Hoppa till innehållet

Mineralgödsel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Handelsgödsel)
Tennessee Valley Authority främjade gödsling i södra USA under New Deal på 1930-talet.

Mineralgödsel, konstgödsel och handelsgödsel är inte synonyma begrepp. Konstgödning är gödsel framställt genom industriella processer. Handelsgödsel omfattar även vissa naturprodukter som guano och chilesalpeter. Kaliumklorid och kaliumsulfat erhålles från saltgruvor och är således mineralgödsel.

Den första importen av handelsgödselmedel till Sverige företogs 1844, då lantbrukaren Peter von MöllerSkottorp från England införde peruguano,"..[1]

Den första tillverkningen av konstgödsel (superfosfat) i Sverige (Gäddviken) skedde år 1871.[2]

De inledande försöken med konstgödning skedde i Tyskland och Frankrike på 1840-talet med ammoniumsulfat[3] och i England med superfosfat.

Kvävegödselmedel[redigera | redigera wikitext]

  1. norgesalpeter (kalciumnitrat med kristallvatten) med 15,5% kväve
  2. ammoniumsulfat med 21% kväve
  3. ammoniumnitrat med 34-35% kväve
  4. Ammoniumnitrat blandat med kalciumkarbonat (kalkstensmjöl) har tillverkats med 21-28% kväve.
  5. urea med 45-46% kväve. Urea började tillverkas i Köping år 1965.
  6. kalciumcyanamid (kalkkväve) med 18-24% kväve. Tillverkning i Sverige startade år 1907.
  7. chilesalpeter (natriumnitrat),

Av dessa har 4. 6. och 7. nästan enbart historiskt intresse.

Fosforgödningsmedel[redigera | redigera wikitext]

  1. superfosfat med 7,9-9,6% fosfor.
  2. dubbelsuperfosfat Tillverkas genom blandning av superfosfat med trippelsuperfosfat eller genom uppslutning av råfosfat med en blandning av svavelsyra och fosforsyra. Dubbelsuperfosfat med 12,7% fosfor har tillverkats i Sverige.
  3. trippelsuperfosfat med 18.3-21,9% fosfor.

4. Thomasfosfat är en biprodukt från ståltillverkning med 5,9-6,8% fosfor.

Sammansatta gödselmedel[redigera | redigera wikitext]

Dessa brukar anges med hjälp av atombetäckningarna för de växtnäringsämnen som ingår, samt procenthalten av dessa.

I engelskspråkiga länder anges vanligtvis halten av P2O5 istället för P och K2O istället för K. Exempelvis innehåller NPK 16-16-16, 16% kväve, 7% fosfor och 13,3% kalium. Detta system användes förut i Sverige.

PK[redigera | redigera wikitext]

Tillverkas vanligtvis genom att superfosfat, dubbelsuperfosfat eller trippelsuperfosfat blandas med kaliumklorid. Började tillverkas i Sverige 1952.

NPS[redigera | redigera wikitext]

Ett vanligt NPS gödselmedel består av en blandning av monoammoniumfosfat och ammoniumsulfat. En vanlig sammansättning är 16% N, 20% P2O5 och 13% S.

NP och NPK[redigera | redigera wikitext]

NPK (kväve, fosfor och kalium) är en vanlig typ av konstgödsel kan tillverkas enligt flera olika metoder.

  1. Ammoniumvätefosfatmetoden.Ammoniak, neutraliseras med en blandning av salpetersyra, svavelsyra, och fosforsyra därefter tillsättes kaliumklorid eller kaliumsulfat.Produkten torkas och granuleras. Denna metoden har använts i Landskrona.
  2. Oddaprocessen. Råfosfat behandlas med salpetersyra, kalciumnitrat centrifugeras bort varefter tillsättes ammoniak samt eventuellt kaliumsalter. Denna metoden har använts i Köping för tillverkning av NP-gödselmedel.
  3. Pec-metoden. Råfosfat behandlas med salpetersyra, därefter tillsättes ammoniak och koldioxid. Denna metoden är fransk och har använts i Köping för tillverkning av NPK-gödselmedel.
  4. Sulfonitric process. Råfosfat behandlas med salpetersyra, därefter tillsättes svavelsyra och ammoniak. En metod som fått stor användning i USA
  5. Phosphonitric process.Råfosfat behandlas med salpetersyra, därefter tillsättes fosforsyra och ammoniak. Det andra processteget sker enligt följande formel. Ca(NO3)2 + 2NH3 + H3PO4 → CaHPO4 + 2NH4NO3 En metod som fått stor användning i USA.

Granulerade gödselmedel används vanligtvis på åkrar, medan flytande gödselmedel för blandning med vatten vanligtvis används i växthus. NPK-konstgödsel innehåller ibland mikronäringsämnen som koppar, zink, bor, mangan och molybden.

Mellanprodukter vid tillverkning av konstgödsel[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fertilizer technology and usage, Wisconsin, 1963
  • Bjarne Colbjörnsen, Handelsgödsel och kalkningsmedel, Stockholm, 1967

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kristianstads Läns Hushållnings Sällskap 1814-1964.
  2. ^ Svensk Kemisk Tidskrift, 1914
  3. ^ Dingler, Polytechnisches Journal, 1847, Drittes heft, s. 213-225