Historisk negationism
Historisk negationism, även kallad historieförnekelse, är förfalskning eller förvrängning av historiska fakta. Termen negationism härrör från det franska nyordet négationnisme, som betecknar förnekelse av Förintelsen. Den används också ibland för mer allmänt politiskt motiverad historisk revisionism.[1][2][3][4] Detta är inte samma sak som historisk revisionism som är en bredare term som även omfattar omtolkning av historiska skeenden genom välgrundade akademiska studier.[5] När man försöker revidera det förflutna fungerar historieförfalskning som illegitim historisk revisionism, såsom att presentera kända förfalskade dokument som äkta, uppfinna finurliga men osannolika skäl för att misstro äkta dokument, tillskriva slutsatser till böcker och källor som rapporterar motsatsen, manipulera statistiska dataserier för att stödja den egna åsikten och att avsiktligt felöversätta texter i syfte att vilseleda.[6]
Vissa länder, som Tyskland, har kriminaliserat förnekande revision av vissa historiska händelser, medan andra länder intar en mer försiktig hållning av olika skäl, såsom skydd för yttrandefrihet. Andra har tidigare förespråkat förnekande åsikter, som i Kalifornien, där det påstås att vissa skolbarn hindrats från att lära sig om Folkmordet i Kalifornien.[7][8] Anmärkningsvärda exempel på förnekelse inkluderar förnekelse av Förintelsen, det armeniska folkmordet, myten Den förlorade saken och Myten om den rena Wehrmacht.[9][10] Inom litteraturen har negationism fantasifullt skildrats i vissa skönlitterära verk, såsom romanen "1984" av George Orwell. I modern tid kan förnekelse spridas via politiska agendor genom statliga medier, mainstreammedier och nya medier, såsom internet.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Termen negationism härrör från det franska nyordet négationnisme, som betecknar förnekelse av Förintelsen (Kornberg, Jacques. (2001) The Future of a Negation: Reflections on the Question of Genocide. Arkiverad 22 december 2017 hämtat från the Wayback Machine.) Det används nu också ibland för mer allmän politisk historisk revisionism. Exempelvis använder UNESCO konferens mot rasism (2001) begreppet: "Med tanke på den okunnighet med vilken den behandlas, utgör slavhandeln en av de mest radikala formerna av historisk negationism." Pascale Bloch (2006) har skrivit i Response to Professor Fronza's The punishment of Negationism att revisionister förstås som negationister för att skilja dem från historiska revisionister, eftersom deras mål är antingen att bevisa att Förintelsen inte existerade eller att skapa förvirring kring offren och de tyska förövarna, oavsett historisk och vetenskaplig metodik och bevis. Av dessa skäl anses termen revisionism ofta vara förvirrande, eftersom termen döljer vilseledande ideologier som som försöker presentera omtolkningar av det förflutna genom pseudovetenskapliga metoder. Detta är inte revisionism, utan negationism.
- ^ Kriss Ravetto (2001). The Unmaking of Fascist Aesthetics, University of Minnesota Press ISBN 0-8166-3743-1. p. 33
- ^ Watts, Philip (2009). ”Rewriting history: Céline and Kurt Vonnegut” (på engelska). Kurt Vonnegut's Slaughterhouse-five. Infobase Publishing. ISBN 978-1-4381-2874-0
- ^ Pohl, Dieter (2020). ”Holocaust Studies in Our Societies”. S:I.M.O.N. Shoah: Intervention. Methods. Documentation. 7 (1): sid. 133–141. ISSN 2408-9192. https://www.ceeol.com/search/article-detail?id=858280. ”"In addition, Holocaust research can support the fight against the falsification of history, not only Nazi negationism, but also lighter forms of historical propaganda."”.
- ^ "The two leading critical exposés of Holocaust denial in the United States were written by historians Deborah Lipstadt (1993) and Michael Shermer and Alex Grobman (2000). These scholars make a distinction between historical revisionism and denial. Revisionism, in their view, entails a refinement of existing knowledge about an historical event, not a denial of the event itself, that comes through the examination of new empirical evidence or a re-examination or reinterpretation of existing evidence. Legitimate historical revisionism acknowledges a 'certain body of irrefutable evidence' or a 'convergence of evidence' that suggest that an event – like the black plague, American slavery, or the Holocaust – did in fact occur (Lipstadt 1993:21; Shermer & Grobman 200:34). Denial, on the other hand, rejects the entire foundation of historical evidence. ... " i Ronald J. Berger. "Fathoming the Holocaust: A Social Problems Approach," Aldine Transaction, 2002, ISBN 0-202-30670-4, s. 154.
- ^ Evans, Richard, (2001) Lying About Hitler: History, Holocaust, and the David Irving Trial. ISBN 0-465-02153-0. s. 145.
- ^ Trafzer, Clifford E.; Lorimer, Michelle (5 augusti 2013). ”Silencing California Indian Genocide in Social Studies Texts”. American Behavioral Scientist 58 (1): sid. 64–82. doi:.
- ^ Fenelon, James V.; Trafzer, Clifford E. (4 december 2013). ”From Colonialism to Denial of California Genocide to Misrepresentations: Special Issue on Indigenous Struggles in the Americas”. American Behavioral Scientist 58 (1): sid. 3–29. doi:.
- ^ Klaus Mehnert, Stalin Versus Marx: the Stalinist historical doctrine (Translation of Weltrevolution durch Weltgeschichte) Port Washington NY: Kennikat Press 1972 (1952), on the illegitimate use of history in the 1934–1952 period.
- ^ Roger D. Markwick, Rewriting history in Soviet Russia : the politics of revisionist historiography, 1956–1974 New York; Basingstoke: Palgrave, 2001, on legitimate Soviet historiography particularly in the post 1956 period.