Hoppa till innehållet

Endeavour (1764)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från HM Bark Endeavour)
HMB Endeavour



Skiss som visar HMB Endeavours dimensioner

British Red Ensign Fakta
Byggnadsvarv: Fishburn's, Whitby [1]
Sjösatt: 1764 som Earl of Pembroke
Förvärvad av amiralitetet: 1768
Amiralitetets inköpspris: £2840
Ombyggnadsvarv: Kronovarvet i Deptford
Ombyggnadskostnad: £2294
Upplagd: 1774
Såld: 1775
Borrad i sank: 1778, som Lord Sandwich
Tekniska specifikationer
Fartygstyp: Katt [1]
Royal Navys klassning: Bark [1]
Dräktighet: 397 ton burthen
Längd: 106 fot (32,3 m)
Bredd: 29 fot (8,9 m)
Segelyta: 897 m² [2]
Fart: 7–8 knop
Skrov: Trä
Beväpning
Fyrapundiga kanoner: 10
Nickhakar: 12
Besättning
Royal Navy: 71
Royal Marines: 12
Civila: 11

Endeavour, även känd som HM Bark Endeavour, var ett segelfartyg byggt i Storbritannien 1764. Skeppet är berömt från James Cooks upptäcktsresa i Stilla havet åren 1768–1771. Två av resans mer kända deltagare var Joseph Banks och svensken Daniel Solander. Bland den vetenskapliga personalen återfanns även finländaren Herman Spöring. Rymdfärjan Endeavour är uppkallad efter fartyget.

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Karta över HMB Endeavours seglats med James Cook som fartygschef.

Endeavour sjösattes 1764 som kollastfartyget Earl of Pembroke och inköptes av amiralitetet för Joseph Banks vetenskapliga expedition till Stilla Havet och för att söka efter det av geografer postulerade Terra Australis Incognita. Hon avseglade från örlogsstationen i Plymouth 1768, rundade Kap Horn och anlände i tid för att vetenskapsmännen skulle kunna observera 1769 års Venuspassage. Hon seglades sedan till den i stort sett okända södra oceanen och anlöpte söderhavsöarna Huahine, Borabora, och Raiatea. I september 1769 kastade hon ankar utanför Nya Zeeland, som det första europeiska fartyget sedan Abel Tasman's Heemskerck. I april 1770 blev hon det första havsgående fartyg som nådde Australiens östkust, när expeditionen gick i land i Botany Bay.

Endeavour seglade sedan norrut längs Australiens östkust när hon gick på grund på ett rev, numera kallat Endeavour Reef, på Stora Barriärrevet. Hon strandades medvetet för att kunna återställas i segelbart skick vilket tog sju veckor. I oktober 1770 anlöpte hon Batavia i Nederländska Ostindien för att genomgå en mer omfattande översyn. Hon återtog hemresan i december, rundade Godahoppsudden i mars 1771 och nådde Dover i juli, efter en seglats som varat nästan tre år.

De närmaste tre åren tillbragte Endeavour med att transportera varvsförnödenheter till Falklandsöarna. Hon avrustades 1774 och såldes 1775. Under det amerikanska frihetskriget tjänstgjorde hon som trupptransportfartyg och borrades i sank 1778 för att blockera Narragansett Bay, Rhode Island.

Besättning under expeditionen 1768–1771

[redigera | redigera wikitext]

Av den militära och civila besättningen dog 38 personer under expeditionen. Tre drunknade, två frös ihjäl och de övriga dog av sjukdomar. [3]

Royal Navy

[redigera | redigera wikitext]
Isaac Smith, en av Endeavours kadetter.

Royal Marines

[redigera | redigera wikitext]

Civila

[redigera | redigera wikitext]

Källa: The Crew on the Endeavour[4]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HMS Endeavour, 5 september 2012.
  1. ^ [a b c] Joe Wheatley, "Fluyts and Katts" Captain Cook Society 2012-09-19.
  2. ^ HM Bark 'Endeavour' (1768 – 1775) Arkiverad 12 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Port Cities London
  3. ^ Persons who Left England in H.M.S. Endeavour, 26th August, 1768. Arkiverad 30 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.2012-09-07.
  4. ^ Banks, J. 1768–1771. The Crew on the Endeavour Arkiverad 20 april 2013 hämtat från the Wayback Machine. 2012-09-07.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Endeavour_(1764)&oldid=55798330”