Hälleflundra

	Hälleflundra FAO-kod: HAL; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Överklass	Benfiskar; Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar; Actinopterygii
Ordning	Plattfiskar; Pleuronectiformes
Familj	Flundrefiskar; Pleuronectidae
Släkte	Hippoglossus
Art	Hälleflundra; H. hippoglossus
Vetenskapligt namn
	§ Hippoglossus hippoglossus
Auktor	Linné, 1758
Synonymer
	Helgeflundra
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hälleflundran (Hippoglossus hippoglossus) är en mycket stor plattfisk i familjen flundrefiskar (Pleuronectidae).^[2]

Utseende

Hälleflundran är den största plattfisken i Atlanten och en av de största plattfiskarna i världen.^[3] Idag uppnår den en längd upp till 3,5 meter och en vikt av 325 kilogram.^[4] Tidigare, när fisketrycket var mindre, kunde den nå en längd av upp mot 4,7 meter.^[5] Till färgen är de äldre på översidan mycket mörkt olivgröna eller nästan svarta och på undersidan är de vita.

Utbredning

Den förekommer i norra Atlantens tempererade vatten, från Labradorhalvön och Grönland till Island, Barents hav och så långt söderut som Biscayabukten.^[3] Den förekommer längs Norges kuster och i Nordsjön, Kattegatt och Öresund samt endast tillfälligt i södra Östersjön.

Ekologi

Hälleflundran förekommer främst i den bentiska zonen och är semipelagisk. Den uppehåller sig på djup mellan 50 och 1 800 meter,^[4] men går även upp på grundare vatten för att söka föda. Flundran lever i närheten av sand-, grus- eller lerbotten. Födan består huvudsakligen av fiskar, men även av bläckfisk, hummer och andra kräftdjur samt blötdjur och andra ryggradslösa bottenlevande djur.^[3] Det finns observationer av att även havsfåglar har tagits vid enstaka tillfällen.^[5] Den är en av de största äkta benfiskarna (Teleostei) i världen.^[6] De är kraftfulla simmare och förflyttar sig långa sträckor.^[6] Deras storlek är inte åldersrelaterad utan relaterar till tillgång på föda, konkurrens och mängden hälleflundror.^[3]

Leken sker vintertid på 300 till 900 meters djup, där honan, beroende på storleken, kan lägga upp till 3 miljoner ägg. Även ynglen lever pelagiskt.^[4] Den kan bli upp till 50 år gammal.^[3]

Hälleflundran och människan

Som mat

Hälleflundran är en av de mest populära matfiskarna. Kokt hälleflundra med riven pepparrot, kokta ärtor och skirat smör är en stor delikatess. Hälleflundrans kilopris har länge varit högt och låg länge i slutet på 1900-talet i paritet med oxfilé. Därför var hälleflundra en vanlig rätt på lyxkrogar men utfiskningen har gjort den till sällsynt på krogmenyerna. De torkade fenorna anses i Norge som en läckerhet och kallas rav, buken och de fetare styckena invid fenorna skärs i remsor och kallas räkling.

Namn

Hälleflundran kallades förr helgeflundra eller "helig flundra" på grund av att den tidigare var en omtyckt maträtt under fastan, då kött var förbjudet.

Sportfiske

Hälleflundran är en populär fisk för sportfiskare. Vanliga beten är jigg, torsk eller gråsej. Rekordet är 2,5 meter, 245 kilo; den drogs upp utanför Senja, Norge den 30 september 2011 av tysken Reinhard Wuhrmann tillsammans med Ulrich Alstetter.^[7]^[8]

Status och hot

Hälleflundran kategoriseras som nära hotad (NT).^[1] Enligt Världsnaturfondens rekommendationer bör den inte konsumeras eftersom den är kraftigt överfiskad. Det finns odlad hälleflundra som utgör ett något bättre alternativ.^[9] Långsam tillväxt och sen könsmognad gör att bestånden återhämtar sig långsamt och är mycket känsliga för överfiskning.^[3]

Rekord

Bosse Carlsson (född 1950) från Bengtsfors i Dalsland, placerade sig 2009 i Guinness rekordbok genom att den 6 augusti, tillsammans med kamraten Hans-Olov Nilsson, fånga en hälleflundra på 211,5 kilo i Helnessund, utanför Bodø i Nordnorge. Ett då nytt världsrekord. Det tog dem två och en halv timme att få upp jättefisken som var 268 centimeter lång och 200 cm i omkrets.^[10]^[11]

Den största hälleflundran som fångats i svenska vatten vägde 111,3 kg med en längd på 204 cm. Det exemplaret fångades på spö i Skagerrak 21 juli 2013.^[12]

