Gotlandslänken
| Gotland 1 | |
| Plats | Västervik - Ygne |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Korsar | Östersjön |
| Ägare | Vattenfall |
| Längd | 96 km |
| Konstruktionskostnad | 19 miljoner SEK |
| Teknik | |
| Typ | Sjökabel |
| Spänning | 100 kV DC |
| Kapacitet | 20 MW |
| Byggnation | |
| Drift | 1954 |
| Invigning | 26 maj 1956 |
| Uppgraderad | 1970 |
| Stängdes | 1986 |
| Gotland 2 | |
| Plats | Västervik - Ygne |
|---|---|
| Land | Sverige |
| Korsar | Östersjön |
| Ägare | Svenska kraftnät (Vattenfall) |
| Teknik | |
| Typ | Sjökabel |
| Spänning | 150 kV DC |
| Kapacitet | 130 MW |
| Byggnation | |
| Beslutad | 1980 |
| Drift | 1983 |
| Invigning | 21 november 1983 |
| Uppgraderad | 2018 |
| Gotland 3 | |
| Plats | Västervik - Ygne |
|---|---|
| Land | Sverige |
| Korsar | Östersjön |
| Ägare | Svenska kraftnät (Vattenfall) |
| Teknik | |
| Typ | Sjökabel |
| Spänning | 150 kV DC |
| Kapacitet | 130 MW |
| Byggnation | |
| Beslutad | mars 1985 |
| Togs i kommersiell drift | 18 november 1987 |
| Uppgraderad | 2018 |
Gotlandslänken avser de högspända undervattenslikströmskablar som förbinder Västervik på fastlandet med Ygne på Gotland (cirka 96 kilometer). När den första kabeln (Gotland 1) togs i bruk 1954 utgjorde den världens första kommersiella kraftöverföring med högspänd likström.[1][2] 2017 listades den ursprungliga Gotlandslänken som Sveriges första IEEE Milestone(en).[3]
Nya kablar tillkom 1983 (Gotland 2) och 1987 (Gotland 3). Gotland 1 togs ur bruk 1986.
Länkens kapacitet har genom åren uppgraderats från ursprungliga 20 megawatt till nuvarande (2018) maximala 320 megawatt.[2]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]När elektriciteten började användas i Sverige i slutet av 1800-talet producerades elen i nära anslutning till sin användningsplats – fabriker och gruvor hade i många fall egna vattenkraftverk.[4]
Vattenfall och stamnätet
[redigera | redigera wikitext]På 1930-talet hade forsar i södra och mellersta Sverige till stor del redan nyttjats som vattenkraftkällor, och man började rikta in sig på Norrlands många älvar och vattenfall – och att koppla ihop befintliga elnät till ett sammanhängande stamnät, som kom att samköras första gången 1938.[5] Andra världskriget (1939-1945) medförde ökat elbehov och snabbare stamnätsutbyggnadstakt än planerat. Efter kriget 1945 beslutade riksdagen att Vattenfall skulle ha monopol på att bygga och äga stamnätets kraftledningar.[6]:3
Växelström eller likström
[redigera | redigera wikitext]I teorin skulle likström ge mindre energiförluster vid kraftöverföring över långa avstånd, jämfört med elnätets växelström. Problemet var omvandlingen mellan de båda strömtyperna – från elnätets växelström till högspänd likström – sedan tillbaka till växelström före användandet.[7]
När Vattenfall under 1940-talet planerade Harsprångslinjen fanns överväganden om att använda högspänd likström, istället för den vanligare använda växelströmstekniken. Men tekniken för likströmsöverföring över långa avstånd var otillräcklig så kraftledningen byggdes med växelströmsteknik.[8]:1
Asea och högspänd likström (HVDC)
[redigera | redigera wikitext]1929 uppfann Asea under ledning av elektroingenjören Uno Lamm, sedermera kallad "HVDC-teknikens fader", en jonventil (kvicksilverlikriktare) som fungerade med högre spänningar än tidigare.[9] Lösningen patenterades och 1945 hade tekniken utvecklats ytterligare – man byggde tillsammans med Vattenfall en provstation i Trollhättan med en tillhörande 50 kilometer lång kraftledning för kraftöverföringsexperiment över långa avstånd.[8]:2
Gotlands elförsörjning
[redigera | redigera wikitext]På 1940-talet var Gotlands elförsörjning beroende av öns största kraftverk, det kol- och oljeeldade Slite ångkraftverk, medan fastlands-Sverige var sammankopplat i ett rikstäckande elnät som nyttjade vattenkraft från norra Sverige, vilket gav fastlandet billigare elpriser.[10] Det fanns en politisk målsättning att utjämna elpriserna över landet genom att nyttja inhemsk vattenkraft.[6]:3 Gotland ansågs ej ha några egna utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar och ångkraftverket prognostiserades tillräckligt fram till 1955, så framtida alternativ stod mellan att bygga ut ångkraftverket i Slite, bygga ett nytt kraftverk, eller att ta del av den inhemska vattenkraften genom fastlandets stamnät.[11]
Gotland 1
