Hoppa till innehållet

Kustsvala

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hirundo javanica)
Kustsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalor
Hirundinidae
SläkteHirundo
ArtKustsvala
H. javanica
Vetenskapligt namn
§ Hirundo javanica
AuktorSparrman, 1789

Kustsvala[2] (Hirundo javanica) är en fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.[3] Den har en vid utbredning från södra Indien till Tonga.

Kustsvalan är en 13 cm lång svala med stålblå ovansida, sotgrå undersida och rost- eller kastanjebrunt på haka, strupe och panna.[4] Hos tahitisvalan i Sällskapsöarna är det rödbruna mindre utbrett, undersidan nästan svart och stjärten påtagligt längre, men både näbb och vingar mycket kortare.[5]

Den är lik både ladusvalan och australiska välkomstsvalan, men undersidan är mörkare, de förlängda yttre stjärtpennorna mycket kortare och den saknar det svarta bandet mellan strupe och bröst.[4] Mycket närbesläktade ghatssvalan är mindre med längre stjärt och istället grönglansig ovan.[6]

Lätet beskrivs som ett är tunt och stressat "tswee" eller ett drillande "prr-up" som ofta upprepas till ett kvitter.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare inkluderades arten i tahitisvala (Hirundo tahitica), då under namnet kustsvala. Sedan 2016 urskiljs de dock som skilda arter av Birdlife International och IUCN, sedan 2024 även av IOC. I samband med uppdelningen flyttades det svenska trivialnamnet från tahitica till javanica. Birdlife International och IUCN inkluderar närbesläktade ghatssvalan (H. domicola) i den urskilda javanica.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Kustsvalan återfinns som namnet avslöjar oftast i kusttrakter, men rör sig allt mer inåt landet, framför allt till skogklädda låga bergstrakter. Den hittas i både öppna och beskogade områden, framför allt nära vatten, och ofta nära bebyggelse. Som andra svalor lever den av flygande insekter, i Malaysia 60% steklar (flygmyror och midjesteklar), men även flugor, termiter och skalbaggar. Fågeln häckar i kolonier utmed klippstup, i grottor samt på byggnader och broar.[7][8][9]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Hirundo javanica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  4. ^ [a b c] Dutson, Guy (2011) (på engelska). Birds of Melanesia: Bismarcks, Solomons, Vanuatu and New Caledonia. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408152461. https://books.google.co.in/books?id=VgLVBAAAQBAJ&pg=PA306 
  5. ^ Turner, A. & Kirwan, G.M. (2019). Tahiti Swallow (Hirundo tahitica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57732 9 februari 2019).
  6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  7. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). House Swallow (Hirundo javanica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343899 9 februari 2019).
  8. ^ Osmaston, B.B. (1918). ”Further notes on birds nesting in the Tons Valley”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 25 (3): sid. 493–495. https://biodiversitylibrary.org/page/5454380. 
  9. ^ Turner, Angela K; Rose, Chris (1989). A handbook to the swallows and martins of the world. Christopher Helm. sid. 232–233. ISBN 0-7470-3202-5 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]