Helga Hoving
| Helga Hoving | |
 Helga Adamsen som Nadjeska i Furstinnan Gogol, Kungliga Dramatiska teatern, 1883 | |
| Född | Helga Theodora Petra Adamsen 24 februari 1862 Christianshavn, Köpenhamn, Danmark  |
|---|---|
| Död | 22 september 1947 (85 år) Oscars församling, Stockholm, Sverige  |
| Utbildad vid | Statens scenskola[1] |
| Make | Axel Rundberg (1884–1887; skilda) Johannes Hoving (1894–1947; hennes död) |
Helga Theodora Petra Hoving, född Adamsen den 24 februari 1862 i Christianshavn, död den 22 september 1947[2] i Oscars församling, Stockholm,[3] var en svensk skådespelare av dansk börd, aktiv vid Kungliga teatrarna 1881–1883 och 1885–1898. Hon var 1884–1887 gift med operasångaren Axel Rundberg och från 1894 med läkaren Johannes Hoving.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Helga Adamsen föddes 1862 i Christianshavn i Danmark som dotter till Niels Peter Adamsen och Thora Emilia Kaltenbrun. Fadern var skådespelare i Danmark, men kom sedan till Stockholm, där han en tid hade anställning vid en tobaksfabrik. Vid sexton års ålder kom Helga Adamsen till Kungliga Teatrarnas elevskola, där hon från den 1 juli 1879 blev ordinarie elev. Hon hade det emellertid ganska svårt innan hon lyckades arbeta bort sin danska accent. Sitt första engagemang som skådespelare vid Kungliga Teatrarna fick hon från början av år 1881, och hon stannade där i två och ett halvt spelår, men kom inte helt in i repertoaren. Bland hennes uppgifter under dessa år kan dock nämnas Cherubin i Beaumarchais Barberaren i Sevilla, Anna i Värmlänningarna och Papagena i Trollflöjten, de båda sistnämnda på operascenen; hon hade nämligen en god sångröst.
Hösten 1883 gick hon till Södra Teatern, som då hade övertagits av Axel Bosin och Richard Wagner, som under somrarna även hyrde Djurgårdsteatern, och här hade hon i en för henne särskilt skriven roll, den danska chansonetts-sångerskan Adamine Sörensen i Frans Hedbergs lustspel Gräsänklingar glädje av sin danska. Stycket gavs sommaren 1883 över trettio gånger. Som Hanna i samma författares Rospiggarne, som gavs på Djurgårdsteatern sommaren 1884, visade hon den allvarliga sidan av sin begåvning, och som Adrienne de Boistulbe i Henri Meilhacs treaktskomedi Min kamrat den allra gladaste.
Sommaren 1885 återvände hon till Kungliga teatrarna, och hennes första roll på den dramatiska scenen blev Richelieu i Richelieus första vapenbragd, som gavs hösten 1885. Hon stannade sedan kvar i tretton år, och blev allt mer populär "genom sin bländande apparition, sitt täcka och behagliga spel." Bland hennes roller under denna tid kan nämnas Antoinette i Klädeshandlaren och hans måg, Elmire i Tartuffe, Prinsessan i Det var en gång, Viola i Trettondagsafton, Nerissa i Köpmannen i Venedig, Toinette i Den inbillningssjuke, Donna Julia i Galeotto, Marianne i Mariannes nycker, Abigael i Ambrosius, Emily i Kära släkten, Fru Scott i Abbé Constantin, Jeanne Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Drottning Marie Caroline i Madame Sans-Gêne och Mandanika i Vasantasena. En stor framgång vann hon vid ett gästspel på Södra Teatern från 18 februari till 15 mars 1891, då hon uppträdde som skådespelerskan Riquette i Meilhacs komedi Min kusin. Samma roll utförde hon som gäst hos August Lindberg på Mindre Teatern i Göteborg under första hälften av augusti samma år.
Vid sin avgång från scenen hade Adamsen sin avskedsrecett på Kungliga Dramatiska Teatern den 5 juni 1898. På programmet stod Den inbillningssjuke, sagor av H.C. Andersen, lästa på danska av henne själv, samt den fjärde akten av Vasantasena, där Emil Hillberg, som då var anställd vid Vasateatern, medverkade i Samsthanakas roll.