[redigera | redigera wikitext]1947 tillsatte Vattenfall och Aktiebolaget Skandinaviska Elverk (som kontrollerades av Asea) en särskild utredningskommitté för att utreda ekonomiska och tekniska möjligheter för en kraftöverföring från fastlandet till Gotland. 1950 lämnade kommittén sin slutsats i en proposition till riksdagen: kraftöverföring från fastlandet till Gotland ansågs tillräckligt tillförlitlig med likströmsteknik efter försöken i Trollhättan 1945, skulle ta 3–4 år att genomföra och kosta 9,5 miljoner kronor.[12] Ett investeringsanslag på 2,5 miljoner kronor för budgetåret 1950/51 beviljades Asea och arbetet påbörjades. Några ansvariga specialister i Asea i Ludvika, utöver Uno Lamm, var: Erich Uhlmann och Harry Forssell.[9]
Den 96 kilometer långa kabeln tillverkades i Liljeholmens Kabelfabrik i längder om 7 kilometer som skarvades ihop. Kabeln var på plats mellan omriktarstationerna i Västervik och Ygne sommaren 1953, testades den 7 mars 1954 och invigdes officiellt den 26 maj 1956.[6]:5 Slutkostnaden blev 19 miljoner kronor.[13] Som en följd av kabeln sjönk elpriset på Gotland påtagligt från år 1955.[6] Till en början uppfyllde kabeln hela Gotlands strömbehov, men i mitten av 1960-talet hade behovet ökat och viss elkraft fick åter produceras lokalt.[6]:6
Våren 1967 ersattes en av kvicksilverlikriktarna med en tyristor, vilket var första gången en tyristor användes för kommersiell överföring av högspänd likström.[8] 1970 installerades fler tyristorlikriktare (halvledare som var mindre och utan kvicksilver), som i seriekoppling med de gamla kvicksilverlikriktarna möjliggjorde en ökning av spänningen från 100 till 150 kV och av överföringskapaciteten från 20 till 30 MW.[2]
Gotland 1 togs ur bruk 1986, efter att ha blivit ersatt av Gotland 2 och Gotland 3.
Gotland 2 och 3
[redigera | redigera wikitext]Regeringen skrev 1980 i en proposition att Gotlands kraftsystem enligt Vattenfall beräkningar behövde förstärkas vid mitten av 1980-talet. Man framhöll att en ny kabel till fastlandet skulle bli billigare än en ny kolkondensanläggning på Gotland. Priset för den nya kabeln beräknades till 240 miljoner kronor.[14]
1983 byggdes nya omriktarstationer baserade på tyristorlikriktare och en ny kabel lades ut. Den nya kabeln invigdes officiellt 21 november 1983 och hade en nominell spänning på 150 kV och en överföringskapacitet på 130 MW.[6]:11 Gotland 1 och Gotland 2 drevs oberoende av varandra men var sammantaget tillräckliga för att tillgodose hela Gotlands energibehov, så lokal förbränning av fossila bränslen behövde endast användas som reservkraft.[2]
Under det första halvåret efter driftsättningen av Gotland 2 hade det förekommit så många störningar och avbrott att Vattenfall i mars 1985 beslutade om en tredje kabel, Gotland 3, som en dubblering av Gotland 2.[6]:11 För att påskynda tillståndsprocessen skulle den nya kabeln läggas på samma sträckning som Gotland 1, som i sin tur skulle plockas upp.[6]:12 Gotland 3 började drivas kommersiellt 18 november 1987, och utgjorde tillsammans med Gotland 2 en av två parallella kablar i en gemensam krets som agerade reservkabel åt varandra.[6]:12
2000-talet och framåt
[redigera | redigera wikitext]På grund av Gotlands omfattande utbyggnad av vindkraft genomfördes 2001 en komplettering av befintlig utrustning för att vid behov även kunna överföra energi från Gotland till fastlandet.[6]:12
2015 beslutades att kontrollanläggningen skulle uppgraderas och 350 miljoner kronor investerades för arbeten som utfördes sommaren–hösten 2018.[15]
Planer på ytterligare utbyggnad som funnits sedan 2009 skrotades i maj 2017 av Svenska Kraftnät men är ännu (mars 2019) föremål för politisk debatt. Bland argumenten märks gotländsk utbyggnad av vind- och solkraft samt planer på elbaserad cementproduktion.[16]
Fortsatt utveckling 2020-talet
[redigera | redigera wikitext]2021
[redigera | redigera wikitext]Planer på ytterligare utbyggnad återupptogs 2021 och Svenska Kraftnät planerade att påbörja en ny utredning 3:e kvartalet 2021 tillsammans med Gotlands elnät och Vattenfall eldistribution.[17][18][19]
Hösten 2021 föreslog även Hitachi ABB Power Grids en möjlig privat lösning med en kabel från svenska fastlandet via Gotland till Lettland.[20]
2022
[redigera | redigera wikitext]Under Almedalsveckan 2022 bekräftade energiministern att en ny elkabel ska byggas. Svenska Kraftnät ska i september 2022 rapportera till regeringen hur arbetet fortgår.
