hanar svart. Hanar av Hoolock leuconedys har däremot en silvergrå till vit tofs.[9]

Utbredning och habitat

[redigera | redigera wikitext]

Denna gibbon förekommer i Asien i nordöstra Indien, Bangladesh och Myanmar. Kanske finns en isolerad population i södra Kina (provins Tibet). Habitatet utgörs av olika slags skogar och arten besöker även trädodlingar. Hylobates hoolock når i bergstrakter 2500 meter över havet.[1]

Arten äter främst frukter men den kan under tider med brist på frukter byta till blad som huvudföda. Familjegruppens revir är vanligen upp till 63 hektar stort. I Arunachal Pradesh dokumenterades revirstorlekar på upp till 400 hektar.[1]

Flockens hanar och honor sjunger för att markera reviret. En hanne och en hona bildar ett monogamt par. Ungefär vartannat eller vart tredje år har honor en kull med en enda unge. Kanske sker parningen bara under vissa årstider.[10]

  1. ^ [a b c d] Brockelman, W., Molur, S. & Geissmann, T 2017 Hoolock hoolock . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 februari 2024.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Bunopithecus hoolock (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] R. Edwards (27 november 2009). ”Western hoolock gibbon”. ARKive. Arkiverad från originalet den 23 december 2015. https://web.archive.org/web/20151223120937/http://www.arkive.org/western-hoolock-gibbon/hoolock-hoolock/. Läst 7 september 2016. 
  8. ^ Matthew Krebs (27 november 2000). ”Hoolock gibbon” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Bunopithecus_hoolock/. Läst 7 september 2016. 
  9. ^ Kurt Gron (13 augusti 2008). ”Hoolock gibbon” (på engelska). Primate Fact Sheets. http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/hoolock_gibbon. Läst 7 september 2016. 
  10. ^ McDade, Melissa C. et al. (2004). Grzimek’s Animal Life Encyclopedia. "14". Gale Group. sid. 218 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]