Familjeliv
[redigera | redigera wikitext]Under sin anställning vid Södra Teatern ingick Adamsen den 27 mars 1884 äktenskap med operasångaren Axel Rundberg, men äktenskapet upplöstes efter några år. Hon gifte sig på nytt den 17 juni 1894 med överläkaren vid Mariehamns havskuranstalt Johannes Hoving, och tillsammans med honom flyttade hon efter sitt avskedstagande till Helsingfors, där han var praktiserande läkare. Hösten 1905 reste de till Amerika, där han etablerade sig i New York som läkare. Makarna Hoving är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1885 | Abigael | Ambrosius Chr. K.F. Molbech |
Victor Hartman | Kungliga Dramatiska Teatern[4] |
| 1888 | Fru Kastanie den yngre | Magister Bläckstadius eller Giftermålsannonsen August Blanche |
Kungliga Dramatiska Teatern | |
| 1889 | Julia | Galeotto José Echegaray |
Dramatiska Teatern[5] | |
| Anna | Kärlekens komedi (Kjærlighedens Komedie) Henrik Ibsen |
Dramatiska Teatern[6] | ||
| Exemplets makt Henri Meilhac och Ludovic Halévy |
Dramatiska Teatern[7] | |||
| 1892 | Ilka Etvös | Krig i fred (Krieg im Frieden) Gustav von Moser och Franz von Schönthan |
Dramatiska Teatern[8] | |
| Emily | Kära släkten (Den kjære Familie) Gustav Esmann |
Dramatiska Teatern[9] | ||
| 1893 | Frun | En middagsbjudning Christopher Boeck |
Vasateatern[10] | |
| Andra kusinen | Råttfällan |
Vasateatern[10] | ||
| 1894 | Sebastian Viola |
Trettondagsafton eller Hvad ni vill (Twelfth Night, or What You Will) William Shakespeare |
Dramatiska Teatern[11] |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Helga Theodora Petrea Adamsen i Johannes Svanberg, Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 (1917)
- Hoving, Helga i Vem är det 1933
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 346.
- Helga Hoving, född Adamsen i Adolf Lindgren och Nils Personne, Svenskt porträttgalleri (1897), volym XXI. Tonkonstnärer och sceniska artister
- Hoving, Helga Theodora Petrea på SvenskaGravar.se
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Helga Theodora Petra Hoving 1862-02-24 — 1947-09-22 Skådespelare, operasångare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: HelgaTheodoraPetraHoving, läst: 23 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Döda 1943-1956 i Vem är det 1957
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 21 oktober 1885. https://arkivet.dn.se/tidning/1885-10-21/6331B/2.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 11 maj 1889. https://tidningar.kb.se/8224221/1889-05-11/edition/0/part/1/page/1/?newspaper=DAGENS%20NYHETER&from=1889-05-11&to=1889-05-11. Läst 28 juli 2015.
- ^ ”K. Dramatiska teatern”. Affischen: s. 2. 21 november 1889. https://tidningar.kb.se/p5jb106cmfvf2gfl/part/1/page/2. Läst 18 maj 2024.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015.
- ^ ”K. Dramatiska Teatern”. Affischen: s. 3. 16 maj 1892. https://tidningar.kb.se/gx93thdsdqrsft17/part/1/page/3. Läst 18 maj 2024.
- ^ ”Dramatiska Teatern”. Socialdemokraten: s. 3. 16 september 1892. https://tidningar.kb.se/08chnp69xj5lv6k7/part/1/page/3. Läst 18 maj 2024.
- ^ [a b] ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 3 maj 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-05-03/8619a/3. Läst 5 mars 2016.
- ^ ”Offentliga nöjen: Kungl. Dramatiska teatern”. Stockholms dagblad: s. 2. 25 augusti 1895. https://tidningar.kb.se/n60fbdq04d6c8wn/part/1/page/2. Läst 18 maj 2024.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Granath, Sara: Helga Hoving i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (22 november 2020) CC-BY
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Helga Hoving.
|