I samband med energiministerns uttalande gick SVK ut och bekräftade att ytterligare en elförbindelse behövs till ön runt år 2030.[21]
Den 21 oktober presenterar SVK en systemstudie där en 220kV AC lösning föreslås.[22]
"Förutsättningar i systemanalysen har varit en maximal last på ca 0,6 GW och produktionskapacitet på 1,2 GW. Dimensionerande driftfall har varit hög förbrukning i kombination med låg vindkraftsproduktion. I systemanalysen föreslås ett redundant AC system som består av två stycken 220 kV-sjökablar. Den föreslagna lösningen ger en överföringskapacitet mellan Gotland och fastlandet på 440 MW. De nya förbindelserna förväntas tas i drift omkring 2030. Lösningen innebär inte full redundans för vindkraftsproduktionen, vilket innebär att vindkraft kommer att kopplas bort vid vissa felfall. En framtida utbyggnad med VSC-HVDC ska även möjliggöras men detaljplaneras inte."[23]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Gotlands Energi AB. ”Vår historia”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160823192004/https://gotlandsenergi.se/om-geab/historia. Läst 18 september 2018.
- ^ [a b c d] ABB. ”HVDC-länken mellan Gotland och fastlandet”. Arkiverad från originalet den 26 april 2017. https://web.archive.org/web/20170426120415/https://new.abb.com/se/temasidor/hvdc-60-ar/hvdc-gotland. Läst 19 september 2018.
- ^ Mats J. Edvinsson (15 maj 2017). ”Gotland HVDC link, 1954 The very first IEEE Milestone in Sweden, May 15th, 2017”. Arkiverad från originalet den 19 september 2018. https://web.archive.org/web/20180919162339/http://sites.ieee.org/sweden/files/2017/05/IEEE-Milestone-Sweden-15-May-2017-submitted.pdf. Läst 19 september 2018.
- ^ Vattenfall. ”Nätutbyggnad – från konkurrens till monopol”. Arkiverad från originalet den 18 september 2018. https://web.archive.org/web/20180918111218/https://historia.vattenfall.se/sv/power-to-the-people/natutbyggnad-fran-konkurrens-till-monopol. Läst 18 september 2018.
- ^ Vattenfall. ”Ett stamnät blir till”. Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107042629/http://historia.vattenfall.se/sv/hela-sverige-blir-elektriskt/ett-stamnat-blir-till. Läst 18 september 2018.
- ^ [a b c d e f g h i j] Stig Göthe (1 april 2017). ”Vattenfalls del i Gotlands elutveckling”. Arkiverad från originalet den 18 april 2018. https://web.archive.org/web/20180418161110/https://history.vattenfall.com/sites/default/files/vattenfalls_del_i_gotlands_elutveckling_med_fokus_pa_hvdc._av_stig_gothe.pdf. Läst 18 september 2018.
- ^ Fredrik Karlsson (24 juli 2013). ”Han är den högspända likströmmens fader”. Ny Teknik. Arkiverad från originalet den 27 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170527165513/http://www.nyteknik.se/teknikhistoria/han-ar-den-hogspanda-likstrommens-fader-6403037. Läst 19 september 2018.
- ^ [a b c] ABB. ”The early HVDC development” (på engelska). Arkiverad från originalet den 19 september 2018. https://web.archive.org/web/20180919092115/https://library.e.abb.com/public/93e7f5ea0e800b7cc1257ac3003f4955/HVDC_50years.pdf. Läst 19 september 2018.
