Hoppa till innehållet

Gripenhielm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gripenhjelm)
Gripenhielm
Friherrliga ätten Gripenhielms vapen, här på ett huvudbanér i Kungsholms kyrka i Stockholm från begravningen av Claes Gripenhielm (1674–1692).
UrsprungSverige
Upphöjd11 januari 1673 (friherrlig)
StamfarEmund Gripenhielm, riksråd (1622–1675)
SätesgårdSkediga i Bälinge socken, Uppland, med flera
Adlad1 mars 1660 (ej introducerad)
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad22 september 1675
Gradfriherrlig ätt nr 56
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad29 december 1759
Svärdssidanryttmästaren Nils Gripenhielm (1687–1759)
Spinnsidan14 mars 1779 eller senare
Ättens stamfar Emund Gripenhielm lät uppföra den Gripenhielmska malmgården på Kungsholmen i Stockholm (byggnaden i förgrunden till höger). Huset finns kvar, inbyggt i tidigare Serafimerlasarettets byggnad.

Gripenhielm var en svensk adelsätt. Den härstammade från Emund Figrelius, som 1660 utsågs till lärare åt fyraårige kungen Karl XI[1] och samma år adlades Gripenhielm. Han blev 1673 riksråd och upphöjdes samma år till friherre. Ätten dog ut 1759.

Emund Gripenhielm[2] var prästson och upptog moderns efternamn Figrelius. Efter en studieresa 1645–1650 i Baltikum och på kontinenten gjorde han snabb karriär, utnämndes 1650 till professor i Uppsala, 1657 till kunglig sekreterare och 1660 till lärare åt den minderårige kungen, Karl XI. Han blev 1673 riksråd och kansliråd.[3]

Emund Gripenhielm ägde flera gods i Uppland, däribland Skediga i Bälinge, samt Duckarp i Äsphult i Skåne och Zimmershof i Livland.[4] I Stockholm, på Kungsholmens östligaste udde, anlade han en malmgård i sluttningen ner mot Klara sjö med utsikt mot kungliga slottet, ett påkostat bostadshus omgivet av en barockträdgård.[5]

Han var gift två gånger: 1651 med Barbro Lenæa, adlad Clo (död 1669), dotter till ärkebiskopen Johannes Lenæus, och 1673 med Anna Rålamb (1649–1691), dotter till riksrådet Claes Rålamb. I äktenskapen föddes fem söner:[3]

  • Nils Gripenhielm (1653–1706), landshövding, hade flera söner varav tre blev vuxna:
    • Carl Gripenhielm (1682–1744), överstelöjtnant, död barnlös.
    • Axel Johan Gripenhielm (1686–1755), landshövding, ogift.
    • Nils Gripenhielm (1687–1759), ryttmästare, ogift. Med honom dog ätten Gripenhielm ut.
  • Johan Gripenhielm (1654–1696), lagman i Västmanland, ogift.
  • Carl Gripenhielm (1655–1694), lantmäteridirektör, ogift.
  • Claes Gripenhielm (1674–1692), omkom i en ridolycka, ogift.
  • Edmund Gripenhielm (1675–1724), bergmästare i Skåne, hade två söner:
    • Edmund Gripenhielm (1703–1731), död ogift på en utrikes resa.
    • Carl Gripenhielm (1705–1741), kapten i preussisk tjänst, ogift.

Ättens ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Ättens äldste kände stamfader är Emund Gripenhielms far Nicolaus Emundi (1585–1653), lärare i Skövde och Linköping, rektor i Vadstena samt slutligen kyrkoherde i Rappestad i Östergötland och prost. Hans hustru Margareta Nilsdotter Figrelia var dotter till Nicolaus Hemmingi (död 1634), kyrkoherde i Landeryd, Östergötland, och prost.[3]

Genom modern var Emund Gripenhielm släkt med adliga ätterna Leijonstierna och Gripendahl. Morbrodern Daniel Figrelius (död 1664), justitiepresident i Norrköping, blev adlad Leijonstierna, och kusinen Nils Figrelius (1636–1716), överinspektor vid salpetersjuderiet, Gripendahl.[6]

En syster till Emund Gripenhielm var Sara Figrelia (1638–1720), som var gift med Magnus Nicolai Celsius och blev stammoder för släkten Celsius.

  1. ^ Gudrun Ekstrand, red (1984). Tre Karlar: Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII. Livrustkammaren. sid. 16. ISBN 978-91-38-08605-6. Läst 12 januari 2025 
  2. ^ Förnamnet skrivs såväl i litteraturen som i samtida handlingar omväxlande Edmund och Emund. Här används stavningen Emund i enlighet med Svenskt biografiskt lexikon (Dahlgren 1967–69, s. 314.).
  3. ^ [a b c] Elgenstierna 1927, s. III:137 f.
  4. ^ Dahlgren 1967–69, s. 314.
  5. ^ Wikström 1975, s. 144–146.
  6. ^ Hildebrand 1964–66, s. 11.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikström, Lars (1975). Kungsholmen intill 1700-talets början. Stockholm