Referenser

Noter

^ [a b] Cadrin, S., González Troncoso, D., Hallfredsson, E. & Munroe, T.A. (2022). ”Hippoglossus hippoglossus”. The IUCN Red List of Threatened Species 2022. doi:10.2305/IUCN.UK.2022-2.RLTS.T10097A148035632.en. https://www.iucnredlist.org/species/10097/148035632. Läst 9 mars 2023.
^ Dyntaxa (2004-01-20) Familj: Pleuronectidae - flundrefiskar, Dyntaxa TaxonId: 2002050, läst 2012-07-29
^ [a b c d e f] Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly (5 juni 2009). ”Hippoglossus hippoglossus”. Fishbase. Arkiverad från originalet den 20 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090620015934/http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=1371. Läst 22 juni 2009.
^ [a b c] Lars Nielsen 2006. Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
^ [a b] Kai Curry-Lindahl 1985. Våra fiskar ISBN 91-1-844202-1
^ [a b] Bigelow, Henry B.; Schroeder, William C. (1953). ”Atlantic halibut”. FISHERY BULLETIN OF THE FISH AND WILDLIFE SERVICE 53 (74): sid. 249. http://www.gma.org/fogm/Hippoglossus_hippoglossus.htm. Läst 22 juni 2009.
^ ”Drog upp rekordflundra – efter tre timmars kamp”. Aftonbladet. 30 september 2011. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xROLV8/drog-upp-rekordflundra--efter-tre-timmars-kamp.
^ ”Tysker fanget 245-kilos kveite” (på norska). NRK. 29 september 2011. https://www.nrk.no/tromsogfinnmark/tysker-fanget-245-kilos-kveite-1.7814163.
^ ”Hälleflundra”. Fiskguiden. WWF. https://fiskguiden.wwf.se/blog/fiskar/halleflundra/.
^ ”Rekordfisken. SR - Radio Väst, 6 augusti 2009”. Arkiverad från originalet den 27 februari 2014. https://archive.is/20140227210521/http://www.sr.se/cgi-bin/vast/nyheter/artikel.asp?artikel=3015544. Läst 15 oktober 2017.
^ Dalslänning fångade monsterfisk Bohusläningen, 7 augusti 2009
^ Lundgren, Markus (2013-07-29): "Svensk hälleflundra på 111,3kg spöfångad!". Arkiverad 20 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine. sportfiskarna.se. Läst 1 juni 2015.

Källor

Helgeflundra i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)

Externa länkar

Läs om hälleflundra och andra fisk och skaldjur i hav och insjöar.
Wikimedia Commons har media som rör Hälleflundra.
Bilder & media

[iucn-1] [a b] Cadrin, S., González Troncoso, D., Hallfredsson, E. & Munroe, T.A. (2022). ”Hippoglossus hippoglossus”. The IUCN Red List of Threatened Species 2022. doi:10.2305/IUCN.UK.2022-2.RLTS.T10097A148035632.en. https://www.iucnredlist.org/species/10097/148035632. Läst 9 mars 2023.

[dyntaxa-2] Dyntaxa (2004-01-20) Familj: Pleuronectidae - flundrefiskar, Dyntaxa TaxonId: 2002050, läst 2012-07-29

[Fishbase-3] [a b c d e f] Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly (5 juni 2009). ”Hippoglossus hippoglossus”. Fishbase. Arkiverad från originalet den 20 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090620015934/http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=1371. Läst 22 juni 2009.

[NVF-4] [a b c] Lars Nielsen 2006. Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5

[CLVF-5] [a b] Kai Curry-Lindahl 1985. Våra fiskar ISBN 91-1-844202-1

[FishGulfMaine-6] [a b] Bigelow, Henry B.; Schroeder, William C. (1953). ”Atlantic halibut”. FISHERY BULLETIN OF THE FISH AND WILDLIFE SERVICE 53 (74): sid. 249. http://www.gma.org/fogm/Hippoglossus_hippoglossus.htm. Läst 22 juni 2009.

[7] ”Drog upp rekordflundra – efter tre timmars kamp”. Aftonbladet. 30 september 2011. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/xROLV8/drog-upp-rekordflundra--efter-tre-timmars-kamp.

[8] ”Tysker fanget 245-kilos kveite” (på norska). NRK. 29 september 2011. https://www.nrk.no/tromsogfinnmark/tysker-fanget-245-kilos-kveite-1.7814163.

[9] ”Hälleflundra”. Fiskguiden. WWF. https://fiskguiden.wwf.se/blog/fiskar/halleflundra/.

[10] ”Rekordfisken. SR - Radio Väst, 6 augusti 2009”. Arkiverad från originalet den 27 februari 2014. https://archive.is/20140227210521/http://www.sr.se/cgi-bin/vast/nyheter/artikel.asp?artikel=3015544. Läst 15 oktober 2017.

[11] Dalslänning fångade monsterfisk Bohusläningen, 7 augusti 2009

[12] Lundgren, Markus (2013-07-29): "Svensk hälleflundra på 111,3kg spöfångad!". Arkiverad 20 augusti 2013 hämtat från the Wayback Machine. sportfiskarna.se. Läst 1 juni 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]