- ^ [a b] Gunnar Asplund, Lennart Carlsson, Ove Tollerz (2003). ”50 år med HVDC – från pionjär till världsledande”. Arkiverad från originalet den 26 december 2017. https://web.archive.org/web/20171226000827/http://new.abb.com/se/temasidor/hvdc-60-ar/hvdc-gotland. Läst 19 september 2018.
- ^ Anders Wallerius (4 maj 2004). ”Gotland får tacka Lamm för kraft i 50 år”. Ny Teknik. Arkiverad från originalet den 18 september 2018. https://web.archive.org/web/20180918084830/https://www.nyteknik.se/digitalisering/gotland-far-tacka-lamm-for-kraft-i-50-ar-6464663. Läst 18 september 2018.
- ^ Walter Deines (3 december 1949). ”Överföring av kraft från fastlandet till Gotland”. Teknisk Tidskrift. Arkiverad från originalet den 18 september 2018. https://web.archive.org/web/20180918114240/https://runeberg.org/tektid/1949/0935.html. Läst 18 september 2018.
- ^ Gösta Kahm (13 januari 1950). ”Kungi. Maj:ts proposition nr 35”. Arkiverad från originalet den 18 september 2018. https://web.archive.org/web/20180918122752/https://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungi-majts-proposition-nr-35_EB3035. Läst 18 september 2018.
- ^ ”, kap 11:Gotlands kraftförsörjning”. SOU 1958:18 Gotland betänkande. Statens offentliga utredningar. 1958. sid. 106. https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1958/1958_18%28librisid_13496907%29.pdf. Läst 18 september 2018.
- ^ ”1980/81:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81”. 30 oktober 1980. Arkiverad från originalet den 19 september 2018. https://web.archive.org/web/20180919145608/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/med-forslag-till-tillaggsbudge-i-till_G40325/html. Läst 19 september 2018.
- ^ Emil Lundberg (27 juni 2018). ”Jätteinvestering när Gotlandslänken uppgraderas”. helagotland.se. Arkiverad från originalet den 27 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180627231447/http://www.helagotland.se/samhalle/jatteinvestering-nar-gotlandslanken-uppgraderas-15222918.aspx. Läst 19 september 2018.
- ^ Patrik Widegren (3 juli 2019). ”Gotland ger inte upp kampen för en ny elkabel till fastlandet”. svt Nyheter / Öst. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/gotland-ger-inte-upp-kampen-for-en-ny-elkabel.
- ^ Widegren, Patrik (23 februari 2021). ”Elförsörjningen behöver stärkas – ny elkabel åter aktuell”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ny-elkabel-till-gotland-ater-aktuellt. Läst 15 oktober 2021.
- ^ Holmqvist, Tobias (27 augusti 2020). ”Svenska Kraftnät: En tredje elkabel till Gotland behövs”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/svenska-kraftnat-en-tredje-elkabel-till-gotland-behovs. Läst 15 oktober 2021.
- ^ ”Kapacitet för ny Gotlandskabel kan öka – ”300 MW får vi glömma””. www.msn.com. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/teknik-prylar/kapacitet-f%C3%B6r-ny-gotlandskabel-kan-%C3%B6ka-300-mw-f%C3%A5r-vi-gl%C3%B6mma/ar-BB1e85mp. Läst 15 oktober 2021.
- ^ Widegren, Patrik (14 april 2021). ”Elen till Gotland: Privatbyggd kabel ett alternativ”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/elen-till-gotland-privatbyggd-kabel-ett-alternativ. Läst 15 oktober 2021.
- ^ Nohrstedt, Linda. ”Svenska kraftnät: Därför vill vi ha ny elkabel till Gotland”. Ny Teknik. https://www.nyteknik.se/premium/svenska-kraftnat-darfor-vill-vi-ha-ny-elkabel-till-gotland-7033785. Läst 2 november 2022.
- ^ ”Systemstudie Östersjöutredningen”. https://www.svk.se/. 14 november 2022. https://www.svk.se/siteassets/om-oss/organisation/vara-rad/planeringsradet/2022/bilaga-3-ostersjoutredningen_gotland.pdf. Läst 17 november 2022.
- ^ ”Planeringsrådet möte 3/2022”. https://www.svk.se/. 14 november 2022. https://www.svk.se/siteassets/om-oss/organisation/vara-rad/planeringsradet/2022/protokoll_mote-3_2022.pdf. Läst 17 november 2022.
| ||||||||||||||||||||||
