Hoppa till innehållet

Hans von Fersen den äldre

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hans von Fersen d.ä.)
Hans von Fersen d.ä.
Född27 februari 1625[1]
Död1683[1][2][3]
Narva
BegravdTallinn[3]
Medborgare iSverige
SysselsättningLandägare, militär[3]
MakaCatharina Elisabet Burth[3]
Anna Magdalena von Tiesenhausen[3]
BarnReinhold Johan von Fersen (f. 1646)[3]
Anna Dorotea von Fersen (f. 1670)[4][3]
FöräldrarReinhold von Fersen[3]
Dorothea Wrangel[3]
SläktingarFabian von Fersen (syskon)[3]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Hans von Fersen den äldre, född den 27 februari 1625, död 1683 i Narva, var en svensk friherre, krigare och ämbetsman.

Hans von Fersen var son till överstelöjtnanten i livländsk tjänst, Reinhold von Fersen till Sipp, Abia och Laup i Estland, och Dorotea Wrangel. Han blev 1643 kaptenlöjtnant, 1655 överste vid Västra Nylands regemente, 1665 generalmajor och 1674 generallöjtnant. År 1675 utnämndes han till guvernör i Riga och 1682 till guvernör över Ingermanlands och Keksholms län. Liksom sin företrädare Martin Schultz fick han inte titeln generalguvernör; utan i de samtida breven adresseras han som generallöjtnanten och guvernören.

Hans von Fersen upphöjdes 1674 i friherrligt stånd.

I Elias Palmskiölds genealogiska anteckningar ges följande karaktäristik. Han war een Man af serdhs godt indicio och förstånd; hafwandes rätt wäl studerat, och uti allehanda språåk wärfwat sig stoor färdigheet, så att intet mindre pacis quam belli artibus kunnat ehwad commission honom anförtrodds, förrätta.[5]

von Fersen var gift med Catharina Burth och Anna Magdalena von Tiesenhausen. Han fick i sina båda äktenskap tolv barn, varav den fortlevande ätten härstammar från Reinhold Johan von Fersen.

  1. ^ [a b] Hans Fersen, von, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 15293, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Alvin, Uppsala Universitet Alvin-ID: alvin-person:49684.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 2, Norstedts förlag, 1926, s. 684.[källa från Wikidata]
  4. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ UU, Palmsk. 207, sid. 377; Palmskiöld hänvisar till Bergenhielms protokoll år 1671